Aftonbladet – 21 februari 1873, sida 3

der, sökt göra sig reda för orsakerna, hvarför det ena eller andra valet utfallit så eller så, och har dervid i afseende på valen till lagutskottet kommit till det resultat, att nyssnämnde åsigt rörande grefve Sparre måtte hafva gjort sig gällande bland dem, som kunnat bestämma utgången af nämnde val. Svaranden skulle ock kunna medelst riksdagens protokoller, såväl från de gamla ståndsriksdagarne som från senare tider, kunna styrka, att under riksdagens förhandlingar mera än en gång framträdt antydningar och understundom rent af öppet klander mot lagutskottet, med bestämda hänvisningar till ett sådan mening, som här är i fråga och i enlighet med hvilket någon sådan tanke hos en del representanter kan ha utbildat sig. Att Aftorbladets redaktion icke i afseende på åsigter och meningar är solidarisk med den majoritet inom Andra kammaren, som bestämmer utgången af utskottsval, torde vara en sak, som ligger i klar dag för hvar och em, som aldrig så litet följt med utvecklingen af det politiska lifvet och företeelserna inom riksdagen. Aftonbladet har således icke i den åsyftade artikeln uttalat någon dess egen ksigt om grefve Sparres ställning till lagutskottet, men, äfven om så hade skett, torde väl räppeligen ett omdöme om grefve Sparres egenskaper såsom ordförande i ett utskott kunna med ringaste sken at rimlighet ställas i paritet med hvad Tryckfrihetsförordningen kallar Smädliga uttryck om ri. kets embetsoch tjenstemän i och för embetet. Riksdagsmannakallet (inclusive va särskilda uppdrag som dermed kunna vara förenade) är ingalunda nägon embetsimannafunktion, för hvilken ewt sådant specielt skydd kan åberopas, ehuru det onekligen skulle vara ganska beqvämt, om representanten genom att helt enkelt åberopa det, skulle vilja och kunna befria sig från all kritik at sina åtgöranden. Det är allmänt väl bekant, att en ördförande inom ett utskott kan underhand utöfva ganska mycket inflytande på gången af ärendenas behandling, och att så ofta skett, kan väl ingen gerna bestrida. Det är ock tydligt, att vid detta inflytandes utöfvande den personliga öfvertygelsen, de personligaåsigternai viss mön skola göra sig gällande, och något klander plägar i allmänhet icke inom representationen härför göra sig gällande, såvida icke detta intresse och dessa ågigtar stå i uppenbar strid mot den rådande majoritetens. I den nägta punkten af stämningen riktar grefve Sparre sina anmärkningar mot ett kortfattadt karakteriserande referat af hans uppträdande inom kammaren vid det tillfälle, då de hvilande förslagen till grundlagsförändringar afgjordes. I denna karakteriserande resumå af hans anförande säges, att han ville välta hela skulden till de olyekor, som öfvergått Frankrike, på detta lar da premierministrar, Svaranden trodde sig kunna med agn vädja till hvar och en, som åhöråe det i fråga varande anförandet af grefve Sparre, ANTRVÄÄS icke detta påstiende var just sjelfva kärnan af hans ord, i hvad de rörde Frankrike. Han hänvisar visserligen, för att bevisa motsatsen, till såväl referater i en del tidvingar som till det i kammaren vid tillfället förda protokoll. Svaranden hade visserligen icke ännu varit i tillfälle att genomläsa referaterna i andra tidningar, wen ville åtminstone hänvisa till Aftonbladets senare införda, af annan hand gjorda, något utförligare, men dock sammanträngda referat af grefve Sparres i fråga varande yttrande, der följande strof förekommer: Var det återigen Frankrikes exempel, som hägrat för tal.. så måste man medgifva att han icke valt just det bästa exempel. Ty kunde väl detta lands premierministrar sägas hafva varit till välsignelse för landet? Hade icke krig och olyckor ständigt betecknat deras spår, under det att ofta nog den verklige regenten i deras hänler varit blott ett viljelöst redskap? För öfrigt måste svaranden, då grefve Sparre vill stödja sig på det vitsord, protokollet kan lemna, erinra derom, att det finnes ett helt eget sätt, af en och annan representant användt, att behandla detta protokoll, nemligen att justera bort sådant, som vid närmare begrundande icke längre faller talarne sjelfva på läppen. Det gäller då att i främsta rammet stryka ut sådana förlöpningar, som icke gått precis i den riktning, man sedermera skulle önskat. Hvad sär skildt grefve Sparre anginge hade han utsatt sig för att en gång inom kammaren blifva af en motståndare replikerad med orden: Jag brukar icke justera bort mina yttranden, jag. Äfven det nu ifrågavarande protokollet, sådant det var uppsatt af stenograferna, hade blifvit just i hvad derörde grefve Sparres yttranden om pre mierministrarne mycket grundligt omjusteradt. Så hade grefve Sparre utstrukit bland annat äfven det yttrande, han i kammaren tillät sig, då han på talom Danmark och för att styrka sitt påstående, att detta lands senaste olyckor skulle vara blott och bart en följd af premierministern Monradg missgrepp, och för denna uppfattning Bberopade konung Christians utsago, sade: Jag har varit i tillfälle att tala med denne monark om ställningen och jag har denna uppgift af hans egen mun, Just dessa ord, som af stenograferna vid protokollet blifvit mycket riktigt uppfattade, hade grefve Sparre, vid närmare eftersinnande och selan han funnit det mindre lämpliga i ett sådant anförande uti en representantkammare, alldeles utstrukit, Om Monrad yttrade grefve Sparre för öfrigt vid samma tillfälte, enligt det af honom sjelt justerade protokollet: Denne sistnämnde, en fullkomlig typ för en parlamentarisk partickef, hade såsom premierminister en besynnerlig likhet med Emile Ollivier. Det var han, som, wnderstödd af Raviunentarismen, föranledde etc. De här kursiverade orden äro med grefva Sparres handstil inflickade i den stenogras erande notariens protokoll. I samma protos koll läses uti fortsättningen at grefve Srares anförande: Under fribetstiden hade vik lere andre, hvilka alls voro lika goåa (pre nierministrar) Yen7esentanter för det parlamentstiska styrelseaättet, som len mar nu ville skapa. Det kursiverade Ort inom parentes är af grefve Sparre ut struket och de nästföljande med spärrad stil utmärkta orden af honom i stället tillagda. Svaranden vore icke i tillfälle att när: mare redogöra för hela denna justering, men sgada sig wmKilivan framdaloas kunna bam.