Aftonbladet – 25 februari 1873, sida 3

MJegTIpas. Från Riksdagsläktaren. (Bref till Aftonbladet.) IX. ; Andra kammaren sysselsatte sig med nämndemännen — det är lördagens offent liga sammanträde jag fortsätter att skildra — och åtskilliga talare uppträdde, åt hvil kas föredrag man under vanliga förhållän. den sannolikt egnat rätt mycken uppmärk samhet, men som nu hördes med otålighet eller på hvilka man alldeles icke lyssnade. Tst, Björnstjerna talar! sade någon på läktaren. Ja, men det är icke Björnson, tillade en annan, och efter den upplysningen börde ingen på den nämnde Stockholms-riksdagemannen, hvilken dock kanske höll sitt egentligen första tal i kammaren och som måhända förtjenar rätt mycken uppmärksam het, Lika litet lyssnade man till Ola An dersson från Bara härad, hvilken likväl är en lyckad talare och efter all sannolikhet kommer att blifva en framstående riksdagsman. När Jöns Pehrsson i Kråkeryd, gom vid högtidligare tillfällen förvandlar sin kråka till en svan och heter Jöns Pehrsson i Svaneryd, begärde ordet, blef det för ett ögonblick stor uppmärksamhet både på scenen och i salongen, jag menar ibland riksdagsmännen och åhörarne, ty hr Jöns Pehrsson har förstått att göra sig bemärkt;men den gången vann han dock icke någon särdeles framgång. Ämndtligen blef det omröstning om nämndemännens rätt till skjutsersättning, men det var att lägga tålamodet ytterligare på sträckbänk. Man beklagade att icke någon snabbt verkande voteringsmaskin ännu vore uppfunnen och man fann talmannens grundlagsenliga behandling af den förseglade Bedeln, hvilken gömdes under hans: teaterkikare, alltför omständlig. Luften var dof, tyckte man, mättad af elektricitet och bebådade åskväder. Hvar har vi vice-talmannen, kröningsförslagets frambärare? På sin. platsa. Man har anmärkt, att frih, Åkerhjelm numera ej lefver på så rörlig fot, som förr i kammaren. Han öfvar sig att sitta, sade någon, för att ej vara alldeles oförberedd, ifall han någon gång måste intaga talmansstolen. Allas ögon litade till honom, men Kan har varit diplomat och förstår att visa en likgiltig uppsyn samt gaf derför ej anledning till nägra förmodanden. När nämndemännen ändtligen voro updanskjutsade, väntade man kanske att frih. Åkterhjelm skulle taga fram förstoringsglaset för att låta kammaren se genom detsamma på det der tillägget a la Brask, hvilket ingen mod egna ögon sett, men som alla tro sig veta stå under namnot med mycket fina. bokstäfyer. Något slag blef dock icke synligt. Hr vice-talmannen fortfor att ådagalägga det orubbligaste ingn, liksom vore det fråga om en för konom fullkomligt främmande gak. I fall några diplomater funnes på den läktare, som de ega gemensam med Första kammar rens ledamöter, hvilket jag från ealens motsatta ända omöjligt kunde upptäcka —— jag såg endast att den läktaren var väl besatt — så hade dessa diplomater anledning att vara gangka nöjda med sin fordna kamrat. Att hålla god min i elakt spel, är en af diplomatiens förnämsta dygder. Talmannen var just i begrepp att göra framställning på bifall till utskottets hemställan, då man såg en af kammarens ledamöter veckla ut en tidning och göra sig i oråning att läsa. Det är Standard, sade någon bredvid mig och såg mycket intresserad ut. Nej, det är Morning Post, tänkte jag, som nyligen i vår Posttidning läst en liten nätt artikel, öfversatt från nämnde toryblad, som menar att en sådan anomali som en konung utan krona, eller rättare en okrönt konung. är så ny för hvad man hittills ansett passande, att något försvar för det motsattal icke synes af behofvet påkalladt. Månne frågan skulle öfverflyttas på allmän europeisk grund och artiklarne ur Standard och Morning Post uppläsas för att verka på kammaren? Men så befanns det, att-det var hvarken den ena eller den andra af dessa tidningar: det var Söndags-Nisse, hvilken om lördagarne läseg. ganska flitigt i Anåra kammaren. Det bladet tycktes dock icke hafva något inflytande på talmännen och hejdade honom icke i hans afsigt att göra framställning på bifall, men hvad Söndags-Nisse icke kunnat åstadkomma, äet åstadkom grefve Erik Sparre, Han hejdade talmannen, sonr redan lyftat klubban för att slå till. Om jag iske fruktade att Aftonbladet skulle för min sku! få sig ännu ett tryck: frihotsåtal, så villo jag ordagrannt me grefve Sparres anförande, Jag har gu