Aftonbladet – 6 mars 1873, sida 2

i Hvad den enskilda moralen angår befinna ig amerikanare och europger på samma tändpunkt; men hvad det :slags offentliga mmoralitet beträffar, som uppenbarar sig i koruption hos lokala myndigheter, hos domare ch till och med hos medlemmår af parianentariska församlingar, hafva amerikanarne fverskridit allt hvad hittills är kändtiden iviliserade verlden. Vära läsare erinra sig säkert de storarade underslef af den i Newyork huserande Tamany Ring, hvilka upptäcktes år 1871. På två och ett halft år hade kommunens skuld ökats med 2.200,000 rår och af denna summa hade de hedervärda medlemmarune af ingen stoppat icke mindre än 512 millioner sina fickor. Kriminel så väl som civil rätsegång anstäldes mot de brottslige, men blef 1ttan verkan, emedan jurymännen icke kunde comma öfverens om den dom, som borde fälas. Mayorn i Newyork Hall, som var mycket illa komprometterad, lemnade icke sitt smbete förrän den 1 Januari detta år. Deegeraden för stadens bygnadsarbaten Tweed, en af de mest b:ottslige, fortfor att sitta i senaten, Båda dessa män, likasom deras medbrottslingar Conolly och Sweed motto508 fortfarande i de bästa kretsar och rönte sfverallt den största uppmärksamhet. Detsamma som hände i Newyork har sannolikt äfven händt i en massa andra af Unionens städer, stora som små. Processen mot domaren Barnard och hans hedervärda kolleger är måhända också i friskt minne hos våra läsare. Måste icke halfva Newyorks advokatkår uppbjuda all sin kraft och förmåga för att oskadliggöra dessa män, som tack vare de röster, hvilka de till största delen köpt (som bekant är väljas domrarne i Amerika genom allmänna val), förvärfvat sig makt att förfoga öfver sina medborgares lif och egendom — en makt som de på det skändligaste missbrukade? Korruptionen, hvilken i Förenta Staterna, som man af nyss anförda fakta finner, an stuckit både administratioren och domarkåren, har icke ens lemnat de parlamentariska församlingarne oavgripna. Redan år 1857 blef i Wigconsin majoriteten af medlemmarne i senaten och representanthuset förvunna att ha sålt sina röster till ett jernvägsbolag, Nyligen i dagen komna: fakta visa emellertid att det onda sedan denna tid gjort oerhörda framsteg. Våra läsare finna sannolikt att vi härmed syfta på Credit mo: biliersaken och Pomeroys val, hvilkabåda skandaler vi förut endast egnat ett flyktigt omnämnande i denna revy, men med hvilka vi au, i anseende till deras betydelse som gradmätare af den offentliga moralen i Unionen, vilja något utförligare sysselsätta 0ss. Den så kallade Pacificbanan, detta den moderna ingeniörsvetenskapens måhända största underverk, är redan allt för väl bekant, att vi skulle här närmare behöfva sysselsätta oss dermed. Men hvad som hittills icke varit kändt är, att koncessionä rerne för denna linie oskäligt skott sig på statens och enskildas bekostnad. Genom åtskilliga bedrägliga manövrer hade de lyckats utverka sig tillstånd att bilda ett bo lag, kalladt Credit mobilier, åt hvilket de anförtrodde byggandet af jernvägen mot ett orimligt tilltaget pris, hvarigenom de sålunda läto åt sig sjelfva betala de pen ningsummor, som lemnades till bolaget. Fa bulösa dividender ha blifvit betalta ända tills nu, då bolaget råkat i fullständig misskredit och då en parlamentarisk undersökning blifvit inledd, för att undersöka på hvad sätt koncessionen kommit till ständ och huru de inflntna penningbeloppen blifvit använda. Under loppet af denna under sökning ha direktörernes och andra perso: ners meddelanden och vitnesmål ledt till det resultat, att personer, som hivtills varit höjda öfver alla misstankar, nu befinna sig svärt komprometterade och se sig anklagade att mot betalning ha förbunditsig att förskaffs Credit mobilier oktroj. Detta gäller särskild Förenta Staternas f. d. vice president och ordförande i senaten, samt ett tjogtal med lemmar af representanthuset, bland dem hr Ames och Brooks. För att nu hålla oss till den förstnämnde af dessa herrar, mr Schuyle: ÅR a rn a TT a a sr nn nr