Aftonbladet – 7 mars 1873, sida 1

STOCKHOLM den 7 Mars. Då frågan om öfvergång till guldmyntfot nu står på dagordningen hos oss och oförtötvadt förekommer till afgörande, torde det icke sakna sitt intresse att erfara att man nu äfven i Holland, som, i likhet med de skandinaviska rikena, hittills bibehållit sin silfvermyntfot, börjar blifva betänkt på att öfs vergifva densamma. Vi meddela i detta afseende efter Moniteur des interbts mat6riels ett utdrag af ett betänkande, som afgifvits af en i Holland tillsatt myntkommission. Det heter i detta betänkande: Sedan det tyska riket beslutit öfvergå från silfvertill guldmyntfot, är Holland ästan det enda land, som ännu bibehåller ilfvermyntfoten. Äfven det faktum, att den latinska myntkonventionen har dubbel mynt fot och den nya stegringen af guldvärdet kunde ha till följd att silfvermyntfot faktiskt inträdde på denna konventions område, aundanskjutes på obestämd tid derigenom, att den latinska myntkonventionens båda huf vudländer, Frankrike och Italien, ha tvungen papperscirkulation. För att derför undvika Hollands isolering med dess silfvermyntfot och den med silfvervärdets sannolika ytterligare sjunkning förbundna allmänna prisrubbaingen, anser kommissionen oundgängligt att öfvergifva silfvermyntfotsförhållandet. Hon föreslår för detta ändamål att efterlikna det i det tyska riket påbjudna förfarandet, d. v. s. att förminska eller upphöra med ytterligare prägling af silfverkurant, och deremot prägla nya guldmynt på 10 gulden och 5 gulden i värdetörhällandet I : 152 (hvilket likväl för närvarande icke läpgre motsvarar det verkliga marknadsvärdet, såsom för ett år sedan). Hon afstär dermed tillika från en internationel myntenhet, hvilken hon betraktar såsom ett fjerran liggande ideal. En tysk tidning, Frankfarter Zeitung, gör med anledning af detta förslag följande erinringar: Sedan likväl genom det nya myntlagförslaget för det tyska riket den otvetydiga afsigten uttalats att inom kort tid öfvergå till den rena guldmyuatfoten, mäste Holland i enlighet med detta betänkandes syftning äfven ansluta sig till det tyska förfarandet, emedan eljest den dubbla eller riktigare alternativa myntfoten och dermed förbundna guldutpräglingen i Holland blott blefve ett misslyckadt försök att taga ett steg framåt. Ty om icke Holland i samma ögonblick som Tyskland inför den rena, uteslutande guldmyntfoten och afskaffar silfverkorant, kan det icke undgå faran, att det öfversvämmas af det tyska silfret, att dess silfvermyntfot nedgår i värde och priset på alla varor i landet stegras, Den dubbla mynt foten kan desto mindre vara ett skyddsmedel häremot, ju högre man uppdrifver silfvervärdet i den dubbla myntfoten, och om man, såsom det sker i förslaget i betänkandet, väljer ett värdeförhållande, hvilket flere procent öfverstiger marknadsvärdet till förs mån för silfret.