Aftonbladet – 15 februari 1873, sida 3

1 fn 1 e, 2 ; . I Rältegångsoch polissaker. d s Trychfrihetsmål rörande aflysningen vid i Sabbatsberg. v Det af predikanten och syslomannen Wikström mot utgifvaren af Aftonbladet väckta tryckfrihetsätal förevar i dag inför rådhus rättens sjette afdelning, Svaranden tillstä deskom personligen, käranden genom ombud. vice häradshöfdingen L. Möller. Doktor Sohlman afgat följande förklaring: Till Stockholms rådhusrätt! Då predikanten och sysslomannen J. Z. G. Wikström hvarken i sin till vällofliga rådhusrätten den 27 Januari ingifna stämningsansökan, ej heller uti den skrift, medelst hvilken han den 1 dennes inför rätten närmare utvecklat sitt käromål, bestämdt angifvit hvilka delar, strofer eller uttryck uti den åtalade uppsatsen han ansett förgripliga och jag således derom sväfvar i okunnighet, måste jag, i det svaromål jag nu går att afgifva, tala om saken i sin helhet och dervid måhända bli något vidlyftigare än som eljest varit behöfligt samt vidröra en mängd omständigheter, hvilkas omordande eljest ksnske kunnat undvikas. Jag tillåter mig att förutskicka en personlig anmärkning. Oaktadt det i hög grad betungande, som ligger deri. att en redaktör, hvilken i enlighet med tryckfrihetsordningens anda och mening sjelft iklädt sig det juridiska ansvaret för sitt blad, måste iakttaga personlig inställelse -Jinför rätta öch börtspilla en dyrbar tid med anledning äfven af de orimligaste och mest obefo I gade åtal. utan att ha utsigt till attinågot fall kunna erhålla en verklig rekonvention, har jag I dock aldrig känt någon bitterhet mot de personer, som tillförene utan ringaste fog och utan att i något enda fall vinna medhåll af jury nödgat mig att svara inför rätta i tryckfrihetsmål. Jag I håller -nemligen sjelf mycket strängt på. möjl!igheten för hvarje medborgare att söka upprättelse för den kränkning han ånser sig hafva lidit i och genom pressen. Varm vän af pressens frihet, önskar jag dock icke att denna frihet skall förvandlas till ett förhatligt plågoris för den enI skilde och jag nitälskar så allvarligt som någon kan göra det för att verklig ond vilja och bestämdt förakt för sanningen, då de uppenbara sig inom pressen, skola på ett verksamt sätt kunna beifras. och bestraffas. Den. som handhafver ett vapen, som är så kraftigt och kan bli Tså äaligt. som det genom den dszgliga pressen tusendubbelt mångfaldigade offentliga ordet, bör Jalltid ha känslan af det stora ansvar, som der med är förknippadt och finna sig i det omak Isom det medför, äfven derigenom att mången af subjektiva skäl måste finna äfven de mest befogade anmärkningar klanderoch straffvärda. Jag känner icke heller nu den ringaste skymt af bitterhet mot den, som står här såsom klagande och yrkande på upprättelse. Men sanningsenligt måste jag bekänna, att aldrig har något sf de tryckfrihetsåtal. som jag haft tillfälle att se här i hufvudstaden under de senaste tvenne årtiondena, uppväckt hos mig så mycken förundran; som det. hvilket hr predikanten Wikström nu anhängiggjort emot Aftonbladet. Denna förundran har sin grund dels i sjelfva anledningen till käromålet, dels i kärandens ställning och sätt att gå till väga i hela denna sak, dels i de yrkanden han framställt och dels slutligen i hans metod för utvecklingen af käromålet. Efter att i begynnelsen af sitt stämningsmemorial hafva uppgifvit att författaren till den åtalade uppsatsen -af arghet pådiktat honom brott enligt 10 kapitlet 20 7 Strafflagen-. hvilken handlar om den, som griper konungens befallningshafvande i embetet, framställer käranden i slutet af samma memorial alternativa yrkanden, att svaranden skall kännas skyldig. antingen att af arghet ha pådiktat honom bestämdt brott, eller att ha utsatt rykte om gerning eller last. som ej efter lag är straffbar, men eljest för hans