Aftonbladet – 19 februari 1873, sida 3

Fr ad JES AA 0 nades derefter åt godsegaren Odelberg, som sade sig hafva under en lång tid följt torfberedningen med stort intresse och redan för 30 år tillbaka dermed experimenterat. Summan af tal:s erfarenhet vore, att han måste förorda kuitorfyen för dess många stora förtjensters skull, och synnerligast den handberedda kultorfven för alla de fall, der man saknar större tillgång på vare sig råmateriel eller arbetskrafter. Hvad rörtorfven anginge, vore tal:s bsigt, att denna metod i sitt nuvarande skick icke är fullt tillfreds; ställande, . Exempel gåfves ock derpå, att man ferestädes öfvergifvit rörtorfven och i stället börjat använda skärmetoden. I det fördelaktiga omdömet om kultorfvens egen. skaper instämde äfven hrr Bohnstedt och . Bolinder. Den förstnämnde framhöll sgär-) skildt huru oriktigt vi handla, då vi, konseqventa uti att underskatta allt svenskt, i allmänhet inbilla oss, att våra torfmossar skulle vara mindre lämpliga för torfberedning än exempelvis de bayerska, hvilka tal, vid en resa förliden sommar i nämnde land funnit ingalunda vara af en bättre beskafferhet än våra egna. Icke heller öfverträffade den bränntorf, man der producerar, på något vis, hvad man lyckats i Sverige frambringa. Man egde icke rätt att misströsta jom en möosses godhet endast på den grund, Jatt den på ytan är betäckt med en mindre JT gen i sitt faktori anställt försök med kulI särdeles användbar såsom brännmateriel unI äanu för stor, för att det skulle löra sig för l vore den allmännast spridda äfven i torf jfabrikationens hemländer. Hvad prisbilliggod materia, ty en djupare undersökning skall i de flesta fall ådagalägga, att der finnas mycket värdefulla lager, ofta nog i stor myckenhet uppblandade med lemningar efter åtskilliga trädglag till och med af ädlare beskaffenhet, Hr Bolinder hade helt nylitorf, inköpt från Wårgårda, och funnit den der ångpannor och i vällugnar. Torfven hade dock för desea ändamål icke användts enbart, hvilket deremot skett för uppvärmning af kaminer, hvartill den framför allt lämpade sig utmärkt väl, så väl för sin jemna förbrännings skull, som derför att den icke sprider stybb eller smuts ikring sig. Transportkostnaden vore emellertid den i Stockholm bosatte att hemta sitt behof af kultorf ända från Wårgårda. Ötverdirektören Styffe besvarade den första delen af frågan så, attskärtorfsmetoden heten anginge stode den äfven främst. Rörtorfven, hvars olägenheter i flera hänseenden redan blifvit framhållna, vore endast att rekommendera i den händelse torfämnet är af en mycket dålig beskaffenhet. Älttorfyen vore i afseende på godhet fult jemförlig med kultorfven, men vida billigare än denre, som viaserligen är ett utmärkt bränsle, men till allt för högt pris. Det hade ock derför visat sig, att man utomlandg måst nedlägga den ena kultorffabrikev efter den andra, gedan de åsamkat innehsfvarne stora förluster, och ingen har haft håg att ånyo sätta dem i gång. Endast i Sverige har man sökt återupptaga metoden. Huruvida detta skett med verklig framgång, måste tal, tillsvidare betvifla. Det vore egentligen den dyrbara torkningsprocessen, som i främsta ruinmet betungar kultorfstabrikationen och gör det svårt, om icke omöjligt, att bedrifva den med fördel. I enahonda riktning uttalade gig äfven ingeniören Cronqvist, som med understöd at allmänsa medel under år 1871 studerat torfberedningen i Danmark, Holland och Tyek land, men ingenstädes funnit verkliga torffabriker, endast minnen efter dem, Deremot hade nästan öfverallt skärtorfsmetoden utätit den maskinberedda torfven, och det vore enligt tal:s Esigt helt naturligt, att så ekall ske äfven framdeleg, blott den öfvor: allt blir på ett förståndigt sätt anordnad: Så användes för närvarande på de tyska jernvägarne för eldning under lokomotiv 88 procent skärtorf mot 11 procent maskinbe: redd torf och 1 procent älttorf. Ungefär enabanda vore förhållandet i Holland, der man på ett mycket praktiskt sätt går till väga vid torfvens uppstickning. Prof på de särdeles enkla och billiga redskap, som dervid användas, förevisades af talaren, hvarjemte han lemnade en utförlig redogörelse för arbetsmetoden och de renultat den lemnar. Metoden vore i synnerhet användbar, då det är fråga om att tillgodogöra mindre torfmossar sådana gom de svenska i allmän: het äro, Att då ställa. sig och, bearbeta torfven medelst ett dyrbart maskineri, föreföll tal. upgefär, som man ville svarfva vedpinnarna, innan de läggas ieldstaden. Slut: ligen redogjorde bruksegaren v. Celeing för den torfberedning i mindre skala, han för några är tillbaka experimenterat med, och som lemnat ett godt bränsle till jemförelsevis billigt pris. Diskussionen rörande den anäåra frågan : inleddes af hr Björkman, som, erinrande om j: stängselförfattningens stora vigt, påstod, attl. den nuvarande vore för sitt ändamål allde-: les olämplig och snarare befordrade än för-; hindrade intrång på eganäerätten. Klagomålen, hvartill den gifver anledning, blifva l: alltmera allmänna och skola ej tystna, sål länge icke den principen gör sig gällande, att hvar och en bör vara pligtig att taga vård om sitt eget djur. I samma riktning uttalade sig hrr Odelberg, Ljungberg, grefvel Hugo Hamilton, Wistrand, grefve Platen! och kammarherre Skiöldebrand, Flere afl desse tal. framhöllo hvilken ofantlig skada, som genom betning tillskyndas ungskogen,i och som omöjliggör all rationel skogshus-: hållning. Då emellertid landet vore af alltför). olika natur, att ett lagstadgande i detta hänseende skulle vara lämpligt för hvarje särskild del deraf, uttalades den önskan, ati vederböranda landsting måtte bvart och ett inom sitt område meddela de föreskrifter, eom kunna vara af nöden för egors fredning mot andras hugedjur. Häremot varnade frib. Sprengtvorten och hr Fr. Åkerman, hvilka trodde, att ändringar i den gällande:i stängselföroråningen endast med största för-: sigtighst böra vidtagas, men att man fram-!: för allt ej finge ställa så till att, vi erhålla ! lika många särskilda stängselförordningar, som vi hafva landsting. ; ; På bemställan af ordföranden beslöts, att akademien skulle genom cirkulärskrifvelser !. medåela sig med hushällningssällskapen il mudanna Ankh Iinbamta dovag Sniotaor i fråiman j ;