Aftonbladet – 3 mars 1873, sida 2

eko och detta eko upprepade mina ord, det ena efter det andra. Meta, som allra minst väntat sig detta, darrade som om en svärmare kreverat i hennes hand. Hon lutade sitt fodnands ansigte ned öfver inhägnaden, — Lulu, min vän, det är bäst du kommer hit igen. Upptagen af sin fjäril, hörde Lwn ingentlag, , Skulle jag möjligen ha varit ogrannlaga? sporde jag henne. Jag tycker dock att mina ord voro ganska förnuftiga. Är det någonsin förnuftigt, svarade hon kort, att sakna en tvifvelaktig lycka, som mand inte velät komtia i besittning af? Ah, förlåt, hvem af oss är det som inte velat?? inföll jag. Och med min käpp ri. tade jag på marken en krans af violetter, i hvilken jag tecknade dessa ord: Fru baronessan Grineck.Hon betraktade mig och min käpp med häven min. Plötsligen upp gick ett ljus för henna. ra Och det är derför, utropade hon och sammanknäppte händerna, som ni under mitt porträtt skref: Hon tiliber stjernorna och baron Giineck. Denna krans, denna inskrift... Ni har då inte igenkänt min sy. ster Teklas handstil? När ni öfverraskade mig, med mitt hufvud nedlutadt i mina hän der, var jag inte i exstas, min herre, jag rufvade på bämnd. Sålunda kunde ni åll varsamt tro... Hon afbröt sig, hennes ögon fyldes af tårar. Hon förde sitt finger långs en springa i muren? hon skrapade med nageln och lög gjorde mossan ur den. MDerefter återtog hon: Vill ni att jag skall säga er verkliga skälet, hvarför ni inte ville gifta er med Meta Holdenis? Det var derföre, att den stackars Mäuschen var dotter af en ryine rad manr