Aftonbladet – 28 februari 1873, sida 2

ret, än det skulle förstå biskopen af Or-J1 leans, om han fortsatte att sitta i akade-! mien tillsammans med skeptiker och ateister. : Med icke mindre tillfredsställelse än lan-: dets sanna vänner har jag erfarit, att prin j: sarne mina kusiner den 21 Januari infännpo sig :! i chapelle expiatoire, ty då de uppträdde för att offentligt bedja i detta åt martyrkonungen : helgade monument, måste de hafva känt infly. tandet af-ett ställe så egnadt för gtora lär-) domar och ädla ingifvelser..Jag har derförl hvarken uppoffringar att görs eller vilkor att mottaga. Jag väntar föga af den mensk-: liga förmågan. och mycket af den gudomliga ! rättvisan. Då jag pröfvas för bittert, upplifvar en blick på Vatikanen mitt mod och stärker mina förhoppningar. Det äri denna den höge fångens skola, som man förvärtvar fasthet, försakelseförmåga och fril — denna frid som tillförsäkras en hvar, hvilken tager sitt samvete till rättesnöre och Pius IX till föredöme. Det österrikiska riksrådet har uppskjutit sina sammanträden till den 1 Mars. Utsigterna till genomförandet af denna valreformlag, genom hvilken enligt det tyska partiets uppfattning riket skulle pånyttfödas, ha på senaste tiden betydligt mörknat, gedan de polske medlemmarue utträdt ur författningsutskottet med den bestämda förklaringen, att de måste anse detta lagförslag såsom författningsvidrigt. Kejsaren bar, såsom det allmänt påstås, gjort sitt sanktionerande af vallagsförslaget beroende af en fredlig öfverenskommelse mellan de tyske och de galiziske deputerade. Om en sädan icke kommer till ständ utan de polske deputerade utträda ur riksrådet, är det mycket sannolikt, att vallagen kommer att få samma öde som de bekanta czechiska fundamenta!artiklarne af den 20 Augusti år 1871, hvilka återtogos just i det ögonblick, då federalisterne trodde sig ha hunnit målet för sina önskningar. Ministeren Auersperg har på senaste tiden hållit den ena konferensen efter den. andra och öppnat nya underhandlingar med polackarne, hvilka enligt Neue freie Presgses vitsord äro mästare i konsten att draga ut en sak på tiden och föra regeringen bakom ljuset. I lördags skulle ett afgörande klubbmöte af de polske deputerade ega rum; men det uppsköts, och de fleste medlemmarne reste hem till Lemberg för att fira karnevalen och rådslå med de politiska personligheterna derstädes. Furst Gölachowski, Galiziens ståthållare, har stannat i Wien och flere gånger haft företräde hos kejsareil, till hvilken han afgifvit berättelse om sakernas ställning inom den polska klubben; men, tillägger Neue freie Presse, regeringen har icke fött något slags. upplysning om: huru; hennes förslag blifvit mottagna af polackarne. Naturligtvis herrskat inom det tysKa författningspartiets kretsar mycken ovilja öfver den närvarande situationen, som lägger rikets framtida öde i händerna på de polske deputerade, om hvilkas fiendskap mot tyskarne man på förhand måste vara öfvertygads. De tyskösterrikiska tidningarne säga väl icke rent ut, men de antyda genom sitt uttryckssätt att det icke så: mycket är polackarne som kejsar Frans Joseph sjelf, som är skuld till denna författningspartiets förödmjukande situation. Nordamerika företer i detta ögonblick ett motstycke till de senaste jernvägsskandalerna i Preussen, blott med den skilnad, att det här är folkrepresentanter, ledamöter af kongressen, som anklagas för att ha för egen vinning sökt skaffa åtskilliga jernvägsbolag statsbidrag. Korruaptionen inom den klass, som söker offentliga anställningar, såsom embetsmän eller folkrepresentanter, har, som bekant är, i Amerika stigit till en sådan höjd, att ordet politiker nästan blifvit ett öknamn. Den store talaren Wendell Phillips yttrade redan kort efter Lincolns val offentligen om en af.sina politiska motståndare, att han var en lögnare, en tjuf, en skurk, med ett ord en politiker. Senare tilldragelser rättfärdiga endast alltför väl hans ord. Men det kan icke heller förnekas, att man i Amerika börjat få ögonen öppna för denna korruption och allvarligt bekämpa densamma. Ett bevis härpå lemnar processen mot Pomeroy, senator för Kansas. Man visste, att han kommit fattig in i kongressen och att han på de senaste tolf åren samlat sig en betydlig förmögen het. Ingen förstod såsom han att med en sådan förslagenhet och finhet försäkra åtskilliga jernvägar i Vestern om kongressens understöd, och derföre var det af icke ringa vigt för de kapitalister, för hvilkas intressen han arbetade, att få honom återvald som senator för Kansas vid de val som egde rum i slutet af förra månaden. Hans motståndare, till hvilka hörde allt hederligt folk inom staten, visste att pengar ströddes ut från den motsatta sidan. Deinsågo derföre, att de icke kunde hindra Pomeroys val, så vida de icke kunde öfverbevisa honom om att han använde mutor för att blifva vald, En rådplägning hölls, och det bestämdes; att öfverste York, en inflytelserik medlem af senaten i York, skulle inlåta sig i hemliga underhandlingar med Pomeroy och sedan före omröstningen framlägga hela saken för statslegislaturens båda kamrar. Underhandlingar öppnades mellan Pomeroy och York, och dä den sistnämnde vägrade att underhandla genom tredje person, gick Pomeroy in på att ha ett enskildt möte med hönom, hvilket slutade med att han gaf honom 2000 dollars, på hvilka följande dag fölide 5000 iemte löfte om vtterligare 1000