Aftonbladet – 17 februari 1873, sida 3

uttalar det, att han sannerligen ickerår för förslagets framkomst. Han är medföm a! talmanskonferensen, ty han hade den oturen att blifva vice talman, och i den egenska pen kunde han ej undandraga sig att frambära det förslag som kom ifrån ja, Gud vet hvarifrån det kom, Första kammarens talman lärer väl icke vilja undandraga sig ansvaret för sitt förslag, men hvar sjelfva causa prima efficiens står att upptäcka, det vet man icke eller det låtsar man ej veta. Kanske att man i den saken, liksom i så många andra, är road af att leka kurra gömma, som är en ganska rolig lek för unga och oförderfvade sinnen, hvilka ännu ej berörts at verldens ondska, om de också någon enda gång hört talas derom. Emellertid säges det, att man under vice-talmannens underskrift af förslaget skulle kunna läsa föl jande ord: härtill är jag nödd och tvungen, så vidt man försåge sig med ett skarpt förstoringsglas. Nu blir frågan: skall förslagets framställare, när utskottsbetänkandet förekommer i kammaren, taga fram sitt förstoringsglas och bedja kammarens ledamöter vara goda komma och titta igenom detsamma? Vi få väl se när den dagen kommer. En revolution förberedes. DTandtmannaflocken önskår undanrödja f. d. talmannen in effigie och ersätta hans plats med Carl XV:s bröstbild i marmor. Hvart den förre skulle förvisas, vet jag ej, men förmodar det blifva till klubbrummen. Om egentliga orsaken vill jag åtminstone för närvarande ej uttala mig. Visst är emellertid att landtmannaflocken, fattad af oemotståndlig konupgskhet, beslutat att offra ett dagtraktamente och allt det roliga som detta kan för skaffa, för att få den i fråga varande revolutionen genomförd. H. EH.