Aftonbladet – 1 mars 1873, sida 3

4: OSRERg VETE JR UVA BUD SSVAR FILER MTALERER al uppfostras i religionen, ty man bör hafva titrott åtminstone en gång i sitt lif. Före Inuftets ålder kommer, och då inser man, -latt allt det der är ingenting annat än preelsters bedrägeri. Beträffande min hustru rloch min dotter förhåller sig saken annori Ilunda. Jag låter dem gå till messa och -I bikt, derför att jag tycker om toleransen tjoch derför att jag icke skulle hysa förtroende till en hustru utan religion. Icke utan r I skäl anmärkes det emellertid, att ett dylikt drag efter naturen kan hemtas nästan i hvil-! ; I ket land som helst. I Det som dock egentligen, i stort taget, :Ibehöfves för en förbättring af allmänbildningen och skolfreqvensen, är enligt hr Vil-Ilaris åsigt: grundliga mått och steg till förI minskning af den grufliga fattigdomen bland I Italiens lägre samhällsklasser. Förf. har, Jalltsedan 1859 upprepade gånger besökt sin I födelsestad Neapel och studerat särskildt -lazzaronernas qvarter, der kolera, tyfus och Jalla slags epidemier bortrycka tusental, som laf svält gjorts motståndslösa. Detherrskar Ider den komplettaste likgiltighet för alla fjandliga behof. Man har gjort försök med skolors inrättande der, men resultatet har varit beklagligt. Sblunda berättar förf., att lför några år sedan öppnades förberedande flickskolor i den ofantliga byggnadsmassa. som man helt ståtligt benämner Albergo dei Poveri (De fattigas botell), och der man in hyst en mängd faderlösa och kringstrykare. Få dagar derefter voro alla barnen angripna af ögonsjukdom. Föreståndaren anstälde en undersökning, och man kom unoder fund med, att de äldsta barnen lärt de minsta, huruledes de genom att hättigt gnida ögonen med en ylletrasa kuvde bli sjuka och, i stället för att hållas qvar i klassen vid boken, sändas till lasarettet. Dylika drag tala bättre om hvad som behöfs, än de lifligaste allmänna försäkringar kunna göra. Öfver hufvud taget är dagsverkarnes ställning i Italien, efter Viilaris framställning, ännu mycket sorglig. De arbetare lära vara ganska många, i staden eller på landet, hvilka icke äro i tillfälle att äta kött, utom vid jul och påsk, och hvilka aldrig få smaka det vin de skörda. I slutet af förra året var äfven. på grund af de våldsamma öfversvämnivgarne, nöden bland den fattiga befolkningen större än vanligt. I provinsen Mantna sattes sålunda 68,000 hektarer (1 hektar — 2 tunnland) under vatten; i Pisa 20,837; i Modena 19,915; i Pavia 11,704; il. Ferrara 11,000; i Padua 9140 o. s. v., allt tillsammanlagdt 157.605 hektarer. Alla italienare gjorde härunder sitt bästa att bistå hvarandra, med undantag af ett antal arbetare, tillhörande Internationale. Dessa lära begagnat tillfället för att tillskansa sig en aflöning af, enligt hvad det uppgifvits, 3 francs i timmen. Under en så stor pauperiem må man icke mycket förvåna sig öfver brottmälsstatistiken, som i Italien undergår noggrann kontroll och visserligen har efter våra förhålJanden ganska kolossala siffror att uppvisa. År 1871 räknade man sålunda i konungariket 4707 mord eiler mordförsök, 43,059 vålisbragder med blodsutgjutelse och 73,294 stölder och bedrägerier — onekligen ett ganska betydande antal, som icke, för att afskräcka, behötver de öfverdrifter i uppgift, till hvilka en korrespondent i Times ej längesedan lär gjort sig skyldig. På det f. d. påfliga området är moraliteten fortfarande utan jemförelse sämst. Mord betraktas der ännu icke såsom en dödssynd ; stöld är värre, ty — så argumenterar man — stjäla är icke möjligt att göra på hederligt sätt, under det deremot kriget, strafflagen m. m. legitimera mordet. Ett mord af kärlek, af svartsjuka eller af sårad hederskänsla, säger förf., kan ock betraktas såsom mnågonting ganska hederligt i ett land, der undervisningen icke är obligatorisk. Lönmordet är der ingenting annat än en geste, har ett qvickhutvud sagt. Innan vi afsluta denna expos torde det kunna roa läsaren att höra något om de andliga bladens hållning och intressen för närvarande. Frankrike, säger korrespondenten, är härstädes alltjemnt det land som i synnerhet intresserar; lyckligt eller ej, ådrager det sig uppmärksamheten och bibehåller den äfven. Framför allt Frankrike bebandlag j de italienska tidningarne, i gynnerhet i de romerska, och i Rom i dem som förfäkta Vatikanien sak. Under fransk-tyska kriget lutade de klerikalas sympatier till en början åt Vilhelm Tröfraren? han hade dragit till Frankrike för att bekämpa gudlösheten, och utan tvifvel skulle ha, så snart Paris gif vit sig, komma till Italien, för att de: ut föra samma hragd. För att göra hans mission mera antaglig iitalienarnes ögon offentliggjorde tidningen Buon Senso, föregångare till Voce della Verita, en serie artiklar, hvari Adagalades, med stöd af historien (historien, förstås, xad usum Vaticani), att ätten Hohengollern härstammade i rätt nedstigande linie från en gammal romersk familj. Tack vare denna härkomst, egde Preussens suveräner befogenhet att åtaga sig Roms affärer, Deras egenskap af protestanter vore icke cit hinder, så mycket mindre som de visserligen hyllat denna kätterska åsigt, men nog med tiden skulle ändra sig. Men en vacker morgon fingo alla andans barn, som föregående afton gått till hvila under uppsändande af en bönesuck till den helige Vilhelm Hohenzollern Eröfraren, med stor bestörtping läsa i Buon Senso, att de adresserat sina böner till en luthersk hund, en det katolska Frankrikes plundrare, en Guds och Den heliga kyrkans fiende. Rollen af försyn anförtroddes nu af det fromma bladet åt Frankrike och ät Henrik V. Osservatore Romano, som äfven tazit till orda i frågan, åkallade under två är Henrik den femte såsom påfvedömets räddare, men kastade sig derefter, märkligt att omtala, i armarne på franska republiken, en väulighet som dock icke blilvit långvarig, sedan våra dagars Frankrike visat sig icke vilja följa franska republikens exempel från 1848, Bladet har redan haft åtskilligt att förkunna om Thiers despot-sm, om Frankrikes förnedring och om de nya hinder gom rast sig mot bjerinförandet a? den enda styrelseform, Hvilken kan skänka franska nationen fred, storhet och lycka. Och allt detta, säger Ogagervatore. har inträffat i fölid af natioat Få tl legg AK as be pe rst cr de RC KO kant bål ber Cr Gö fl — Ju TA j— OD pet OD AA a ES hele ja OD TT 2