Aftonbladet – 5 mars 1873, sida 2

De utländska tidningarna meddela numera etaljerade redogörelser för franska national örsamlingens sammanträde d.28 i förra måna en då den sgentliga debatten om trettionannautskottets författningsförlag började. Gambetta bekämpade förslaget åsom på en gång barnsligt och farligt och såom icke motsvarande hvad landet hade rätt tt vänta. Det innehöll sådana tvetydigheter ch motsägelser, att ingen kunde vara nöjd ned detsamma. Frankrike fordrar att situaionen blifver klar — antingen republik eller nonarki. Gambetta förnekade, att den nuvarande nationalförsamlingen har konstitueande makt. Venstern var bunden af sina roteringar vid föregående tillfällen, och det anda den ville böra talas om var församlinsens upplösning. Tvåkammarsystemet var stridande emot den demokratiska regimen, som grundade sig på flertalets suveränitet. Ivenne rivaliserande kamrar skulle leda till konflikter. Utskottets förslag var hvarken antagligt för rojalister eller republikaner. Bäde de förre: och: de senare kunde rösta mot detsamma, utan att man derföre hade skäl att tala om någon koalition. Talaren yttrade slutligen: Vi ha alltid understödt den verkställande makten, men detta förslag begär ett uppoffrande af principer, och vi säga: Nej! Gambettas tal mottogs med med lifligt bifall af venstern. Hertig de Broglie uppsteg nu i tribunen och erinrade kammaren om de skäl Dufaure den 14 Februari framställt mot Gambettas yrkande på församlingens upplösning. Hertigen betonade; att utskottet haft till uppgift att bringa till stånd en öfverenskommelse mellan lagstiftande och verkställande makten. Utskottet hade diskuterat författ ningsfrågorna med regeringen, men hade aldrig visat någon fiendtlighet mot henne. Han tillade: Vi ställa oss påståndpunkten af nationens störa intressen utan att försöka lösa frågan om monarki eller republik, -Den definitiva lösningen af denna fråga skulle leda till splittring. Vi ba förklarat, att församlingen skall sörja för regeringens behof, innan hon upplöser sig. En öfre kammare är förenlig med hvilken styrelseform som helst. Vallagen skallicke angripa den allmänna rösträtten, utan endast gifva garantier för dess uppriktighet. Frågan om styrelseformen är lemnad å sido. I denna punkt råder ingen tvetydighet. Det är ett faktum, att ansträngningar gjorts för att upplösa den konservativa majoriteten, men jag litar på att församlingen fortfarande skall handla i öfverensstämmelse med de försonliga id6er, som lifvat upphofsmännen till de inom församlingen framlagda förslagen. Deputeraden Du Temple höll sedan ett tal, i hvilket han, oaktadt presidenten Grevys invändningar, sysselsatte sig med saker, som voro helt och hållet främmande för den fråga, som var under diskussion. Slutligen förolämpade han Thiers och blef kallad till ordningen. Deputeraden Laboulaye bekämpade Gambettar argament mot två-kammarsystemet och anförde det exempel som gifvits af Amerikas Förenta Stater. Han visade, att blott en kammare såsom den enda suveräna makten skulle blifva ett slags konvent, hvilket skulle leda till despotism. Landet behöfde trygghet, och då utskottets förslag blott gick ut på att införa några modifikationer i det nu bestående styrelsesättet, hade man ingenting att frukta, Republiken var redan grundlagd. Nu yrkades, att den allmänna diskussionen skulle afslutas. Deputeraden Brisson motsatte sig detta förslag och uppfordrade regeringen att förklara, huruvida utskottets förslag var en tillämpning af presidentens budskap och innebar ett formligt erkännande af republiken, såsom Laboulaye påstått, eller om så icke var förhållandet såsom de Broglie förklarat. Thiers svarade, att regeringen icke ämnade afgifva några förklaringar under den allmänna debatten, utan först vid diskuterandet af de särskilda punkterna af utskottets förslag. Deputeraden de Rochefoucauld förklarade, att det var omöjligt att gå in på att regeringen icke skulle höras under den allmänna debatten. Det var nödvändigt att veta, om Bordeauxöfverenskommelsen skulle upprätthållas. Enligt i dag ankommet telegram har Thiers nu i nationalförsamlingen hållit ett tal rörande utskottets förslag och yttrat att de i detta förslag projekterada reformerna en dast skola komma republiken till godo samt sålunda fasthållit sin i budskapet intagna ståndpunkt. Derefter har nationalförsamlin KTRS TVO ET RARE RETRIEVER RV