Aftonbladet – 3 mars 1873, sida 3

Ja PA BYU LIV, AVININIV I allas Hanna an rr jgäfvotagarens eller hans arfvinges. It) Mot utskottets sistnämnda förslag äro reh I servationer anmälda at hrr grefve Mörner, oSundell och Philipson. 0r tl Andra kammaren. Diskussionen rörande anslagen under 3 första hufvudtiteln. 1 i i fa (Forts. fr. torsdagsbl.) Hr P. Olsson från Helsingborg ansåg, att statsutskottet lyckats gifva fa en lösning, med hvilken man kunde vara belåten. Icke allenast det nyligen skedda tronombytet, utan äfven den allmänna föreställhingen i landet, berättigade representationen att se till, huruvida icke anslagen under första hufvudtiteln vore af be skaffenhet, att de tålde vid någon nedprutning. För egen del vore då tal. af den öfvertygelse, att konungen mycket väl kan bekläda sitt höga embete och fullgöra sina åligganden såsom stats-. chef medelst den af utskottet föreslagna summan, utan att derför hans personliga värdighet eller konunganaktens anseende skall lida någon minskning. Genom utskottets. försla; vunnes dessutom den stora fördelen, att civillistan blir för konungens hela regeringstid bestämd och man kunde således hoppas att en gång blifva vitt dessa oupphörligen återkommande framställningar om nedsättning i civillistan med deraf följande mindre behagliga öfverläggningar inom representationen. . Skulle det för öfrigt framdeles visa sig, att förhöjning i anslaget ännu en gång blifver nödvändig, vore tal. öfvertygad, att representationen skall befinnas beredvillig I tillmötesgå en sådan farmen På grund Jaf det anförda anhöll tal. om bifall till utskotLI tets hemställan. t Hr Nyblens fann det vara representationen ovärdigt att just nu, då landets finanser äro i j ett blomstrande skick och man af framtiden lof; I var Få allt godt, möta den nye konungen med ;Jen dylik åtgärd, hvarigenom han blefve satt ur stånd att motsvara dd ständigt stigande anspråken på hjelp och understöd, för hvilka han måste vara mera utsatt än någon enskild person. I Då tal. således långt ifrån kunde bifalla utskot-)tets hemställan, vore han snarare sinnad att vilja höja det nu utgående anslaget hvilket visst icke I vore för högt tilltaget i betraktande af den , knogliga familjens talrikhet Man finge nemligen icke förgäta, att konungen vore hela lanÅdets representant och att nationen icke kan bättre hedra sig sjelf än genom att hedra sin konung. Yrkade, med afslag å utskottets hemålen anslagets bibehållande vid nu varande beloppet. Hr Rundbäck fruktade, att frågan om nedsättningen på denna hufvudtitel ej skulle dö bort, äfven om utskottets hemställan nu bifölles. ty dels hade flere af motionärerne i sin prutningsifver gått längre än utskottet och dels funnes det, beklagligt nog, äfven inom representa tionen personer, som fått i sitt hufvud, att icke hågon konung bör finnas, och som, då de icke på annat sätt kunna komma åt konungamakten, rikta sina anfall mot första hufvudtiteln, Trodde man då kanske, att konungen skulle hafva lättare för att göra inskränkningar än enskilda personer, eller förmenade man. att vårt svenska free gör sig saker till slöseri? En sådan beskyllning måste tillbakavisas, såvidt man icke afsåge den frikostiga barmhertighet, hvarigenom det städse utmärker sig och gom väl ej gerna kunde räknas det till last. Sour tal. icke kunde finna. att något bland ut skottets skäl för nedsättning egde den ringaste giltighet, måste han yrka afslag på dess hemställan. Hr Jöns Pehrsson ansåg icke öfverläggningen i någon mån -opassligeller obehöflig, samt erkände, att nedsättningen vore allt för obetydlig för att tillfredsställa tal., då han antog att konungen icke skulle nödgas på något vis inskränka sin -lefnadshållning-. äfven om anslaget utginge till ett betydligt mindre belopp än det af ) utskottet föreslagna. Emellertid förband sig tal. att i fall man nu ville besluta i enlighet med utskottets förslag, icke vidare motionera angående första hofvudtiteln. Hr Clairfelt yrkado så mycket hellre afslag på utskottets hemställan, som han för det första ansåg, att tidpunkten var särdeles illa vald, och för det andra befarade att kommande riksdagar icke skulle respektera den nuvarandes beslut om andr öränderlighet under konungens regeringstid: Frib. Erieson var öfvertyg, att den föreslagna summan vore tillräcklig, för att rikligen fylla konungafamiljens behof och för ett konungamaktens enkla men värdiga representerande. Det låge dessutom helt och; hållet i folkets skön att bedöma, huru långt denna representatiombör gå och att i öfverensstämmelse dermed votera de anslag, som kunna vara af behofvet påkallade. Man hade under sådana förhållanden icke rät. tighet att förbise den allmänna rösten inom landet, som funnit sitt uttryck j de under senare åren allt oftare återkommande motionerna om nedsättning i det i fråga varande anslaget. För egen del hade tal. den uppfattning af frågan, att han trodde sig handla i såväl konungens som konungadömets välförstådda intresse, då han röstade för em Hr Henning Schultz yrkade afslag på utskottets förslag äfven af det skäl, att nedsättnivgen komme att drabba ioka endast konungen utan äfven de öfriga kongl. hofven. Hr Oc AC Larsson trodde, att man här, om någonsin, borde tillämpa det kända uttrycket: den största sparsamhet bör iakttagas och att sättet just vore att börja från toj pen... Tal. derför bifall till utskottets förslag, hvilket ick? finge betraktas såsom utgånget från Andra kammaren, då ju ingen enda af Första kammarens utskottsledamöter ansett sig böra reservera sig mot beslutet. Hr P. Nilsson i Kulhult gående talare. Hr Danielsson påminde huru svenska folket alltid stått på sina konungars bästa och utgjort tronens verkliga stöd i sådana tider, då herremännen på det skamlösaste sätt slitits om makten. Hade då icke detta samma folk rättighet att i en fråga som denna öppet vända sig till konungen och säga: -Eders majestät, ni skall blifva en konung, som vi kunna älska; vi vilja, att ni skall blifva en monniska och lefva såsom en sådan, och vi hysa det förtroendet till eder att vi hoppas. ni i detta hänseende skall efterkomma våra önskningar? För att nu en ång göra slut på de obehagliga striderna om fest anslag -anhöll tal., att kammaren måtte skänka sitt bifall till hvad utskottet föreslagit. Hr Johan Jönsson sade sig ju ändock vara en folkrepresentant. om ock en ovärdig sådan, och han ggde väl då rättighet attäfven yttra sig i frågan, Yrkade för öfrigt rätt och slätt bifall till utskottets framställning. Hr A. Staaff framställde åtskilliga anmärkningar mot utskottets motivering samt Utred bestämdt att åsigten, att anslaget kan nedsättas. vore. allmän igom landet. Såsom varande bekant mad kuivudstadens Jattigvårdsförhållanden, försäkrade tal., att ofta och till större belo op. än man kanske i allmänhet föreställey sig. utginge från konungaborgen hjelp sin de nödtidande, de må nu tillhöra hvilken såmhällsklass som helst. Man hade talat mycket om den -enkla värdighet-. som börde pryda konungafamiljen. Tal, hemställde då, huravida dennainå;j höjes 05 VANN SEPT tig instämde med förod