Aftonbladet – 4 mars 1873, sida 3

skulle hon sannolikt ej ha kommit till Charmilles, emedan hon icke vkulle kunnat öfvervinna sin stackars fars samvetsbetänkligheter. Jag gjorde inom mig sjelf den reflexionen, att hennes stackars far var en alltför slipad kanalje att bestå sig lyxen af några samvetsbetänkligheter och att då jag blifvit gift, skulle jag icke tillåta hans samvete att umgås hos mig. Derefter anförde hon det tyska ordspråket: Wess Brod ich esse, dess Låed ich singe,, — Det är svårt, tillade hon, att öfvertyga folk, att man ogillar de personers grundsatser, som man älskar och tjenar.— Jag svarade henne, att omsorgen om hennes rykte framför allt anginge Tony Flamerin, att hon i detta hängeende inte hade nhgot att frukta, att mr och m:me de Mauserre dessutom icke felat af grundsats, att blott ett grymt missöde hindrade dem att gifta sig, och att den dag då mairiet öppnade sina portar för dem, skulle vara den herrligaste i deras lif. Hon var i lynne att moralisera, och gjorde det i en högvis, sjelfklok ton, som alls icke missklädde henne, — Detjär enjmycket svår uppgift, sade hon, att uppfostra ett barn, som har ett felsteg att tacka för sin födelse. Hur skall jag kunna lära henne att förena vördnaden för den gudomliga lagen med den som hon är skyldig sina föräldrar? — Jag förestälde henne att Lulu ännu var mycket ung och att det icke kunde vara så oundgängligt nödvändigt, att hvarje budord förklarades för henne. Efter några ögonblicks tystnad sade hon: Om jag också skulle vilja resa min väg, kan jag det inte längre. En månad har varit tillräcklig att så innerligt fästa mig vid detta barn, att det skulle vara mycket svårt för mig att lemna det. Det förefaller mig