Aftonbladet – 3 mars 1873, sida 2

utan att ha druckit något, är en smula an: kommen; det är ett elakt spratt som min inbillning spelar mig; hon berusar sig at nöjet att ieiva, likasom en domherre blir på röken, då han äter alltför Mycket körsbör, Jag hade samma dag afsändt en tafla till den porgon, som bestält den, och då jag spikat in den i sin låda, hade jag förklarat, likasom Gud, då Han skapade verlden, att mitt verk var godt. Märk också, att vädret var vackert och att värmen mildrades afen svaikande yi d; några moln, som simmade pr den azurplå himlen, drogo sina skuggor fyer fälten; dessa vandrande skuggor företta likt ifriga och brådskande budbärare, I1Viiv som öfverföruv i: Jag veticke hygm, glada nyheter om, jag vet icke hvad. x-o2 här till att opartiska domare sedan fjorton dagar entusiastiskt lofordads för mig en person, som fordom deklamerade Der König von Thule för mig och som hade tillåtit mig att kalla sig Mäuschen; skulle det förvåna er, om jag sade, att jag på vägen haft åtskilliga fonderingar, att i mitt hufvud framställt sig en mängd om och men, på hvilka jag svarar de: Åb, min Gud, hvarför inte? Lägg härtill, att Meta bar en ny klädnjug; den var ka stanjebrun och klädde henns utomordentligt väl. Värdigas slutligen betänka, att vi sutto midt emot hvarandra på den behaglir gaste af kyrkogårdar och att då jag upplyfte kufvadet, hade jag midt framför mig ett stort myrtenstånd. Madame, denna myrten, dessa moln, denna klädning och allt det öfriga vållade att Lulu knappt hunnit aflägsna sig, förrän jag, pekande på henne, helt tvärt utbrast: sOm Tony Flamerin tör sex år sedan gift sig med Meta Holdenis, skulle de i dag kunnat förströ sig med en ännu vackrare liten yrhätta än den der. Portalen till kyrkan gat