Aftonbladet – 22 februari 1873, sida 2

Ik fördelning af de, jemte grundskatten be-le! tående, direkta skatterna, desto klarared ch allmännare kommo äfven bristerna i stats-sd konomiskt och finansielt afseende, uti detjt: estående grundskatteförhållandet till med-m etande hos nationen, och desto mera steg-n ade sig äfven, från politisk synpunkt, ba-!g ofvet af en dessa brister afhjelpande re-jfi orm till en ren nödvändighet. Regeringen la ramlade derföre ock för riksdagen år 18591d örslag till en fullständig och omfattandelv rundskattereglering inom den preussiska nonarkien, för att ändtligen bereda grundkattefrågan en nöjaktig lösning; och efter terligare treåriga förhandlingar till följd wvaraf regeringens förslag undergick åtskiliga modifikationer, bland hvilka må särkildt nämnas medgifvandet åt den dittills kattefria jordens egare af ersättning ur statskassan för de nya skattebördorna, såsom det edan hade skett i Sachsen och några anIra tyska stater — lyckades det för den oreussiska regeringen att, efter ett 50-årigt sträfvande, öfvervinna motståndet mot denna less älsklingsreform och bringa denna, unler för handen varande förhållanden så svårösta och i afseende på det inre statslifvet allmänhet så ytterst vigtiga, tvistefråga ill en alla partier någorlunda tillfredsstälande, slutlig lösning. Den nya preussiska yrundskattelagen — innefattande trenne sär skilda, sinsemellan till ett helt förenade lagar, af hvilka den första innehåller den egentliga grundskatteregleringen, den andra äter anoranar den nya husskatten och den tredje bestämmer ersättningen för de upphäfda grundskattefriheterna och företrädesrättigheterna — utfärdades den 21 Maj 1861 och trädde i full tillämpning den 1 Jannari 1865, då de nya skatterna började att utgå. Det kan icke vara vår mening att här inlåta oss uti en närmare redogörelse för dessa lagars detaljinnehåll, utan torde för vårt närvarande ändamäl en antydan om del allmänna grunderna för den preussiska grundskatteregleringen vara tillräcklig. ) Grundskatt skall utgå af all fastighet, med undantag allenast af sådan fastighet, som tillhör kyrkor, statsoch ståndsherrliga domäner m. m., under tvenne olika titlar, nemligen Grund-steuer eller den egentliga grundskatten, som utgår af sjelfva jorden, och Gebäude-steuer eller husskatt, som utgår af hus med dertill hörande gårds: och trädgårdstomter, hvilka icke öfverstiga en viss bestämd areal. Den förra eller den egentliga grundskatten är för hela den preus: siska monarkien bestämd till ett belopp af 10 millioner thaler, hvilka skola, efter skedd uppskattniag af jordens värde, beräknadt efter afkomsten eller nettobehällningen, i förhållande dertill jemlikt fördelas mellan de olika provinserna, inom dessa åter mellan de särskilda kretsarne, inom dessa åter mellan kommunerna och inom dessa slutligen mellan de enskilda jordegendomarne; och för äåtagaudet af denna nya eller förhöjda beskattning hafva egarne af den förut helt och hället eller till större delen skattefria jorden fåvt sig tillerkänd en ersättning ur statskassan, bestämd endels till 20 gänger, evdels till 13!;3 gånger den nya skattens eller skattetillökningens belopp. Den senaro åter eller husskatten utgår med en viss procent af hvarje byggnads årliga 8. k, Nutzungswerth eller nyttjovärde, enligt en i lagen faststäld tariff på ett sätt, som liknar vår bevillningstaxering. För öfrigt må tilläggas, att den egentliga grundskatten beräknas till något öfver 8 proc. af den rena inkomsten af all jord, hasskatten åter till 4 proc. af inkomsten för bo ningshus och 2 proc. af inkomsten för byggnader för industriella ändamål, men att alla egentliga ekonomibyggvader, sösom lador, ladugårdar och andra byggnader för jordbrukets behof, äro lemnade skattefria. Genom denna grundskattereglering, yttrar Mascher, har inom den proussiska staten grundskattefrågan ändtligen blifvit afklädd sin allmänna, djupt ingripande politiska betydelse, de tryckande missförhållandena i afseende på jordbeskattningen blifvit afbjelpta, en säker måttstock för fördelningen af de extraordinära statsbidragen, likasom af kommunalutskylderna, i afseende på jordegendomen vunnits, och slutligen ock en möjlighet blifvit beredd att, i nödens stund vid inträffande utomordentliga statsbehof, lika väl taga inkomsten af grundegendomen i anspråk, som alla andra inkomstkällor. Likasom i de allra flesta bland Europas stater, så utgör äfven inom den preussiska staten grundskatten fortfarande en af de vigtigaste och säkraste källorna för statsinkomst — den uppgår till nära nog en fjortondedel eller 7,4 proc. af hela den ärliga statsinkomsteumman. Den nya grund: skattelagen utgör alltså, tillägger Mascher slutligen, ett lysande och vigtigt blad i den preussiska statens historia; och dess regering har dermed åt sig upprättat en oförgänglig minnesvård at dess rättrådighet och vishet, dervid äfven det preussiska folkets lagliga representanter hafva förstått att medverka på ett för landet välsignelsebringande sätt. ?) Den, som önskar en närmare kännedom såväl om lagen som dess motiver, hänvisa vi till Maschers oftanämnda skrift, hvilken i båda afseendena erbjuder ganska fullständiga och i senare afseendet högst intressanta upplysningar genom att meddela utdrag ur en Mängd. officiella Aktstycken, beträffande grundskattefrågans behandling i Prenssen. ess rn RR