Aftonbladet – 22 februari 1873, sida 2

en allt för stark böjelse att vara förbindliga säga många diplomater sin regering blott det som kan vara dem angenämt; de vilja hellre föra dem bakom ljaset än vara misehagliga. Mr Maugerre skulle ka an sett sig vanhedrad, om han dolt obehagliga sanningar, som kunde vara till gagn; men han framgtälda dem med så mycken finsea och skicklighet, att man rättade sig efter dem. Vid sina underhandlingar med utländska ministrar lade han i dagen lika mycken aktring för sig sjelf som för andra; han var af den åsigt att list och bakslughet äro ett snart uttömdt medel och ett bevis på en liten förmåga, att de slutligen döda allt inAytande och att dem storå konsten är att kunna öfvertyga utan att tillgripa lögnen, hvilket enligt hans åsigt vore såsnebryggan. Ingenting inskränker förståndet mer än fruktan att blifva duperad, och det är en sjukdom hos många politiker, hvilka genom ett öfverdrifvet misstroende förspilia många gynsamma tillfällen, Mr de Mauserre var icke lättrogen; men han var i stånd att hastigt och oförbehflisamt gifva sitt förtroenle, något som han pästar aldrig haft skal i ngra. Denna upp höjdhet, eom Jäg i haps lysa delad sig äfven Ät hane fånrr tt Han säg ba. kerna från en nögre syspunkt; han trodde ve stora idger och deras makt. Utan att blunda för den roll, slumpen spelar i lifvets vexlingar, satte han dock menniskoslägtet nog högt för att tro att obetydliga tillfälligheter och småknep icke utgöra nyckeln till bela dess historia, att den all. männa meningen är verldens herrskarinna, att alla stora händelser utgöra en seger eller ett nederlag för en id6: derför ringde han empiristerne lika mycket som Utopisterne, Häv roade sig med att gå