ära. goda namn och medborgerliga anseende, yrke, I näring,eller fortkomst menlig är, i eller att ha tillfogat honom ärekränkning af svår beskaffenhet. Då, såsom jag redan anmärkt, käranden icke funnit lämpligt att angifva, hvar uti den åtalade nppsatsen, tillvitelsen för brott, det af arghet utsatta ryktet eller den svåra ärekränkningen skulle framträda, skulle jag saklöst kunna tills vidare lemna å sido dessa yrkanden, åt hvilka näppeligen någon sansad och opartisk menniska kan tillmäta någon vigt. Jag torde dock längre fram i detta svaromål få tillfälle att yttra några ord om den förmenta ärekränkningen. Dessförinnan bör nämna, att jag genast efter det jag fått del af stämningen underkastat den ifrågavarande uppsatsen en förnyad, sorgfällig granskning, för att göra för mig klart, huruvida det med ringaste fog skulle kunna påstås, att den ens innehölle sådana. -lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar till allmänhetens förvillaånde och förledandes, som äro straff bara enligt 3 2 12 mom: Tryckfrihetsförordningen, hvilken käranden dock icke ansett nödigt att alternativt åberopa såsom förmodligen ihans tanke innebärande någonting alltför mildt och medförande en alltför lindrig påföljd. I vår judiciella tryckfrihetspraxis har den grund: satsen med ganska stor klarhet och bestämdhet utvecklat sig, att icke hvarje misstag, hvarje faktisk oriktighet, som förefinnes i något af den periodiska pressens alster. kan betraktas såsom en enligt 3 12 mom. Tryckfrihetsförordningen straffbar lögn. Den dagliga pressen är underkastad det menskligas allmänna lott att icke vara ofelbar, och den skyndsamhet, den jägtande brådska, hvarmed dess alster skola produceras, göra det i någon mån ursäktligt, om de i många fall förete brister och misstag. Man har inom lagskipningen blifvit temligen ense derom, att faktiska oriktigheter i tidningarne först då bli juridiskt straffbara lögnaktiga uppgifter och vrängda framstäl!ningar,, när de ganska tydligt framgå ur ond vilja och skadebegär och när de åtföljas af obenägenhet att, efter erhållen upplysning, på loyalt sätt rätta det oriktiga. Hvad nu angår den up sats, som gifvit anledning till åtal mot Aftonbladets utgifvare, så är let väl bekant, att den först stod att läsa i tidningen Dagens Nyheter: för den 23 Januari. Den altrpejtes derifrån i Aftonbladet först selan redaktionen blifvit i den kristliga barmherighetens namn: enträget uppmanad att reprodusera densamma och mottagit skriftligt intyg af vederbörande ordningsman (Se bilagan AA.) och muntligt vitsord af en annån i närheten af skå eplatsen -för den sorgliga tilldragelsen bosatt! verson, att uppsatsens innehåll vore sanningsenigt. Bland öfriga funktioner ha tidningerne härh städes efterhand äfven fått den, att vara en förnedlande länk emellan de olyckliga, som träfats af eh hård och oförmodad nöd, och den välsörande allmänheten, och redaktionerna ha derrid fått vänja sig, i fråga om bestyrkande af sjorda uppgifter, att fästa synnerligt afseende rid de intyg, som peitvas af. de ordningsmän, som äro utsedda af församlingarnes fattigvårdsstyrelser. Då Aftonbladetreproducerade den ifråzavarande uppsatsen. var vårt enda syfte att pringa hjelp Åt en fattig qvinna och hennes barn, ja Någon den ringaste fiendtlighet mot predikanten Wikström kunde så mycket mindre ingå i moiverna till denna åtgärd, som jag aldrig setthorom, förr än jag fick den äran att skåda honom ),, såsom motpart 1 denna domstolslokal, ja aldrig. så vidt jag kan erinra mig, tillförene hade hört? ans namn nämnas eller vetat af att han existevat Oaktadt Aftonbladets redaktion sålunda hade!ö ått sanningsenligheten af de i artikeln gjorda W ippgifterna bekräftad af den kommunale funktioh väv gam inam dat dictwil4e dis Aase I BRA sg ÅR ht ot och rt rt fr fär Jeg re Re Ft RR TD (MD ka