Aftonbladet – 22 februari 1873, sida 2

atten, tillägger Mascher, har helt visst nska mycket bidragit dertill, att icke statsakten redan förr, under lugnare tider och mmnsammare förhållanden, egnade sin uppärksamhet åt afhjelpandet af det preussia grundskatteväsendets många och stora ister. Efter det olyckliga kriget 1806—1807, m kostade Preussen nära nog hälften af ss landomräde, satte konungen den bemde statsministern von Stein i spetsen för atsförvaltningen; och derefter började arstet med omgestaltningen af den preussia statens inre förhållanden, för att återpprätta det sjunkna välståndet: såsom det ette i ediktet af den 9 Oktober 1807, hvilet kan betraktas säsom sjelfva grundsteen för den sociala reformen i Preussen, och terföljdes af närmare utförande förordninar inom alla grenar af statsförvaltninen. Bland annat erkände regeringen äfen nödvändigheten af en allmän skattereorm inom landet till välståndets upphjelande och förstärkande af statens inre en et och makt samt tillfredsställande af rättisans fordringar; och i finansediktet af en 27 Oktober 1810 utlofvades derföre, att skatterna inom hela monarkien skulle mellan lla lika fördelas, alla befrielser från grundkatt följaktligen upphöra och den senare läggas enligt en ny kataster, som för såant ändamål borde på kortaste väg uppättas. Men ända till år 1815 var genomörandet af den utlofvade skattereformen, ärskildt i afseende på grundbeskattningen, n omöjlighet, i synnerhet till följd af det traxt derefter inträdande krigstillståndet: ch efter fredsslutet, då äfven de återvunna ler nyförvärfvade provinserna borde inta;as uti reformen, blefvo derigenom svärigieterna ännu större vid genomförandet af tt så omfattande arbete, som en rättvis och emnlik fördelning af grundskatten inom wela landet. Emellertid utfärdades den 26 Maj 1818 en ny lag rörande tulloch kon: umtionsskatten på utländska varor, den 8 Februari 1819 en ny lag, beträffande bekattningen af inländskt bränvin, malt, vin ch tobaksblad, samt den 30 Maj 1820 en 1y lag om uppbördsväsendet, och i sammanang dermed äfven lagarne om klass-, mjöloch köttskatten samt näringaskatten. I den sistnämnda lagen uppställdes visserligen ett ullmänt skattesystem, men dervid gjordes likväl revisionen och omregleringen af sjelfva yrundskatten, med afseende på de dermed förbundna svårigheter, beroende af en rådplägning med landtständerna; och endast de tills vidare mest oumbärliga bestämmelserna rörande grundskatten meddelades i 22 3—7 af denna lag, i enlighet hvarmed likväl allt i detta afseende hufvudsakligen förblef oförändradt. Efter utfärdandet af lagen af den 30 Maj 1820, hvari revisionen af grundskattelag stiftningen för andra gången af regeringer uttryckligen erkändes säsom nödvändig och utlofvades, inträdde väl icke ett fullkomligt stillestånd i arbetet för grundskattefrågans lösning, ehuru den genomgripande omregle ringen af grundbeskattningen inom hela lan det ännu lät vänta på sig i mera än 40 år Förnyade framställningar i detta afseende a landtdagarne i Rehnprovinsen och Westpha len likasom fortfarande besvär af kommu ner och enskilda personer inom de östlig: provinserna öfver den ejemna och orättvis: fördelningen af grundskatten, och särskild öfver riddaregodsens ännu alltjemt fortfa rande skattefrihet, lemnades af regeringei till en början utan afseende; men sedan ka tastreringen af jorden i de båda vestra pro vinserna blifvit fullbordad år 1835, förela des af regeringen för landtdagarne i Rhen provinsen och Vestphalen år 1837 ett lag förslag rörande grundbeskattningen i dess provinser särskildt, hvilket erhöll landtda garnes bifall och derefter utfärdades, såson gällande grundskattelag för de Westphal ska provinserna, den 21 Januari 1839. Emellertid gjordes af regeringen tid ei ter annan fruktlösa försök att infria sin löften at år 1810 om en allmän grundskat tereglering inom hela landet, och bestämd uttalande den åsigt, att en orättvisa ligge uti skattefriheterna och företrädesrättighe terna, hvars hågkomst ingen häfd, om ä aldrig så gammal, utan endast återställar det af den naturliga jemnlikheten wellan al jord kan utplåna, förelade regeringen slut ligen landtdagen år 1852 ett förslag, hvar genom till en början ätminstone alla be frielser och företrädesrättigheter i afseend på grundbeskattningen skulle afskatfas; mer anmärker Mascher, olikheten i åsigterna rt rande grundskattenas natur och verkninga gjorde, att hvarje försök till en genomgr pande förändring af lagarne för grundbe skattningen ännu alltid skulle misslyckas: Härom yttrar den svenska grundskattekom tån att tviflon om genomförandet af de utlofvade jemna beskattningen fortgick del under förhandlingar med ständerna, dels ge nom en mängd tryckta skrifter i ämnet, den vid man å ena sidan framhöll den gamla l: ran, att grundskatten egentligen vore at anse såsom en ränta, d. v. s. afgäld elle arrende för större eller mindre, staten me egendomsrätt tillhörig andel i egendomer hvarföre ändringar häruti bestredos på ena handa grunder, som äfven här i Sverige oft blifvit framställde, hvaremot man å den ar dra sidan sökte ädagalägga: att, enligt nyar finansiella (2) åsigter, grundskatten från böj! jan varit endast en skait, d. v. s. ett lar dets jordegande invånare under olika tide och olika vilkor för beskattningen ålagd eller af dem frivilligt åtaget bidrag till stat: behofvens fyllande, och att således förändrir gar och jemkningar häri ej kunde anses ar norlunda, än andra förekommande ändringa i beskattningsväsendet-; och i enlighet me de år 1810 uttalade åsigter omfattade preu: siska regeringen den senare lärans. TA mara dank vamoringman hada 18424 År