Aftonbladet – 4 mars 1873, sida 2

ensklighetens annaler antecknas och till-j kännas sin stora betydelse. : stars 1 Såsom redan är bekant, började förliden! rsdag i franska nationalförsamlingen dis-l assionen om trettiomannakomitens förslag srande de konstitutionella frågorna. Vid ssionens början begärde hertigen af Broge såsom komitens rapportör, att lagförslaet skulle tillerkännas skyndsam behandling. jenna motion antogs och endast några medmmar af yttersta venstern och högern röade deremof. Justitieministern Dufaure lkännagaf, att regeringen obetingadt änge komitens förslåg. Deputeraden Marcere tf högern uppsteg derefter igtribunen, Han örklarade att landet fordrade, att det nuarande provisoriska tillståndet skulle uppöra och påstod, att det förslag, söm iu lifvit förelagdt kammären, värd eh tillämpiog af det program, som framstäldesi budkapet. Deputeraden Dahirel yrkade, att örsamlingen antingen skulle proklamera nonarkien eller republiken, Markis de Ca tellane förebrådde komiten, att hon icke, om sig borde, begagnät sig af sin konstiutionella makt. Han tillade: : Församlin: sen borde i dag göra hvad hon icke skall unna göra om några månader. Om vi afrakta territoriets befrielse, skall det bli ippror i landet. Med den nuvarande pro: visoriska styrelsen är Frankrike isoleradt. Det är omöjligt för det att afsluta allianser, emedan de utländska makterna frukta let som en drifbänk för demagogi. Församingen borde med ens proklamera den konstitutionella monarkien, förklara på hvad vilkor landet önskaf denna styrelseform och lerpå ålägga alla de franska prinsarne utan andantag de nödvändiga uppoffringarna. Om icke församlingen fattar ett raskt beslut, skall landet utsättas för nya faror. Detta yttrande mottogs med bifallsrop från högern. Deptiteraden Haentjens, bonapartist, uppläste från tribunen en skriftlig förklaring, i hvilken han sade sig skola rösta för förslaret af försonlighetsskäl, under det han på samma gång kritiserade åtskilliga af dess detaljer och förklarade, att han föredrog hr Ventåvons amendement, hvilket lemnade Thiers i samma ställning, i hvilken han hittills befunnit sig, på samma gång det tillät honom att tala, när han behagade, och gjorde ministrarne ansvarige för församlingen. Deputeraden Haentjens försvarade den allmänna rösträtten och fordrade, att nationen skulle direkt tillfrågas, huruvida hon önskade republik, konungadöme eller kejsar. döme, När det lämpliga ögonblicket kommer, sade han, skola vi med energi förakta våra åsigter. Sessionen slutade derefter; De utländska tidningarna meddela nu från Spanien ett nytt cirkulär af utrikesministern till de spanska sändebuden hos de främmande makterna. I detta eirkulär gifver han en öfversigt af de händelser, hvilka ba ledt till den nuvarande styrelseformen. Han erinrar om de monarkiska tendenser, som sedan urminnes tid herrskat hos spanska folket. Och likväl har denna monarkiska id6 utslocknat hos alla samhällsklasser. Tre gånger ha försök gjorts till monarkiens föryngrande — genom konstitutionen af år 1812, somskapade en demokratisk monarki, koöstitutionen af är 1837, som skapade en parlamentarisk monarki, och konstitutionen af 1869, som skapade en valmonarki. Alla dessa försök ha varit fruktlösa. De konstituerande cortes af år 1869, fortfar han, hvilkas patriotism och klokhet skola blifva föremål för historiens beundran, proklamerade den monarkiska formen och stödde sig dervid hufvudsakligen på trenne skäl, först och främst önskan att rätta sig efter de nationella traditionerna, för det andra den öfvertygelsen, att de på detta sätt bäst skulle betrygga revolutionens liberala grundsatser och slutligen tanken på att ställa landets styrelse i harmoni med den styrelseform, som var gällande i nästan hela Europa. Men alla ansträngningar strandade mot de hinder, som lågo i sakernas natur, Vi hade icke midt ibland oss en af dessa dynastier, som representera religiösa och nationella principer, förenade med den nyare tidens anda, såsom i England, eller en furste sådan som dem, hvilka på diplomatisk väg och på slagfältet grundlagt Italiens och Tysklands enhet. Våra dynastier, besegrade i det borgerliga kriget eller omstörtade genom revolutionen, kunde äfven så litet blända oss med något sken af stabilitet. Vi voro icke bundne vid den monarkiska formen genom några internationella fördrag såsom Belgien, Holland, Grek: land och Rumenien. Det återstod oss endast att söka en konung i utlandet. Denna utväg företedde en dubbel fara, å ena sidan en yttre, faran att oroa Europa, å den andra faran att inom landet såra den nationella känslan. Ingen makt kom oss till hjelp i dessa svårigheter. Alla köpslogo på ett mer eller mindre uppenbart sätt om sitt bistånd, Sakförhållandena -ha fullkomligt bevisat, att det skulle ha varit fördelaktigare för vår inre fred och för Europas lugn, om vi redan då fattat mod och grundlagt vår anspråkslösa republik. Castelar skildrar nu konung Amadeos utmärkta egenskaper, åt hvilka han gör full rättvisa. Han visar, att denne furste icke störtats genom någon sammansvärjning eller komplott. Cortes ha respekterat hans rättigheter. De nationella makterna ha aktnings2Za11lt nvmundnestkXd4t hh Anv Afan Alle Jatdna hrm