Aftonbladet – 26 februari 1873, sida 3

frättningen behöfs af samma skäl hvarför i de s Igamla Rom augurerne fortforo med sin tjen II steutöfning, äfven efter att de sjelfve ej längre d kunde mötas-i sin skrymtande tjenst och se hvar elandra i ansigtet utan att skratta? Är detta me r ningen — må msn då vara förvissad om, att der Ji våra dagar nog genomskådas af dem, för hyilke t tillställningen är beräknad. Och då skall mar vOppnå motsatsen af hvad man åsyftat: allmän Åheten skall — ganska ursäktligt, om än mycke orätt — häri läsa en konungadömets sjelfbekän nelse, att det behöfver puff och humbug-; om man således från riksförsamlingen får reprodu cerade dessa de sämre tidningarnes slagord, on man samtidigt dermed hör åtskilliga förslag fram ställas angående nedsättningar på anslagen un der första hufvudtiteln, under det försök göras att tvinga konungen att skatta till stat och kom mun — förmodligen i den välvilliga afsigten at bereda honom rösträtt på kommunens stämmor — så torde tiden verkligen vara inne att en gång gifva svar på tal. Ja, det vore vid sådana för hållanden rent af en pligt att icke på ett feg sätt undvika ett öppet uttalande, ty hvad -kulle väl folket på gatan, alla dessa, som hvarken egs tid eller råd att närmare följa representationen verksamhet, tänka, då de i stridigheterna inom riksförsamlingen finna på ena sidan ett parti, som med förtroende till sin sak går med högbnret hufvud rakt på sitt mål, under det att mot partiet, vankelmodigt och-svagt, pjåskigt und: vikande all diskussion hellre än det uttalar sin åsigt i hvad man kallar grannlaga ämnen, beständigt drager sig tillbaka, lemnande från sig allt större terräng åt angriparen? kunde man icke antaga, att det friska framåtIskridandet lättare skall vinna sympatier än den makliga tillbakadragenheten? För egen del måste tal. öppet bekänna, att, ehuru han hela sin tid tillhört dem. som vilja en Inga utveckling af samhället, han dock vid val mellan å ena sidan det kraftfulla och friska samt å den andra det veka och ömtåliga, måste sluta sig till det förra. Då han nu åhört ett sådant anförande, som det förut påpekade, ville han derför icke lyssna till dessa varningar att icke ingå i svaromål, utan . han ville tvärtom, i den öfvertygelsen att alla l vägar föra till Rom, svara den representant, från hvilken anförandet utgick, rakt på tal. Han kände denne representant och han kände hans åsigter, dem han måste respektera, om han ock i många fall långt ifrån kunde dela dem. Men då han nu gjorde honom denna rättvisa, tilläte han sig på samma gång anmärka, att de uttryck, den värde representanten användt för att uttala sin öfvertygelse. ingalunda kunde kallas fullt assande. Tal. hoppades dock och trodde, att len ärade NN pen i fråga skulle i kammaren stå fallkomligt ensam om den experimentalpolitik-, han gifvit sig in på. Ett gammalt ordspråk trängde sig derför här ovilkorligen på tal., nemligen det, att en fluga gör ingen sommar,. Han bad om ursäkt att han kommit utan all vidare mening att citera det, men efter som nu så skett, tillät han sig äfven erinra att fluga är ett genusbegrepp, som omfattar äfven det mera speciella ng Kra bålgeting. Det vore emellertid farligt om folket derute skulle tro, att denne ledamot. som i sjelfva verket stode så ensam om sin åsigt, representerar majoriteten inom kammaren, och att så icke vore fallet framginge af den vid i fråga varande tillfälle förda diskussionen, då de öfriga uppträdande samt och synnerligen förklarade, att de fanno kröningen till och med nyttig, ehurn de ansågo den dermed förenade ståten onödig. Innan tal. slutade, måste han mot utskottets motivering göra den anmärkningen, att den tydligen förrådde ett sträfvande att bakom en mängd granna fraser krångla bort den verkliga meningen. Vid en närmare granskning af dessa motiver skulle man ock finna, att de i grund och botten äro alldeles desamma, som den ofta nämnda representantens. Så hade utskottet i likhet med honom äfven tillåtit sig att företaga en tolkning af den norska grundlagen, och det dessutom en fullkomligt oriktig tolkning. Tal. trodde dock, att norrmännen helst tolka sin grundlag sjelfva likasom han vore öfvertygad. att den svenska allmänheten nog skall veta att bilda sig en riktig föreställnipg om kröningens vigt och värde, utan att dervid låta imponera på sig af ett utskotts mer än underhaltiga skäl för och emot. Hufvudsaken vore emellertid nu att afslå vice talmannens framställning och tal. gjorde det i den öfvertygelsen, att hans majestät konungen det oaktadt kommer att låta kröna sig. Hr Sjöberg förklarade. att det anförande, han haft tillfälle åhöra, bidragit att ytterligare stärka bans öfvertygelse i frågan, hvarför han hos kammaren anhöll om bifall till ntskottets förslag. Hr Hedin. som begärt ordet afstod derifrån. Hr Huss förklarade sig i hufvudsak instämma med utskottet, men kunde icke gilla klämmen i betänkandet. Frågan hade genom vice talmannens förslag fått em alldeles bakvänd ordning och man måste beklaga att så skett. ty svenska folket vore allt för mycket konungskt sinnadt, för att icke dess representanter skulle, ifall förslaget om kröning utgått från konungen sjelf, helsat det med glädje. En omständighet. som af utskottet blifvit helt och hållet förbisedd, vore den, att kröningen är en uteslutande reliligiös pg Ur denna synpunkt egde fråan en stor betydelse för såväl konungen som olket och man hade icke rättighet att underskatta en ceremonis värde. blott på den grund, att den skulle vara antiqverad, någonting som för resten återstode att bevisa, då ju erfarenheten lärer, att den ännu iakttages i flertalet af de europeiska länderna. Att för öfrigt finna en religiös akt löjeväckande, vore minst sagdtlättsinnigt. Tal, ville gärskildt fästa uppmärksamheten derpå, att om kammaren godkände utskottets utlåtande så naket, som det nu befunne sig, detta kunde af. hans a konungen tydas såsom ett uttryck af mot honom mindre vänliga tänkesätt. Tal. ville derför föreslå en modifikation i utskottets förslag och anhöll att kammaren måtte förena sig om följande beslut: kammaren emotser K. M:ts beslut om deras majestäters kröning och finner vice talmannens framställning icke böra till någon vidare åtgärd Töranleda.. Hr Törnfelt trodde, att hvad den religiösa sidan af saken anginge, det icke funnes någon, som ville motsätta sig kröningen, men den egde äfven en materiel sida, nemligen smörjelsen, som vore så mycket mindre berättigad, som den hvarken i det gamla eller nya testamentet blifvit såsom sakrament antagen. Icke heller kunde tal. tro, att den i medicinskt hänseende hade nåon betydelse. Då det således icke stode till att inbilla någon menniska om smörjelsens nytta och det icke längre lyckas att slå blå dunster i ögonen på folk, hoppades tal. att, i fall konungen kommer att låta kröna sig, han utesluter denna del af ceremonien, som enligt tal:s uppfattning innebure det uppenbaraste hån mot religionen. Genom votering bifölls såsom bekant är utskottets hemställan med 124 röster mot 51, som afgåfvos för hr Hass förslag. Docenten Von Scheele och Voltaire. För ett års tid sedan hade vi anledning att inlägga en allvarlig protest mot det sät or SR