Aftonbladet – 5 mars 1873, sida 2

kristallklara själ, att-alla voro lika genom skinliga som hon och att det man dolde fö. henne icke existerade; — men dolde man di något för henne? Jag kände mig nästa benägen att tro, att m:me VArci allt fö blindt fäste sig vid sin mans inbillningar Mr de Mauserre hade en gång i min när varo sagt till henne: Min bästa vän, On herr dArci med sin tvärsäkra ton påstode att han såg stjernor midt på ljusa dagen skulle ni efter en kort tvekan tydligt se hel: Vintergatan, utan att en enda stjernafelades.: Den 29 Angusti på eftermiddagen bega jag mig till min atelier, hvilken, som n vet; var belägen i första våningen af et ensamt torn, liggande några hundra stef från slottet. Jag hade med ifver åter gripi mig an med min Boabdil. För att vars viss om att icke blifva störd i mitt arbete tillsköt jag rigeln för porten och tog nyc keln ur låset. Jag hade målat en halftim mas tid, då vinden genom det halföppn: fönstret tillförde mig ljudet af röster och steg. Det var mr de Mauserre och Meta som, åtföljda af Lulu och hennes barnpiga Bterkommo från sin vanliga promenad. Tor net låg midt på en vall, hvarifrån man hade utsigt öfver slottet. Vid den ena ändan a vallen var uppsatt en hängmatta. och er repgunga. Lulu bad sin barnpiga att gungs sig; till en början hörde jag blott barnets gälla skrattsalvor. . Snart tyckte jag mig dock höra tvenne personer, som närmade sig tornet. De bultade på porten och försökte öppna den; jag förhöll mig tyst. De af. lägsnade sig i den tanken att ingen var i ateliern; den inneslöt emellertid två mycket uppmärksamma öron och hvilka ansågo sig ba rätt att vara det. Under det Lulu gungade, började de båda personer, som icke kunnat komma in i tor