Aftonbladet – 26 februari 1873, sida 2

tödja oss i kombinationer, som en tvingande; lödvändighet ålägger oss. Det nya fördraget , kall icke, såsom man lätt bör förstå, störa 1andelsförhållandena mellan de båda länterna. Utbytet skall icke derigenom förminkas. Icke desto mindre kommer den komnersiella regimen att modifieras i en väsentlig punkt. Under det reciprocitet och likställighet tyckas vara allmänna vilkor för hvarje fördrag, har England samtyckt attl. underkasta sig en olikställighet. Om försam, lingen önskar det, går England in på att underkasta sig en differentialtull, hvilken kommer att drabba det ensamt. Enligt fördragets ordalydelse, träffa dess förpligtelser omedelbart det, och det skulle i strängaste l fall kunna tvingas att betala alla nya tullar, ehuru de icke betalas af andra nationer. Vi kunde knappt vänta att England skulle gifva ett sådant föredöme; men England har ädelt förstätt, att som de nya skatterna äro af rent financiel natur, borde dess ekonomiska principer icke hindra det att under närvarande omständigheter göra en uppoffring för Frankrike. Ett dylikt vänligt beteende nal till sitt rätta värde uppskattas i Frankrike. Den nya regeringen i Spanien sysselsätter sig med förberedandet af genomgripande reformer på alla områden. Kyrkans skiljande frän staten, dödsstraffets aiskaffande m. m. äro frågor som nu stå på dagordningen i detta land. När man betänker hvilka väsentliga förändringar revolutionen af år 1868 redan medförde och huru Spar nien sedan dess oafbrutet fortgått frän den ena reformen till den andra, kan man icke utan spänning motse hvad som nu skall ske, sedan styrelsereformen ändrats från monarki till republik. Hvad erkännandet af den spanska republiken från de europeiska makternas sida angår, torde ett uttalandei den i Peth utkommande tidningen Lloyd kunna betraktas säsom ett uttryck för den ståndpunkt kabinetten i denna sak komma att intaga. Då konung Amadeo-, yttrar denna tidning, ändtligen afsagt sig kronan för sig och sina efterkommande och äterlemnat den åt cortes, ur hvilkas händer han mottagit henne, så kan i detta ögonblick ingen annan regering betraktas eåsom legitim än den som cortes under landets bifall proklamerat. För utlandet kan det här icke ha någon betydelse, om en del af spaniorerne betrakta republiken såsom definitiv s:yrelseform, under det en annan del endast erkänner henne såsom provisorisk. Enligt Imparcial skall det monarkiskt konservativa partiet redan ha börjat se sig om efter en ny tronkandidat, och prins Leopold af Hohenzollern, hvilkens kandidatur gaf anledning till fransk tyska kriget, skall frän detta häll åter ha bragts å bane. En annan fråga är, om prinsen skulle vilja mottaga kronan, i fall den erbjödes honom, då konurg Awadeos exempel tillräckligt visat, att ingen främmande dynasti kan slå rötter i Spavien. De senaste telegrammen från Madrid medföra de betäskliga nyheterna, att det ex trema pariiet bland federalisterne visat en hållning, som syntes botande för lagnet i hufvadstaden, och att en partiel ministerförändring redan — så kort tid efter den nya regeringens bildande — egt rum. Det republikanska partiets mest framstående representanter, Konseljpresidenten Figueras, inrikesministern Pi y Margal och utrikes ministern Castelar qvarstanna, men de öf rige ministrarne ha afgått och ersatts af nya. Denna förändring tyckes likväl på in tet sätt beteckna någon brytning mellan repablikanerne och det gamla radikala partiet (anhängarne af en monarki med demo: kratiska institutioner). Fastmera har sist nämnda parti, efter det misslyckade försöket att grundlägga en ny dynasti, nu an slutit sig till och sammansmält med det republikanska partiet. De nye krigsoch marinministrarne tillhöra båda, likasom sina föregångare, nämnda numera upplösta mo. narkiskt-demokratiska parti. Regeringen, hvilkens program förblifver oförändradt, har vidtagit åtgärder för lugnets betryggande i hufvudstaden. Valen till konstituerande cortes skola vara afslutade den 31 Mars Joch deu nya församlingen skall sammanträda den 20 April. Grufarbetarnes strike i Wales. skrifver en korrespondent den 19 dennes till I Le Nord, har i dessa dagar inträdt uti ett nytt stadium. Brogden, som är medlem af parlamentet och direktör för ett stort grutf. I kompani, har med stor ifver arbetat på att åstadkomma en förlikving, och hans sträfvanden ha hittills blifvit krönta med framgäng, i det 4000 arbetare åter ha börjat larbeta på de af honom föreslagnva vilkoren, Detta är dock icke mycket, då det ännu finnes omkring 56.000 arbetare, som härd: nackadt hålla fast vid det af the trade union uppstälda programmet. Det är dock å an dra sidan all anledning att hoppas, att den na första förlikning, som skall ha lika gyn samma följder för grufegarne som för arbe tarne, skall göra de förstnämnda något tvek: Isamma att vidhålla sin ståndpunkt. Förhål. Ilandet är nemligen, att kolprisens ständiga Istigande redan förändrat de koojunkturer, löfver hvilka grufegarne beklagade sig vid slutet af förlidet är och som föranledde dem att nedsätta arbetslönen. Nu finnes icke längre någon förevändning för att ålägga arbetarne en sådan uppoffring; grufegarne kunna åter ha ansenliga förtjenster efter an för arbetslönen, och om de m. ts RF mAA ;om KA