Aftonbladet – 28 februari 1873, sida 2

alltjemt, utan att hvarken bevekas eller blifva ond öfver detta förfärliga larm, tills Lulu slutligen, utmattad och andfådd, insomnade på golfvet, Efter två till tre försök af detta slag, insäg hon, att hon funnit sin öfverman, och som denne öfver. man för öfrigt tycktes hålla af henne och icke begärde något orimligt af henne, fann Lulu det vara bäst att godvilligt un derkasta sig. Barnet är så beskaffadt, att det aktar den som gör det motstånd, och att ett san sadt förstånd, som icke dagtingar, likasom tjusar det. Lulu, som trots sitt häftiga lynne, af naturen hade ett godt hjerta, fäste sig småningom så innerligt vid sin guvernant, att hon icke kunde skiljas från henne och till och med ibland föredrog de lexor, hon gaf henne, framför sina lekar. Den skickliga lärarinnnan förstod att väcka hennes vetgirighet och hålla hennes uppmärksamhet spänd derigenom -att hon fråmstälde sin undervisning på ett gladt och underhållande sätt. Kort sagdt, den lilla flickans sätt och väsende undergingo en så snabb förvandling, att alla menniskor förundrade sig deröfver; då hon någon gång återfick sina gamla anfall af häftighet, behöfdes ofta blott en blick af Meta för att återföra henne till besinning. Det var ett riktigt underverk. Mild fasthet, jemnhet, lugn, outtröttligt tålamod äro egenskaper, som alltid skola åstadkomma underverk; men man får medgifva, min fru, att dessa egenskaper äro mycket sällsynta. Jag vet icke hur Meta kunde ha tid att hinna med allt, utan att man någonsin kunde märka att hon hade brädtom, Lulus upp: fostran var ingen sinecur, och likväl ätog bon sig snart jemte den uppsigten och vården af huset, Mime de Mauserre var allt