Aftonbladet – 25 februari 1873, sida 2

WiluaL an on nalrmesyr. — Det af engelska regeringen framstälda agförslaget till en reform af universitetet . Dublin, hvarigenom det skulle blifva tillxängligt äfven för katoliker, blef som be sant är i början mycket gynsamt mottaget af underhuset, men bedömes nu temligen skarpt af engelska pressen och torde komma att förorsaka sin upphofsman, premier ninistern Gladstone, icke så liten förlägen tet. Att de högkyrkligt ortodoxe protestanterne och da ultramontane katolikerne oekämpa förslaget är sjelfklart. De förkasta den princip, som ligger till grund för letsamma, och all undervisning, som icke är strängt dogmatisk i den ena eller andra riktningen, är i deras ögon ateistisk eller omoralisk. Men hvad värre är, äfven bland le liberale, äfven i de organer inom pres: sen, gom vanligtvis understödja ministern, framträder en opposition och framställas anmärkningar mot förslaget, hvilka icke sakna grund. Daily News drager icke i betänkande att anklaga Gladstone för att ha gjort skymfiga eftergifter åt den klerikala katolicismen, I det han stympat den akademiska undervisningen och ur sin universitetsplan uteslutti såväl den nyare historien som filosofen, Ett sådant uteslutande måste i sjelfva verket synas förvånande, när man tänker på i hvilket land och på hvilken tid denna stympning egerrum. Det religiösa bigotteriet måste visserligen förfäras för det ljus, historien kastar på de dunkla punkter, som det finner sin räkning vid att hålla i skuggan; och det fruktar icke mindre för filosofen, som efter att länge ha varit dess undergifna tjenarinna, slutligen sönderbrutit detta ok. Men detta är icke tillräckliga skäl för att borttaga dessa båda ädelstenar ur den moderna vetenskapens krona. Daily News tror, att mr Gladstone har gått alldeles för långt i sin förmedlingsoch jemknings-politik, och vädjar till underhusets sunda förstånd mot denna del af hans lagförslag. Times framställer en anmärkning af ett annatslag, och om den nyssnämnda icke har någon vigt i de konservatives ögon,h vilka i denna punkt stämma temligen nära öfverens med katolikerne, kan denna icke annat än väcka protestanternes betänkligheter mot förslaget. Under tio år, säger Times, skall enligt regeringens förslag universitetet i Dublin åtnjuta alla akademiska friheter. Universitetsrädets medlemmar skola väljas på följande sätt: regeringen utnämner en kandidat, rådet en, professorerne en tredje och senaten en fjerds. De särskilda fakulteterna skola representeras på ett sådant sätt som tjenar till att bilda en motvigt mot deras inflytande, hvilka ha det största antalet lärjungar, och emedan ingen ed afforåras dem som blifvit valde, finnes intet skäl hvarföre icke desse allesammans skola komma att vara katoliker, eller hvarföre icke katolikerne åtminstone snart skola kommaatt utgöra majoriteten i rådet. Sålunda, menar Times, skola katolikerne blifva i tillfälle att steg för steg sätta sig i besittning af alla platser vid universitetet. Sådana framtidsutsigter, menar Times, kunna visserligen synas lofvande nog för katolikerne, De skulle på detta sätt finna sina drömmar fullkomligt realiserade. De skulle blifva herrar öfver landets offentliga undervisning. De skulle ha sina väl aflönade professorer och pekuniära uppmuntringar af alla slag, och deras otacksamhet skulle vara ytterlig, om de icke af allt sitt bjerta tackade den liberale ministern för de rika dotationer han skaffar dem, Men hvad skola dissenterne säga, som vilja fråntaga till och med den anglikanska kyrkan allt understöd af staten; hvad skola de säga, som vilja sekularisera den allmänna undervisningen, och hvad skola slutligen de protestantiske fanatikerne, de gammalkonservative i öfverhuset och de kyrklige pärerne säga. Alla dessa skola enstämmigt höja sin röst mot en dotation, som vändes till förmän för en kyrka, bvilken de bekämpa såsom den oförbätterlige fienden till Englands friheter. I Preussen, der frågan om jernvägskoncessionerna för någon tid nästan tycktes ha bragt i glömska de kyrkliga lagförslag, reseringen framstält i syfte att bryta katolska hierarkiens motstånd och ställa presterskapet i ett strängare beroende af statsmynligheterna, har allmänhetens och pressens uppmärksamhet nu åter blifvit riktad på sistnämnda förslag genom en häftig debatt herrehuset. Man torde erinra sig, att i råga varande lagförslag efter långvariga och lifliga debatter och heta strider mellan partierna (den 18—20 i förra månaden) af leputeradekammaren hänvisades till ett utskott af 21 medlemmar, och att samma kammare derefter med stor pluralitet antagit stt par med i fråga varande förslag i samband stående förändringar i konstitutionen. Vid herrehusets sammanträde den 19 den1e8 yrkade den yttersta högern, som vill