Aftonbladet – 19 februari 1873, sida 3

bruket och koloniseringen befrämjades på ett dsätt, som inom Norrbottens län alltid skall göra frih. Hermelins namn aktadt och äradt med anledning af det fosterländska syftemål, åt hvilket han egnade sina sträfvanden, Måhända syftade han att gifva sin verksamhet en alltför stor omfattning. större än som motsvarades af hans visserligen betydliga ekonomiska tillgångar. eller ock af andra orsaker — men följden blef för honom ekonomiskt obestånd. . Under en följd af år innehades Gellivara-verken af DD. MM. konungarne Carl XIV Johan och Oscar I, under hvilken tid bergshandteringen fortfor, men likväl ej lemnade behållning, dertill orsaken torde finnas uti brist påtiäsenliga kommnnikationer, under det att, till följd af sådana, i utlandet jernpriset föll eller ej stegrades i samma mån som tillverkningskostnaden vid Gellivara-verken. Syftemålet med verkens drift var emellertid dermhondterin ens fortgång och skogarne anlitades icke på ,sådant sätt, att afverkningen öfversteg den årliga tillväxten. Sedan H. M:t konung Oscar I försålt Gellivaraverken, hafva desamma många gånger ombytt gare och under senare åren innehafts af de engesska bolagen Gellivara company limitedoch -New Gellivara company limited., hvilket sistnämnda pu eger verken. med underlydande endomar. Jernbandteringen och jordens uppodling hafva alltmera åsidosätts och slutligen upphört, hvaremot skogsafverkningen ständigt och alltmera hänsynslöst ökats och numera utgör det enda föremålet för bolagets New Gellivara company limited: verksamhet samt beårifves utom vid de förut befintliga sågverken Borgforss. Alter, Svartlå, Ljuså. Selet, Hvitåforss och Melderstein (oberäknadt Hedensforss sågverk för 4 ramar, för närvarande nedbrumnet) med tillsammans 14 ramar vid de under senare åren nybyggda storartade ångsågarne med 10 ramar vid Piteå och Luleå elfvars utlopp, allt utan attnågon sådan kontroll utöfvas, som i verkligheten förhindrar att de ofantliga områden, hvilka innehafvas under Gellivaraverken och hvilka under tillbörlig skogsvård skulle ega ett värde, som sånnolikt inom kort tid skulle EPP å till millioner, förödas utan annan nämnvärd inkomst för svenska statsverket än en ringa bevillning och en obetydlig frälseränta, hvilka inkomster för öfrigt torde upphöra, så snart skogarnes förödelse å den frikostigt upplåtna jorden är fullbordad, och för ernåendet af ett sådant mål arbetas af alla krafter. Vid de nämnda sågverken, med sammanlagdt 24 ramar och åtskilliga cirkelsågar, uppsågas sannolikt minst årligen omkring 300,000 sågblock, som till ansenligaste delen torde hemtas från de under Gellivaraverken, för befordrande af bergsbruk och landets odling upplåtna landsträckor. Antagandet att den verksamhet. som bedrifves af det engelska bolaget .New. Gellivara..company limited genom skogsafyerkning. årligen tiilskyndar svenska staten en uppofiring af minst 500,000 rår; innefattar icke öfverdrift. Då flertalet af de till Gellivaraverken hörande egendomar äro i ringa mån odlade och timmer till husbyggnad kommer att saknas, så är den sannolika följden af nämnda omständigheter, att betydligaste antalet af saml ma egendomar, om nu rådande förhåilavden få . fortfara, i framtiden komma att råka i ödesmål. Bristande kännedom om norrbottniska förhållanden har föranledt dertill. att staten afhändt sig en högst värdefull egendom på ett sätt som som innebär den gröfsta misshushållning och som dessutom visat sig så ytterst menlig förl. Norrbottens läns utveckling, derigenom att lär nets invånare hindrats att uppodla fruktbara landsträckor, hvilka, om Gellivaraverkens privilegier ej existerat, nu skulle hafva utgjort många och rika byar, bestående af kronoskattebemman, af bvilka statsverket för öfrigt kunnat hafva inkomst. Det är otvifvelaktigt att det rådande missnöjet inom Norrbottens län är fullt berättigadt öfver de för Gellivaraverken beviljade förmåner, af hvilka utländingar under många år dragit fördel utan annat syftemål än egen vinst och utan