Aftonbladet – 25 februari 1873, sida 3

allt tviivel förtjena. ove ke USER KENSKRAERSRETTTRD Rättegångsoch polissaker. Till redaktionen af Aftonbladet. Då, uti beslagsmålet mot firman Sommeliuskomp. allmänna åklagaren, ädvokatfiskalen Than den 22 dennes fått uti eder tiäningin extenso ir ördt sitt den 19 dennes till domstolen ingifn skriftliga anförande, riktadt emot svaränden, s. torde jag vördsamt få anhålla. att äfven det an förande, som jag då, i egenskåp af rättegångs I fullmäktig, TEA till försvar för svarander måtte i dess helhet varda i tidningen intaget I anledning af referatet af vitnesmålen utbede ed mig få för närvårande erinra endast, dels at et vitne, som empttagit svarandefirmans ifråg: varande reqvisitioner, dd att enligt ut tryckligt tillkännagifvande dervid, naphtan skull vara icke renad, dels att varans upptagande fakturan under benämningen petroleum så myc ket mindre haft eller kunnat hafva till syffemå att någon tull derför ej skulle ifrågakommar som petroleum äfven är en allmän benämning å de råa bergoljorna samt den naphta, hvilker blifvit både reqvirerad och afsänd, varit, enlig! hvad under åtslets fortging torde vara utredt. rå eller icke renad och således, enligt tulltazau. en icke tullpligtig bergolja. 3 Stockholm den 23 Februari 1873. Victor Landegren. Ehvad hr åklagaren mot svaranden åbero. pade vitnesbevisning, eller icke, och hvilka wit nen, som än helst kunde blifva åberopade, var det dock min afsigt, att om och så snart angifvelsen formulerades till åtal, behörigen bemöta detsamma. Och då numera den hållna undersökningen ad till stadiet af laga åtal samt jag. genom del af rådstufvurättens protokoll för den 5-dennves, fått tillbörlig kännedom om beskaffenheten af åtalet för år 1872, så går jag härigenom att vördsamt uppfylla svarandens förpligtelse, att inför rådstufvurätten genmäla samma åtal, dervid jag lika vördsamt torde få uttala min RR att detta genmälande bör föratgå vitnesförhöret samt omfattningen af detta senare göras beroende af de erkännanden och förnekanden. som i det förra göras. Terminologien spelar otviivelaktigt en ganska framstående roll uti förevarande åtal. Den i beslag tagna varan kallas i fakturan petroleum och i angifningsinlagan för tullbehandling rå petroleum. Vid företagna särskilda undersökningar ey TE varans -beskaffenhet, har densamma vid den ena undersökningen ansetts innehålla minst ?; naphta och högst !, rå petroleumz, — viden annan undersökning en blandning af de vid rå petroleums rectificering erhållna lättare oljorna, så kallad :naphtar, med rå petroleum eller möjligen med residuum — vid en tredje, alla de beståndsdelar, som förekomma i vanlig rå petroleum — och vid en fjerde un dersökning, blandningar st petroleusa och petroleum-naphtar. För svaranden bestrider jag på det bestämdaste, att af den sålunda begagnade skiftande mk må lagligen kunna göras något bruk till godkännande af åtalet, Såvidt jag hittills kunnat vara i tillfälle att ntur vetenskapliga källor samt utur gällande handelsbruk inhemta, förskomma nemligen samtliga de nu kända bergoljorna under den allmänna benämningen af petroleum. Dessa äro då nativa eller råa samt af ganska olika konsistens och till färgen gula till mörkbriynda; srörkbruna till svartbruna och de kanna icke med någon förmån begagnas till lyse förr än de blifvit genom ycktificering renade, hvarigenom de blifva färglösa eller åtminstone öfvergå till gwl eller gulorun färg. Sådana nativa eller råa oljor. innan desamma blifvit på sådant sätt rektificerade, palt nerade och renade och innan desamma i deras befintliga skick till lyse be jagnas, kallas dock äfven nqphta och då denna enämniag användes. ensam, berättigar densamma icke till den tolkning att dermed afses något annat, än nativ eller rå naphta, som icke är rektificerad, så att den kan till lyse begagnas, och denna slutledning torde så mycket hellre vara fullt riktig, som naphtan, då den deremot är rektificerad, från nu ifrågavarande afiastningsort, — likasom säkerligen från alla öfriga; — allmänneligen afskeppas under begagnande just af benämningen raffinerad naphta. Benämningen petraleum-napkta torde vara både högst sällsynt och alltför vilseledande, för est kuuna vinna godkännande. Och aå emellertid gällande tulltexa icko bagagnar eller gilver eus den allra ringastg anv ledning till begagnande af sådan benämräng. så tarde följdriktigt all hetydelss ar densamma i förevarande fall förtalla. Det är på dessa grönder jag vördsamt förnyar bestridandet, att från någon-som-helst terminölegi uti protokollen öfver undersökningartid, — hvilka icke i någon eller några vissa elar samt således ä heller i deras heihet för närvarande kunna al mig Å svarandens vägnar godkännas, — må göras brak till åtalets bestyrkande. All verkån afundersökningarne emot svarsnden bestrider Jag vördsamt äfven på den : grund, att de alla stödja sig på varans vigt, men I: j deremot icke, — åtminstone icke de å åklagare sidan åberopade, — fästa afseende å varans färg samt -derå. huruvida varan, i det skick densamma vid undersökningarnes företagande befunnits, till lyse vari användbar eller ieke. Till ietsa bestridande förmenar jag mig så mycket hellre ega den mest fullgiltiga befogenhet, som bulltasan icke innehåller ett enda ord derom, att varans tullpligtighet skall bedömas efter densammas vigt, utan såsom ensamt afgörande isålant hänseende fastställer, att snatiwa eller råg oljor at mörkbrun till svartbrun färg äro från införseltull fria samt deremot endast de genom vektificersn renade oljor; som äro färglösa ller af gul till gulbrun färga samt begagnas ill lyse, skola draga tull eftertvå öre för hvarje kålpund. Och då när jag vördsamt får inför ådshusrätten. framställa ytterligare prof af belagsvaran samt rådhusrätten torde finna den amma vara, — icke färglös eller al fa öill gul; arligen af am re Sn dr in färg, — utan deremot uppen örkbrun ll svartbrun färg, s synes det åtninstone mig, att de hållna undersökningarne arit hvarken behöfliga eller behöriga, utan dermot såväl beslage! lagligen bort uteblifva, som t varan bort förklaras icke tyllpligtig samt jaktligen äfven bort till svarandefirmans fria oa öfverlemnäs, öljande saktförbållguden anser jag mig nuRR SE AR målet för uärratande Sänner sig, böra dels återupprepa, dels gifva itikönna och förklara: — oo frrepe, dels g ftRr ot tin em AA ka i minad 1872 reqvirerade r tligen. hos firman Clasons onip:s bärvaranda representant, hr Konsuln G-. Jnman ex last petrolewms och naphta med ttryckligt tillkännagifvande, att varan, som hurn således till namn olika, likväl var afsamma slag, skulle vara rå och icke renad. Enligt ällande tulltaxa var den således fri från införeltrdl. Densamma kunde icke i det befintliga begagnas till lyse, utan skulle efter hitkarl ky! a TT