Aftonbladet – 6 mars 1873, sida 2

och förestälde henne, att det var tid att be gifva sig till-slottet. Som flickan icke gjor de min afatt sluta med sin lek, sprang hon bort till henne och gaf befallning att barn pigan skulle taga henne med sig; derefter kom hon tillbaka till mr de Mauserre, som hade väntat henne, under tiden — som jag tror — sittande på en stenbänk, hvilken stod några steg från tornet. Min herre, sade hon, jag har ett förtroende att gifva er, ett råd att bedja er om. Jag vet ej, om jag ekall ha mod dertill. Han svarade med sin mest förbindliga ton: Jag har ingenting dolt för er, och den tanken skulle göra mig lycklig, att jag eger hela ert förtroende, likasom ni eger mitt. Hon intrasslade sig i en lång inledning. som han bönföll henne att förkorta. — sHvad betyda dessa invecklade förklaringar? Låtom oss komma till saken, jag ber er, sade han. Slutligen beslöt hon sig att börja sin berättelse, men talade så lågt, att jag blott med stor möda kunde uppfatta en och annan stafvelse. Det föreföll mig dock, som om hon flere gånger uttalade mitt namn. Mr de Mauserre tycktes lifligt gripas af hennes berättelse; han utbrast upprepade gånger: Är det möjligt? -Jag vat längt ifrån att ana något sådant. Då hon slutat och han icke yttrade något frågade hon honom, om hon sig ovetande sagt något som kunnat såra honom eller göra honom ledsen. Han svarade häftigt: Hvad råder ert hjerta er till? Hvyad vet jag? Jag fruktar att missför stå det. Efter en ny paus återtog han med samma liflighet, i hvilken röjde sig en skymt at vrede; Älskar ni Tony eller älskar ni hovom ej ?