Aftonbladet – 25 februari 1873, sida 3

ijnat det. Men då jag vet att hr grefven Jicke tycker om att få sina ojusterade yttranden offentliggjorda samt att han är myeket benägen för att vända sig till rådhus rätten, hvilket alltid är tidsödande, om icke för honom, dock för en tidningsutgifvare; så afstår jag denna gång från att offentlig. göra hr grefvens anförande och inskränker jmig till omnämnande af ett och annat som Idermed eger sammanhang. e . Man har fanderat öfver egentliga orsaken till grefve Erik Sparres uppträdande i lördags, Ville han omkullkasta det beslut, Jaom utskottet fattat? Nej, efter hvad han sjelf förklarade. Önskade han, detta oaktadt, taga det af frih. Åkerhjelm framburna Jförslaget i försvar? JIngalunda, såsom han jsjelf bedyrade. Förslaget vore både olämpligt och onödigt, sade han, Uppträdde han då med sitt långa yttrande egentligen mot dem som i hufvudsak delade hans åsigt om förslaget och utskottets utlåtande, men för öfrigt tillhörde en med honom skiljaktig riktning? Till någon del kanske, ty grefve Erik Sparre underlåter aldrig något tillfälle att yttra sitt misshag öfver en i allmänhet förderfvad verid, äfven om det någon gång inträffar att han sjelf är af fullkomligt samma tanke göm denna verld; Kansko han också önskade att få säga några obehagliga saker ft en annan medlem af kammaren, hvilken just vid förslagets hänskjutande till utskott hade tillfälle att. uttala sin åsigt om kröningsceremonien? Otvifvelaktigt. Ett sådant tillfälle låter grefve Erik Sparre aldrig gå sig ur händerna. Man hade dock just från den sida, der kröningsceremonien hålles i helgelse och ära, på det enträgnaste bedt grefven att icke uppträda för att ytterligare blottställa en sjuk sak, Men han är så sjelfständig, att han ej frågar efter några ömtålighetsskäl, då det gäller att tillfredsställa egna häftiga lidelser. Han talade alltså, och det ännu en gång till galleriets förlustelse. Det var efter det talet, som någon yttrade: Månne icke grefve Erik Sparre slutligen skall taga utstämning på sig sjelf? Så som han sjelf förlöjligar sig, har väl ännu ingen annan gjort det. Vi kunna kanske. således en dag få se Erik Sparre contra Brik Sparro inför rädstorätten. Det r att förmoda, det dessa begge skarpa jurister icke skola underlåta några ansträngningar för att draga fram alla möjliga upp: lysningar i målet, och har någon ända dittills kunnat svälva i okunnighet om hvilken som är grefve Erik Sparres förlöjligare, så skall det väl då blifva tillräckligt klart. Hr Sjöbergs yttrande, att greive Sparres anförande endast föranledde honom att be. l gära bifall till utskottets hemställan, varl: mer värdt än många långa tal och framkallade också det lifligaste bifall i kammaren, : Att hr Hedin föraktade att svara på grefve: Sparres utfall och derför afstod från detj nyss begärda ordet, kan ej heller lända hr H, till annat än heder. Om hr Huss långa predikan är ej myc-! ket att säga, Han var också ense med ut) skottet i hufvudgak, men skulle likväl stål: upp för att låta höra huru föga klart) ; ; l han har för sig hvad som menas med den religiösa känslan, Äunu en gång fick man det föga uppbyggliga skådespelet af en förvexling af religion och ceremoni. Den som trott att hr Huss, som gjort sig så be-j! märkt på ett annat område och der vunnit ett betydande namn; skulle hafva kommiti: på det klara med ceremonifrågan, den fann ji: sig bedragen. i Det ligger gloria och poesi i dessa gamla ls formaliteter,. skref nyligen en af det friall Norges söner till Dagligt Allehanda ochj beskärmade sig öfver att vi svenskar ejt mer satte något värde på formaliteterna!v samt sökte vår gloria och poesi på heltjt annat håll. Hvad skall man annars med ? ceremonierna och sakramenten i kyrkan? l; frågade samme norske brefskrifvare. Lossag efter hand på alla band och former i verl-!s den, och demokratien skall hafva vunnit enle seger, som snart skall medföra chaos i alla vw samhällsinrättningar. (!) Kan man se baral!ls Blir konungen icke krönt, så går alltsammans öfver ända. Då inträffar också hun-!f ser och dyr tid, potatissjoka, ollonbrist,!o förskräckliga kometer, upplösning af kyrkals och stat, kb Så långt gick hr Huss visserligen icke,!l men hans yttrande var tillräckligt klart förf att visa det kröningeceremonien af honomjn ansågs såsom en oundviklig religiös hand-ik ing. Hr Törnfelt var deremot af annanl!h Wwigt. Han sade icke, som hr Huss an-!h ;ydde och den ofvan nämnde norske brefskrifvaren uttalat: Månvne vi icke i vårle oroliga tid skulle vara bättre betjente medu tt härleda konungamakten ifrån den gawlelo suden och visa detta genom att låta smörja jv vår konung, likasom redan i bibelns tid?t: ir Törnfelt, sjelf prest, menade att smörjel-å en icke vore annat än ett dumt påhitt,!d iom bagagnades att slå blå dunster i ögo-!s en på den stora massan och hvilka dun-li ter öfvergjuatits med en religiös gloria. le Man skrattar vanligtvis, när hr Törnfelt!a ippträder. men har kanske ej alltid orsakn lertill. Han säger sin mening ärligt och ih Itan omsvep samt har ofta ganska sundal tl sigter. Det fann man också nu, äfven omb nan en stund förut ej kunnat underlåta att li lraga på munnen åt honom, när han villelt fsägarig uppdragot att vara valmans-!g uppleant vid utseende af justitieombuds-d tan — på grund af sin höga ålder. Hvadjri lan yttrade i kröningsifrågan vann allmäntv ifall. 0 Utgången af hela denna temligen onödiga! li örhandlivg, der förslaget icke försvarades s gentligen af någon och allra minst af sini rambärare, är redan bekant. Med 124 rö-!h ter mot 51 Yttalade sig kammaren möt förd laget att underdånigast anhålla, det konun-si en mätte låta kröna sig. Man tyckesni afva önskat riktigt slående bekräftelse på se vad man redan förut visste, att kammaren se lideles icke skulle gilla detta förslag, och la en bekräftelsen fick man. Attnågra skulleär östa mot utskottet, var väl också att förut-!m o, men bland de 51 befinna sig otvifvel-ve ktigt många som alldeles icke gilla sjelfva fr aken. Hvilka dessa 51 voro, kan väl vara lä emligen likgiltigt. Att de. skulle tillhörak: rellanflocken, som räknar ungefär det an-st alet mer eller mindre fasta medlemmar,de ror dock ingen, som något känner till ställve ingar och förhållanden.