Aftonbladet – 18 februari 1873, sida 2

kröntes med framgång — han hade blifvit ett slags framstående person. Han hade emellertid aldrig gift sig, och som ensamheten nu började trycka honom, hade han skrifvit till min far med erbjudande att taga mig till sig, i det han förband sig att göra min lycka och förklarade atthan på förhand ansåge mig som sin son, sin bolagsman cch sin efterföljare, tre qvalifikationer som kommo min hud att bli knottrig som en hönas. Han fordrade blott, att innan jag be: gåfve mig till Newyork, skulle jag tillbringa några månader i Hamburg och i Londen, för att lära tyska och engelska. Men det postskriptum, hvaraf hans bref var kbeledsagadt, föreföll mig dock allra besynnerligast; det var affattadt i följande ordalag: Min nevö Tony lär vara en vildhjerna. Det ligger visserligen inte något synnerligt ondt deruti, ty ungdomen måste rasa ut; men för mycket är för mycket. Gift bort honom, ingenting är bättro för att få en ung man på rätt väg. Om Tony i Beaune eller i Hamburg funne en hygglig ficka, som ville bli min sonhustru,skulle mitt hus festligt smycka sig för att mottaga henne. Jag kunde icke längre tygla mig, till den grad hade ordet sonhustru förbittrat mig. — Att vilja gifta bort mig, ah! det är för mycket, utropade jag. Brefvet är vedervärdigt, dess postskriptum ohyggligt, När man bjuder folk vin, som är dem motbjudande, lagår man åtminstone: så, att det icke ligger en fluga på botten af glaset. Det stär dig fritt att göra dina reflexioner, genmälte min far, hvars vrede åter började sjuda. Din onkel erbjuder sig att göra din lycka, och det beror på dig sjelf, om du vill uppoffra den för nöjet att måla oljetaflor. Jag vill blott underrätta dig om en gak; lita inte längre på mig, Jag bör