Aftonbladet – 3 mars 1873, sida 2

gillade hennes betänkligheter och jag lofvade att uppfylla hennes anbållan, RBedan följande dagen fann jag ett tillfäiie dertill. Jag ga ut för att promenera klockan fyra på eftermiddagen och vandrade ända till en by, med ett vackert läge, som heter Ville-Moirien, M:lle Holdenis hade med sin lärjunge företagit en promenad i öppen kalesch; händelsen gjorde att jag kom att senskjuta vagnen på kullen, som ligger utanför byn. Ja8 förslog Mets att gtiga ur och att låta mig so ÄRARA henne tili en några steg derifrån belägen kyrkv. Sed, från bvil ken man har den herrligaste utsigt. Hon lät öfvertala sig och följde mig, hållande Lulu vid handen. Kyrkogården, som jag så lofprisat för henne, förtjenar verkligen besökas; jag har aldrig sett någon med tjockare gräs och större rikedom på blommor, Då vi inträdde -på den, kastade en stor tårpil en mild skugga deröfver, i hvilken kolen roade sig att teckna ett silfverskimrande nätverk. Öfverallt rosor och astrar; öfverallt surrande insekter, hvilkas musik borde förströ de döda, utan att störa dem — är det icke behagligt för en död att höra uppöfver sig, från djupet af den eviga hvilan, ett oredigt sorl af lif, som frammanar drömmar i hans slummer? Vi satte oss på den låga omhägnaden, som bestod af löst uppstaplade stenar. Som Lulu icke här fann tillfälle att tumla om, visade jag henne på gräsmattan bredvid inhägnaden en vacker fjäril och uppmanade henne att jaga den, en sak, hvartill hennes guvernant slutligen samtyckte. Jag hade förskaffat mig: ett mellan-fyraögon med Meta, för att upplysa henne om det ni vet; det föll sig emellertid så, att jag började tala med henne om något helt annat, Det gifves dagar, min fru, då jag,