Aftonbladet – 18 februari 1873, sida 3

nöjer sig gerna med något litet tills vidare blott det lilla hjelper den goda saken et enda stycke framät. Jag trodde att vi ändtligen skulle fi något på fullt allvar, sade han, något on ock ringa till mängd, dock fullgodt till be skaffenhet, men hvad vi fått är snömos, son snart går i vatten. Ni är sträng, invände vi. Hvad ha) ni emot dessa föreläsningar? Emot föreläsningarne i och för sig hal jag visst icke något, liksom jag aldrig be klagat mig öfver andra populära föreläs ningar, men högskolemessiga, det vill vetenskapliga, må väl ingen kunna kal dem. Jag hade tänkt att dessa föredrag skulle blifva något stadigare än den van liga lösa maten, som bjudes herrar och frun timmer, hvilka önska fördrifvå en ledig stund på ett angenämt sätt och gom icke hvar enda afton kunna gå till teatern. Tri icke att jag härmed vill säga något ond om de herrar föreläsare, som uppträdde :i den förfintna veckan. De kunna sännolikt icke göra annat än det, hvaärom de blifvit Janmodade, och de kunna vara mycket kun fIekapsrika, mycket vetenskapliga till och med samt i allt således lämpliga till verkI liga högskolelärare, men huru de: skola till: godogöra sig denna lämplighet inom de gränser, som blifvit för dem utstakade, är svårt att inse och på samma gång huru en skara studenter skall kunna samla sig omkring dessa föreläsare. Det måste dock väl vara afsigten med en högskola? Men ni kan väl icke begära att fullständiga fakulteter skola genast kunna inrättas? invände vi. Iogalunda, svarade vår vän, men under -det man väntar på dessa fakulteter, hvilkas upprättande dock väl snart är oundgängligt för högskolan, torde det vara nödvändigt att föreläsningarne bilda fortgående årsserier af wetenskapligt undervisände beskaffenhet, Är något program för sådana föreläsningsserier uppgjordt? Det känna vi icke, blef värt svar. Nej, och högskoleföreningen känner det ej heller, lika litet troligtvis som anordnarne sjelfva, mon något måste göras, på det allmänheten ej skulle helt: och hållet förlora tålamodet under flerfrig väntan, och så tog man till hvad som i hast kunde påhittas. Den längsta föreläsningskursen omfattar nu tio föreläsningar, och det är i estetik. Den dernäst, i geologi, åtta. Så har man sex föreläsningar i botanik, fyra i fornkunskap och tre i astronomi. Det är alltihop för en hel, lång vårtermin. Det är ju en vacker början. Och glöm ej, att man hyser förhoppningar om att få höra professor Svedelius från Upsala och professor Bolin från Helsingfors mot slutet af terminen. En vacker börjän! återtog den kritiserande vännen. Ja, för den som ej gjort sig reda för hvad meningen är med en högskola. Men det lönar ej mödan kanske att inlåta sig på den saken. Hvad som deremot måhända kan fattas af hvar och en, är det besynnerliga, att icke någon kurs eller ens tillstymmelse till kurs öppnats i politisk ekonomi, som döck varit att före draga framför en och annan af de nu öppnade s. k. kurserna. Man har sannolikt icke haft någon föreläsare i politisk ekonomi att tillgå, genmälde vi. Hvyad jag vet, svarade den obeveklige, sär att en bland vårt lands förnämsta förmågor i den vägen och som vistats midt ibland oss icke blifvit tillfrågad, åtminstone icke i rätt tid, ja ej ens ännu för två veckor gedan. Det är på det viset man fuskar bort en god sak. -Hwvadekänner man för öfrigt om hela högskoleplanen? Månne det icke varit anorånafnes skyldighet att inför den allmänhet, som ganska lifligt intresserat sig för företaget och dertill skänkt samt till en del äfven förbundit sig att fortfa: rande skänka betydliga bidrag, framlägga en fullständigt utarbetad, klar och bestämd plan och ej längre låta denna allmänkHet sväfva i ovisshet om det sätt, hvarpå anordnarne tänkt sig verkställigheten. Vår vän var aildeles omedgörlig den dagen. Hvad skall man företaga med omedgörliga menniskor? Han medgaf visnerligen, att do.nu började föreläsningarne alldeles icke vore detsamma som hbögskolans öppnande samt att de derför mycket väl kunde göras för en bildningssökande -allmänhet, men han höll derjemte envist fast vid den åsigten, att man icke skulle få lemna sido fortgående årszerier och vefkligt vetenskapliga föreläsningar, liksom att redan nu föreläsarne måtte sättas i stånd att omkring sig bilda en fast skara af åhörare. I det afseendet måste vi gifva ho nom rätt, fastän vi för öfrigt icke betraktat saken såsom annat än något förberedande, i synberlist för att skaffa penningar till högskolefonden. Önskligt vore emellertid att vederbörande läte allmänheten få veta, huru de verkligen tänkt sig frågans äudamälsenligaste lösning, eller åtminstone tillkännagåfve, att de alldeles icke tänkt så! långt fram i tiden, utan anse detta vara en kommande omsorg. Lemna vi frågan om högskolor å sido, så mäste vi erkänna, att Stockholms allmänhet! visar mycken lust för att höra goda ie läsningar. Att ej tillräckligt stor föreläsningslokal finnes är att beklaga. Vetenskapsakademiens, den bästa hittills, rymmer endast emellan sex och sju hundra personer, och stora börssalen ungefär lika många. Det är sannerligen icke mycket uti en så stor stad, der bildnivgssökandet tyckes vara i ständigt tilltagande. . Att: beskylla huf vudstadens invånare för fkande efter tomma nöjen, är icke rättvist. Teatrarne äro fulla hvarje afton, men med det i allmänhet nu mera goda program, som de två kongl, teatrarne bjuda, bör åtminstone deras fulla hus ej räknas Stockholm till skam, Ett och annat mindre godt kommer visserligen fram bock PJ AR