Aftonbladet – 8 mars 1873, sida 3

åtrå att här bilda en stor och utmärkt konstsamling. Men redan innan hon slutade sin lefnad hade äfven hon, tryckt af penningbekymmer, nödgats till sonen, Gustaf ILL försälja sina dyrbaraste taflor och konstverk (— frukten af 30 års ansträngningar —), hvilka lyckligtvis derigenom blefvo och nu äro statens egendom; de öfriga vid hennes töd osålda, delades mellan arfvingarne, och af de konstverk, som äå tillföllo hertigarne Carl och Freårik Adolf samt prinsessan 3Jofia Albertina, blefvo sedermera åe flesta skingrade, så att blott ett fåtal och på omvägar kommit i statens samling. I afseende på sättet för ötvergången af enkedrottning Lovisa Ulrikas taflesamling till statens egendom meddelar förf. en omständighet, som vitnar om Gustaf IV Adolfs rättrådighet. Gustaf III inköpte denna samling jemte en mängd andra dyrbara effekter af enkedrottningen 1777: i köpekontraktet säges att öfverlåtelsen skedde till K. M:t och kronan Sverige, men vare sig att denna handling blifvit fördold eller bortglömd, det vissa är att i bouppteckningen efter Guswaf III sexton år derefter upptogos såsom framlidne konungens enskilda egendom de dyrbara taflor, som blifvit köpta för statens räkning. Men Gustaf Adolf lät införlifva hela konstarfvet efter fadren i det k. museum och kronan Sverige erhöll således hvad henne rätteligen tillkom, måhända äfven konstverk, som varit Gustaf III:s enskilda egendom. Äfven konung Adolt Fredrik var korstälskare och egde betydande samlingar. En förteckning 8 hans taflesamling har förf, meddelat enligt bouppteckningen. Af dessa taflor inköpte både Gustaf III och enkedrottningen de utmärktaste och derigenom ha äfven de öfvergått till staten. K. museum instiftades år 1794, således flera är efter det alla ofvan antydda konstverk blifvit statens egendom. Men några fullständiga inventariiförteckvingar upprättades långt senare: den första befintliga förteckningen är från åren 1803—4, upptagande 193 taflor, och i en särskild serie den af Gustaf TV Adof inköpta s. k. Martelliska samlingen 484 nummer, jemte 13 dertill hörande mindre konstföremål. Den andra förteckningen är af år 1816 och räknar 1183 nummer; den tredje af år 1844, upptager 1052 nummer jemte 123, som sedan tillkommit, och den fjerde och sista af år 1861, ett mödosamt och omfattande arbete, utföråt af d. v. öfverintendenten G. Söderberg, hvilken bemödade sig att bringa någon reda i det oefterrättliga inventariisystemet. Denna förteckning upptog nyssnämnda är 1193 nummer, hvarefter den fortsattes till k. musei öfvergång till nationalmuseum och kan anses afslntad år 1867 medl 1416 nummer. Men alla dessa voro ej såana konstverk, att de kunde och borde erhålla plats i nationalmuseibyggnadens salar. Eu sofring blef nödvändig; den uppdrogs 1864 åt n. v. statsrådet Wennerberg och sranskades sedan af en tillsatt komit6, med let resultat, att af de i hufvudstaden vaande oljefärgstaflor, som tillhörde förra k. nuscum, skulle 888 upptagas samt från Drottningholms slott öfverflyttas 67, och rån Gripsholms slott 22. Den sålunda ofrade och i nationalmuseum införlifvade afiesamlingen, som vidare tillväxt genom sbfvor och inköp, räknade, då hon år 1867 örsta gången förtecknades, 1040 nummer. Le, gom intressera sig för målningskonten, skom Ttan tvifvel med nöje — äfven ed nytta — läs. det förtjenstfulla, med så ycken omsorg författauc Arbete, som vinu nmält. Vi önska och hoppa att författa en måtte hinria afsluta det, ty aev Inner åiler högst vigtiga materialier till konstistorien och till bedömande af konstutveckingen i vårt land. Mm sm mm m s St ma me LJ