Aftonbladet – 21 februari 1873, sida 3

Rättegångsoch polissaker. Tryckfrihetsmålet gr.fve Erik Sparre contra Aftonbladet. Då detta mål i går förevar å rådbusrättens tredje afdelning, upplästes först följande af käranden ingifna stämnings ansökning: : Under en lång följd af år hafva i tidningen Aftonbladet förekommit en mängd dels diktade uppgifter, dels vrängda framställningar åsyftande att förvilla allmänheten i fråga om så väl min enskilda vandel :om min offentliga verksamhet. Dessa i mer än 12 år fortsatta angrepp, synbarligen utgående från samma källa, den nemligen hvarifrån referaterna om riksdagsförhandlingarne till tidningen ingå, har jag hittills med tystnad fördragit i den förmodan, att illviljan en gång skulle tröttna. Jag bar derföre högstsällan insändt reklamationer, och då det någon fång skett, hafva de vanligast icke intagits i tidningen. Detta konseqvent fullföljda system, som nu ånyo framträder i de uti tidningen nyligen intagna artiklar angående den nu påbörjade riksdagen, kan likväl, då det uppdiktar vissa för mig glaverande fakta, hvilka aldrig upptagas till vederläggning, omsider bringa allmänheten den mening att dikten vore verklighet. Jag nödgas således påkalla domstolens uppmärksamhet på under den senaste tiden fortsatta bemödandeninämnda riktning, hvilka framträda i 2:ne nummer af tidninZen, nemligen för den 93 sistl. Januari och den 3 innevarande Februari, innehållande det förra följande ord: Att grefve Erik Sparre efter att i fjorton riksdagar fatva varit ledamot af, och vid de flesta ordförande ilagutskottet, blifvit utesluten från ledamotskap i utskottet, har utan tvifvel mindre sin grund i partihänsyn, än i den temligen allmänt utbredda meningen, att han bezagnat sin ställning såsom ordförande i utskottet till undanskjutande af åtskilliga vigtiga frågor, för hvilka han varit mindre intresserad — samt det senare en längre artikel, som börjar med orden: Grundlagsförändringen skulle och slutar med skulle medföra-. Sedan jag i en till tidningens utgifvare stäld skrifvelse, som bevisligen blifvit den 1 innevarande månad å tidningens byrå aflemnad, anhållit om intagande af en reklamation emot den först nämnda artikeln såsom för min ära samt borgerliga namn och rykte förklenlig, hvilken reklamation i en annan tidning, som aftryckt Aftonbladsartikeln, välvilligt intagits, men denna min skrifvelse allt hittills lemnats utan allt afseende, så blef deremot kort derefter synlig den senare artikeln, innehållande bland annat följande: Må en häpen verld lyssna ech erfara den stora sanningen, sådan den flödade från vishetsbrunnen: grefve Erik Sparres läppar. Orsaken (till Frank. rikes alla olyckor) var helt enkelt den, att i Frankrike funnits premierministrar, ådagaläggande detta samma tendens att genom att tilllägga mig absurda yttranden, förlöjliga mig och nedsätta mitt medborgerliga anseende: och slutligen förekommer i tidningens n:r 34 för den 11 Febr. en tredje artikel, i hvilken jag förliknas ömsevis vid den onde anden och en polichinell. En reklamation emot den senare artikeln in:r 32 för den 8 Febr. skulle naturligtvis hafva vunnit innu mindre afseende än den förra. Det återstår mig således icke annan utväg att ådagalägga det obehöriga i dessa uppgifter än att anlita domstolen om pröfvande af deras halt. Den angifvelse, som först nämnda artikel innehåller, att jag skulle begagnat min ställning såsom ordförande att undanskjuata vigtiga frågor, för hvilka jag icke vore intresserad-, afser ett förfarande, som, om det stannade en embetsman till last, vore ett brott. Det iider icke nåzon tvifvel, att, om en ordförande i ett embetsverk kändes skyldig att med afsigt bafva undanskjutit ett ärende, han blefve dömd efter 25 kap. 16 2 strafflagen: Begår embetsman uppsåtligen på annat sätt än förut sagdt är förbrytelse i sitt mbete för egen fördel eller för att annan gynna eller skada, eller eljest till kränkning af allmän ller enskild rätt, eller underlåter embetsman uppsåtligen i afsigt som sagd är sin embetspligt, rare afsatt, och, om brottet detförtjenar, tilllika örklarad ovärdig att i rikets tjenst vidare nyttjas-. Det förtroendeuppdrag som innefattas i ordförandeskapet inom ett riksdagens utskott, om det också icke kan betraktas såsom ett embete, ålägrer innehafvaren samma pligter och, om också eke juridiskt, likväl inför allmänna opinionens lomstol, samma ansvarighet. Angifver man nåson för ett sådant förfarande i utöfvandet af letta förtroendeuppdrag. som artikeln i n:r 18 mförmäler, eller, för att nyttja strafflagens ord 16 kap. 8 2. hvilka passa för den form artikelörfattaren valt för sin angifvelse: Utsätter man afsigt såsom i 7 3 sägs (d.v. s. af arghet) emot mnan rykte om gerning eller last. som ej efter ag straffbar. men eljest för hans ära, goda namn ;ch medborgerliga anseende, yrke, näring eller ortkomst menlig är, eller fortsprider man af argret sådant af annan utsatt rykte., — så är detta nligt i 3 H enskild mör huk rgrånine, wgripelse mot enskild man, hvilken ? Arv ller för dess medborgerliga hi . ära går, slenlig är, -.inD och rykte förDR återstår således allenast, huruvida -..vuvtaNndet eller utspridandet af det uppgifna ryktet, som innefattar sjelfva angripelsen skett af arghet. Tretton års fortsatta angripelser från samma håll och de ofvan anförda artiklarna i tidningen för den 8 och 11 -Febr. torde till fullo ådagalägga denna egenskap hos författaren. Betriffande artikeln i n:r 32 för den 8 Febr., så torde den lögnaktiga uppgiften och vrängda ramställningen i densamma framstå vid jemföelse af artikeln med ej mindre det i Andra ammaren vid tillfället förda protokoll, än äfven ned det fallständigare referatet af mitt berörda yttrande, som förekommer i tidningarna Stockwolms Dagblad och Nya Dagligt Allehanda, samt lutligen i Aftonbladet n:r 34 för den 11 Febr. inder rubrik: Andra kammaren. Diskussion örande ändring i 2 5 Regeringsformen. Huruvida förliknandet af mig med en gycklare n:r 34 för den 11 Febr. må med afseende å letta fortsatta smädande anses straffbart, öfveremnar jag till domstolens pröfning. För att i min ringa mån bidraga till inskränking i det missbruk ef tryckfriheten, som visar ig i tillfredsställandet af enskild hämdlystnad, nhåller jag således om stämning till Stockholms ådhusrätt å Aftonbladets redaktör och utgifvare ir dr Aug. Sohlman , med påstående om ansvar nligt 3 2 11 och 12 mom. tryckfrihetsförordninen, jemförda med 16 kap. 8, 9 eller, 11 23 straffagen, för ofvan berörda artiklar. Öppen talan i målet förbehålles. Stockholm den 14 Febr. 1878. Erik Sparre.s Sedan kärandens ombud, hr häradshöfling Beckman, derefter aflemnat de n:r at Aftonbladet i hvilka de åklagade uppsat erna befinna sig, uppläste han en skrift, indertecknad af grefve Erik Sparre, hvari lenne utvecklade samma uppfattning af saen, som i ofvanstående stämningsansöking. På tillfrågan af rättens ordförande om an vore beredd att redan nu ingå i svaro