Aftonbladet – 7 mars 1873, sida 1

Vid frasska nationalförsamlingens Bammanträde den 1 deunes fortsattes diskussionen af trettiomannautskotitets författningsförelag. Ett stort antal åbörare hade irfonnit sig, hvilka med mycken spänning afvaktade diskussionens början. Man väntade nemligen, att Thiers vid detta tilltälle skulle yttra sig och bestämdt uttala sin uppfattning af situationen. Detta skedde emellertidicke, Justitiemivistern Dufaure upp: trädde i stället och redogjorde för regerin. genus ställning till författningsfrågan. Han yttrade sig på följande sätt. Mina herrar! Då församlingens president i går uppmanade eder att afsluta jen allmänna diskussionen, begärde br, Brisson (af yttersta venstern) och Bisaceia (af yttersta högern) avt fB, höra regeringens mening. Jag korsmer för att i regeringens namn gitva ett aildeles klart och uppriktigt menadt svar på dessa interpellationer, som öfverensstämde med vär önskan, Jag ämnar icke tala om de tre första artiklarne, i hvilka endast finnas bestämmelser som icke intressera de högt ärade kolleger, hvilkas namn jag nyss anförde. Det är den fjeråe artikeln eiler med andra ord den politiska frågan, som ligger dem om kjertat, Dh vi efter ett sörgligt och blodigt krig sammanträdde den 8 Februari 1871, kände vi oss lycklige öfver att äter vara tillsammans; men vi voro ömsesidigt okunnige om de politiska åeigter, som hvar och en af oss ville-genomföra till landets bästa. Ingen tänkte på monarkien, hvilkens Äterapprättande var en omöjlighet. De utnämnde då den af sina kolleger, som ijugusex departement hade valt, till chef för den exskutiva makten, i det de utsryckligen förklarada, att det regeringssystem, åt hvilket de lofvade sitt bistånd, exdast var pros visoriskt, och förbehöllo gig rättigheten att gifva Frankrike en författning. Karatteren och betydelsen af detta provisoriura ädagaladeg klart af Thiers i ett tal, i kvilket han förklarade, att regeringen exdåast skulle Sys: selsätta sig med att Yeorgauisera laudet. Han tillade, i det han vände sig till medlammarne al det republikanska partiet, att deaua reorganisation skulle försiggå under sepublikanska former och till deras fördel, och han förmanade dem till luga och tälamod i deras egen sgaks intresse, Till slut gat han församlingen det löfte, act regeringen icke genom ett oredligt begagnande af sitt mandat skulle gå någon lösning at författaingstrågan i förväg utan sörja för att landet åter blef herre öfver sitt öde och med ful frihet kunde välja styreletlorm. Sedan den tiden har allt hvad som företagits i Frankrike och i Frankrikes namn skett i republikens namn. När presidenten sade i sitt budskap: Repnbliken är landets lagliga styrelse, hade han fullkomligt rätt, ty han äsyftade förklaringarna af den 18 Mars. Verkliga förhållan. det är säledes, att vi ha en laglig styrelse, och att den-tid skall komma då vi måste komma äfverens om att gifva denna styr reise on defivitiv karakter, Jag måste nu undersöka, om utskottets rapport iunebålier något, som kan binda eder i någon riktning i en fråga som I hittills sltid lemnat oppen, nemligev om vi skola definitivt ha en republik, elier. om en monarki skall följa på den provisoriska republiken. Hz de OastelIaae har yrkat på en konstitationsl monarki. Det var hans rättighet att så göra, men det är äfven eder rättighet att förkasta hans anhållan, och detta är så väl insedt, att snäre deputerade ha yrkat på proklamerandet af republiken. Redan före trettiomannautskottet förklarade presidenten, att enligt hang tanke tiden ännu icke var inne för republikens proklamerande, (Bifall), Om jag hadeåtid och krafter hog, skulle jag i detali