Aftonbladet – 10 mars 1873, sida 2

sena, I Preussen förekora icke heller någon sålan dubbelheti organisationen. Äfven dennel tal. gjorde anmärkningar mot den chefen för seneralstaben YViagde makt äfvensom de OYINCper man uppstält för afgången från generalstaben till armön, — Gretve H. Hamilton, som 3 likhet ine desse talare hade åtskilligt mot den föreslagna organisationen att invända, yrkade bifall till anslaget, men utan att detta bifall borde lägga hinder i vägen för K. M:t att i organisationen vidtaga de förändringar, som Kunia befinnas ändämålsenliga och nödiga; hvilket amendeitebt änderstöddes af frih, Bildt. Utskottets förelag understöddes deremot i vidlyftiga föredrag förnämligast af hrr Wijkander och Björnstjerna, som sökte gendrifva de föregående talarnes invändningar ech särskildt sågo en stor fördel i gere ralstabsofficerarnes Gvarstannahde på sina resp. regementen, kvatigenom de blefvo delaktisa ar den kamratskapsanda, som der rådde, och ej betraktades såsom främlingar. Ett vilkor för uppehållandet af dugiigheten inom generalstaben -vore att chefen egde den honom i förslaget tillagda makt att befordra den verkliga förtjensten. På samma sida uppträdde också hrr Berg, af Klint, Rosensvärd, gretve af Ugglas och C. Ekman, at hvilka de fleste visserligen hade en och annan detaljanmärkning att göra mot organisationsförslaget men dock förordade rent bifall till utskottets utlåtande, som gåfve K. M:t fullkomligt fria händer, emedan det godkände organisationsförslaget i hvad ået tillhör riksdagens pröfning. Såsom i lördags nämndes godkändes punkten utan votering. i Vid föredragningen af 27:de punkten, afstyrkande väckt motion om abslag till särskild afiöning åt militärbefälhafvaren på Gotland, uppträdde hr Gyllenram med ett längre skriftligt anförande, hvaraf föga mer kunde uppfattas än att tal. fattade förslaget såsom personligen riktadt mot sig såsom nuvarande innehafvare af de förenade landshöfdingeoch militärbefälhafvareplatserna på Gotland. Denna missuppfattning, hvarigenom ju alltid någon embetsman skulle kunna protestera mot hvarje organisationsförslag såsom personligen met honom riktadt, och som visade att tal. tillmätte sig sjelf en allt för stor betydelse, helst denna fråga stätt på dagordningen längt före hans tjenstetid, blef tillbakavisad af grefve af Ugglas, som dock äfven yrkade bifall till utskottets hemställan, hvilket ock blef kammarens beslut. Den enda af de i lördags afton inom Andra kammaren behandlade punkterna, hvilken framkallade någon mera anmärkningsvärd öfverläggning, var den, som angick anslaget till Carlskronas befästande. I detta ämne höll hr J. Rundbäck ett längre anförande, hvilket gick ut på att visa, att de beräkningar, som legat till grund för de tillförene till riksdagen gjorda framställningar rörande i fråga varånde befästningar, och framför allt rörande de dem tillhörande försänkningsarbetena, varit otillförlitliga och hvarandra motsägande. Han ville derför att ytterligare undersökningar skulle verkställas samt att riksdagen emellertid skulle vägra den del af det begärda anslaget, som var afsedd för försänkningsarbetena, eller ett belopp af 500.000, hvarigenom sbledes anslaget skulle komma att nedsättas från begärda 950.000 rdr till 450,000 rdr. För en sådan nedprutning yttrade sig i öfrigt brr Liss Olof Larsson, Hedin, Lyttkens, Gu melius, Uhr, Danielsson, Olof Nilsson, C. A. Jönsson och Wigardt. Från ministerhänken bemöttes de framställda anmärksingarne af chefen för sjöförsvarsdepartementet frih. Leijonhufvud, som dervid hufvudsaktigen framhöll, att det olika resultat, som vid olika tilfällen verkställda beräkningar !emnat, hade sin grund ikrigskonstens utomordentligt hastiga utveckling, t, ex. genom artillerivapnets ökade kraft och pansarfartygens införande, och i de förändringar i planerna, som deraf betingats. Den begärda summans beviljande oafkortad förordades dessutom af grefve Posse, hrr Anders Bengtsson, Leijer, Nils Nilsson, Gierling, Adlersparre, Sven Nilsson i Österslöf och frih. Ericson. Hufvudskälet för flere bland dem var dock angelägenheten att respektera det riksdagens beslut, genom hvilket en gång 3,750,000 rdr blifvit för ändamålet beviljade, varande man äfven på denna sida, efter hvad det tycktes, öfvertygad om belovpets otillräcklighet för ända målet. Om riksdagen emellertid uppfylide sitt åtagande, hvilade ansvaret uteslutande på regeringen om, sedan hela anslaget blifvit användt, Carlskrona fortfarande befunnes lika försvarslöst som förut. Enligt hvad vi redan här ofvanför omnämnt. gegrade emellertid deras mening, som ville nedpruta ansiaget, med 83 röster mot 80. Utan anmärkningsvärda diskussioner god kände Andra kammaren dess tillfälliga utskotts afstyrkande betänkanden rörande hr O. Olssons från Wermland motion om åt gärder för större likstämmighet emellan svenska och norska presterskapets attester och öfriga embetsätgärder, samt hr J. Anderssons angående exekutiv försäljning af åbo rätten till de Hvitfeldtska stipendiihemma nen.