Aftonbladet – 18 februari 1873, sida 2

FUL AILULIIGE AA SAJGRTEUP UD AUTULIRUITR AVI: VA — Konungaparets vistelse i Norge: Om den i fredags ä Studentersamfundet i Kristiania gifna föreställning, hvarvid H. M:t konungen var närvarande, berätta norska tidningar följande: Konungen öfvervar i fredags på aftonen en föreställning å Studentersamfundets teater; hvarest en galaklädd publik af omkring 250 herrar hade samlat sig... Konungen, åtföljd af sin kabinettskammarherre och en del storthingsmän, som varit på middag å slottet, anlände kl.-hali 8. Hiter att hafva besett samfundets-olika lokaler, blef H. M:t vid sitt inträde i den stora salen, som var rikt prydd med flaggor, helsad af studenterne med folksången, beledsagad af niofaldiga hurrarop. Härpå tog representationen sin början. Den började med en prolog, I studenterlunden (en lustig studentkomedi från 1867), monologen Lars Husman samt Hostrups Medgift og Modgift; Härmed omvexlade musik från studentorkestern, allt till den höge gästens såväl som den öfriga publikens nöje och belåtenhet. Efter representationens slut helsade studenternes ordförande, teol. stud. Dans, konuugen med ett tal, hvarpå studentsångföreningen utförde en sång. Jublande hurrarop fylde derpå salen, hvarefter H. M:t yttrade ungefär följande ord: Det har varit mig kärt att komma i Eder krets för ett säga Eder, hur nära och varmt mitt hjerta fasthänger vid universitetets väl samt studenternes sträfvan och verksamhet. Jag önskar Eder lycka till det framtida kall i fäderneslandets tjenst, som förestår en hvar af Eder. Jag hoppas, att I bådei allvar och i glädje må känva eder genomträngda icke blott af det ansvar, som hyvilar på Eder, utan ock af den ära, som är studenten beskärd, när ban rätt utför hvad pligtkänslan bjuder till sanningens och fosterlandets tjenst. Varen förvissade, att I uti mig alltid skolen finna en trogen vän. — Kl half 10 aflägsnade sig H. M:t med sitt följe. Den i gårdagsnumret omnämnda, af storthinget beslutna hyllningsadressen till drottningen blef i lördags af en deputation med hr Kildal såsom ordförande till drottningen öfverlemnad och hade följande lydelse: Nådigaste drottving! De känslor af hängifvenhet och trohet, hvarmed det norska folket omfattar sitt konungahus, gör det till en pligt för detta folks representanter att för Eders M:t frambära dess helsning och hyllning. Det norska folket har vant sig att i landets drottning ära den höga furstinna, som är konungens glädje i de goda och hans tröst i de -onda agarne, — som bereder den kungliga familjen ett ljust och lyckligt hem och fäster allt hvad hos folket finnes ädelt och trofast vid konungens hus. Det har vant sig att i henne se den högsinnade och älskliga qvinna, som finner sin högsta tillfredsställelse i att sprida lycka och välsignelse omkring sig. Det är detta rika arf af vördnadsfull hängifvenhet, vi bedja Eders M:t mottaga som välkomstgåfva; folket vet och känner, att Eders M:ts lif skall vara invigdt åt det sköna kallet att befästa Edert höga hus lycka och att fastare och innerligare sammanknyta bandet mellan folket och konungastammen. E. M:t skall derpa gång blott en kort tid vistas ibland oss. i veta att det är pligter mot konungen och brödrafolket, som snart kalla E. M:t härifrån. Men vi våga uttala den förhoppning, att E. M:t ofta skall åter besöka vårt älskade land och att E. M:t alltid i kärt minne må bevara de dagar, E. M:t alltid tillbringar bland ett trofast folk. Måtte en nådig försyn städse vaka öfver E. M:t och E. M:ts höga gemål, H.