den minsta betänklighet deröfver att vilkoret för utpressandet af en hastig och stor vinst utgöres af förstörandet af de skogar, som äro nödvändiga för odlingsbarheten af den stora del af Norrbottens län, som Gellivaraverkens egendomar innefatta, och hvilka skogar för öfrigt äro så oumbärliga för kustlandets skydd emot de kalla fjellvindar, hvilka så ofta åstadkommit skördarnes förstörelse och göckat odlarens möda. Att skog i alla länder är nödvändig för att reglera nederbörden är onekligt, men samma nödvändighet gör sig ännu mera känbari detta nordliga klimat, der skogarne äfven utgöra skydd mot frostskador. Om man föreställer sig att de för Gellivaraverken utfärdade privilegier ej någonsin hade blifvit beviljade, så skulle Norrbottens län hafva representerat en långt betydligare del af nationaiförmögenheten -och af statens inkomster. Nämnda egendomar innefatta ofta sträckor af länets fruktbaraste jord. men i förhållande till område finnas de stå tillbaka med likartad jord. äro mindre framskridna i odling, erlägga ej till staten annan afgift än en låg frälseränta och ena fastighetsbevillning, som är obetydlig i följd si deras låga taxeringsvärde, hvilket åter härledes af deras eftersatta odiing. Nämnda förhållanden förorsaka äfven kommunerna förlust derigenom att samma egendomar, i följd sf berörda omständigheter, vidkännas ringa bidrag till kommunernasutgifter, hvilka senare i allmänhet äro ka betydliga i ett län. som under senare åren varit framåtgående. Det torde för öfrigt ej kunna förnekas, att befolkningen å de till Gellivara bolag hörande egendomar i allmänhet ådagalögger en lägre ståndpunkt af upplysning och sjelfkänsla än befolkningen i öfrigt ivom länet, likasom ock att denssmma i allmänhet befinner sig i fattigdom -och beroende samt ut6 gör en skärande motsats mot befolkningen i öfrigt inom länet, som visserligen ofta under miss-j2 xtåren kämpar med nöd och svårighet, menh äl aldrig nedsjunker till modlöshet och vilje-r. bet att ofteysträfva något bättre eller upphör stt under pröfningarne hoppas att genom ibärlighet och arbete öfvervinna den svåra tiden i ch ernå lyckligare förhållanden. Oraskerna!l! värtill kunna vara många, men osäkerheten ill vesittnivg af i fråga varande frälsehemman och le vilkor, dernader de åt åboarne blifvit upp-ts åtna, torde utgöra hinder för en sådan företagfö amhet, som är oundgänglig i Norrbottens läng! årda klimat, för att det på jordens uppodling )! iedlagda arbetet skall kunna bedritvas med den raft, som erfordras att lemna önskad frukt Ir För att åtkomma och skydda så stora skog träckor som möjligt, har det för Gellivaraverkens egare blifvit bisak att odla jorden. men H ufvndsak att insyna egendomar med så stort) jemmantal som möjligt för att erhålla deremot varande områden, hvilka för öfrigt varit allt-sS! ör vidsträckta för att det för åboarne skulle afva varit möjligt att derå åstadkomma tillbörj I ig kultur, i synnerhet som sådant. äfven med le od vilja, varit i de flesta fall omöjligt af brist I. å erforderligt förlag, hvilket, synnerligen se-P! an egendomarna blifvit utländsk egendom, inänkt sig till sådant som befordrat den förm rävarurörelsen nödiga skogsafverkning. hi Gellivaraverkens egare hafva för öfrigt för tkomsten af skog insynat hemman i så nordlp: gt och högt öfver hafvet belägna trakter, att got jordbruk svårligen derstädes kan blifva : nande, åtminstone ej på annat vilkor än attY ybyggaren med allvar egnar sig åt jordens od-jh ng, icke hufvudsakligen åt skogens förödande, ådana nordligt och högt belägna hemmans om sj iden synas hkväl hellre hafva lipas kun: ita at användas såsom tillgång vid bildandet af kro. oparkor för att derigenom bereda staten inkomst ut tillika utgöra en i framtiden ytterst behöf.! h: g tillgång å byggnadsvirke för Norrbottons läns ) kl ustland. der svår misshushållning med skogarne je gt och fortfarande eger rum. m Det är kändt att rika malmtillgångar finna ar om 1är riot Hå läntmnliggn bamman:le4l.. Jag mt (3. te re KN KR AN br ne pr rr