Aftonbladet – 3 mars 1873, sida 2

tta sidan uppträdde hrr Lyn, Irejfen di. rg, grefve Sparre och Törnfelt. ; —— ) Man saknar fortfarande alla exakta unrrättelser angående den verkliga situatio-: en i Spanien. Hvad som synes vara säl: srt är, att de monarkiska partierna underilla en ständig agitation mot den republianska regeringen och för detta ändamål sprida en mängd tendensrykten. Utrikesinistern Castelar protesterade den 21 i irra månaden i cortesförsamlingen mot de Uska nyheter, som utspridas af republikens ender. Om de planer, som hysas af de onservative med Serrano i spetsen och de onstitntionelle under Sagasta, känner man unu ingenting med visshet. Att de vilja terinföra monarkien är säkert; men de akna en monark. Om hohenzollernska kanidaturen torde knappast mera blifva fråga. Iphonisterne äro delade i tvenne partier ill följd af oenigheten mellan exdrottning sabella och hertigen af Montpensier. I ammanhang med de monarkiska planerna 1å äfven. nämnas att Isabella, som forfaande vistas i Paris, uppmanat prinsen af usturien att så fort som möjligt begifva ig dit från Wien för att deltaga i ett faniljeråd. De främmande makterna dröja ortfarande med att officielt erkänna spanka republiken. Italien och Österrike ha mellertid beslutit att underhålla officiösa örbindelser med spanska regeringen, under let en regelbunden styrelse håller på att vildas, hvilken Italien då genast vill ercänna. Franska regeringen handlar i denna ak i öfverensstämmelse med de andra reseringarna. Efter mottagandet af Castears cirkulär förklarade franske utrikesministern Rmusat, att enligt hans nppfattring och efter konung Amadeos frivilliga ufsägelse ingen regering kunde ha ett mera lagligt ursprung än den nuvarande spanska. Spanske ambassadören Olozaga frågade, om han fick frambära detta yttrande till sin rexering. Han auktoriserades att göra detta Några dagar derefter förklarade Oiozaga, att om franska regeringen ville auktorisera sin ambassadör i Madrid att bekräfta dessa ord, skulle spanska regeringen anse sig vara de facto erkänd. Något officielt erkännande från franska regeringens sida har ännu icke egt rum. Ryssland visar motvilja för att erkänna sakernas närvarande ordning i Spanien. Den i Berlin atkommande halfofficiella tidningen Provincial-Correspondenz för den 25 i sistl. månad yttrar: Redan finnas många tecken, som göra det mycket tvifvelaktigt, huruvida re publiken skall s:å djupare rötter i Spanien utan ytterligare skarpa strider mellan de politiska partierna inom landet och ett försök å den europeiska socialdemokratiens sida att draga fördel af dessa strider för sina egna syftemål. Under det sålunda Enropas monarkiska regeringar och den konservativt republikanskaregeringen i Franrike med ett visst misstroende betrakta den nya republiken och i det längsta dröja att inlåta sig i officiella diplomatiska förbindelser med henne, har deremot schweiziska förbundsrådet erkänt och lyckönskat hehne. Om förhållandena iuom spanska armån, hvilka varit en af orsakerna till de förändringar som egt rum inom ministeren, åtminstone till krigsministern general Cordovas atgåag. meddelar franska tidningen Soir följande: Den militära frågan tager i Spanien allas uppmärksamhet i anspråk. Iaom härens leder ha många förseelser mot disciplinen egt rum,: och desertion börjar ega rum i stor skala på de punkter, der de reguliera trupperna stå i fält mot carlisterne. Car listehefen Dorregaray, som har öfverbefä let öfver pretendentens trupper i de norrs provinserna uppmuntrar dessa tendenser, : det han utfärdat en proklamation, i hvil ken han uppfordrar soldaterne att inträda : hans arm63a led eller utlemna till honon sina vapen, I förstnämnda fall lofvar har dem belöningar, i det sistnämnda frihe från .krigstjenst för allvid. I Madrid äl man mycket orolig öfver alla dessa symp tomer, hvilka icke båda något godt, oc man har trott sig kunna afbjelpa saken ge nom att redigera ett förslag, i hvilket mar afskaffar konskription och inför allmän vär nepligt; men utskrifningssystemet har in genting att göra med konskriptionen, och det är disciplinen som är i förfall. Det ha! kommit så långt, att officerare midt på ga tan blifvit misshandlade af soldater, och man har ännu icke vågat straffa de skyl dige. De här anförda fakta bidrogo til att förvärra förhållandet mellan de egent liga republikanerne i regeringen och de mi nistrar, som efter Amadeos afsägelse slöt sig till republiken. Den förstnämnda frak tionen gaf den senare skulden till det till stånd hvari armån befinner sig, och i syn nerhet riktade den sina förebråelser mo general Cordova, som åtnjuter ringa akt ning och derför varjt en ytterst slapp oci maktlös krigsminister, Den sistnämnda frak tionen deremot påstod, att tygellösheten in om hären måste tillskrifyas republikanerne som ostraffadt bearbetade trupperna för sin: federalistiska id6er. Till dessa ömsesidig: beskyllningar kommo andra omständigheter som skärpte striden, och en kris inträdde. Man erfor för någon tid sedan, att gene