Aftonbladet – 15 februari 1873, sida 3

vill storthinget, som. qvarstår på den geno! storthingets adress af den 15 Maj 1872 motiv rade ståndpunkten, öfvergå till behandlingen öfriga på föredragningslistan stående ärenden. I sin motivering öberopades förslagets upt hofsman i korthet, att storthinget, då det fjol afgaf sin adress af den 15 Maj, had kommit till den insigten, att den nödvändiga förtroendefulla samverkan mellan de kongl rådgifvarne och folkets representanter gak aades och med regeringens då varande sam mansättning icke heller var att hoppas Adressen hade, sågom bekant är, ingen vå följd; tvärtom afgingo de medlemmar af re geringen, hvilkas åsigter stodo stortbinge närmast, och de ersattes med män, som må ste antagas dela de qvarstående regerings medlemmarnes tänkesätt. Detta var de stora faktum, som icke kunde missförstå: och icke heller blef missförstådt. Det torde väl, menade talaren, kunna sägas höra til nästan okända tilldragelser i de konstitu tionella ländernas historia, att en sådan hemställan från den ena statsmakten till der andra hade blifvit utan åsyftadt resultat. Er förklaring hade väl blifvit framlagd af re geriogen, men den inskränkte sig till at i det väsentliga och afgörande vidblifva rege ringens foråna ståndspunkt; man sökte i denna skrifvelse förgäfves efter något spår till förlikning och tillmötesgående. Stor. thinget hade alltså äfven nu samma uppgift och samma ansvar som i fjol, ja ännu starkare nu än då, både emedan nu de val förestode, genom hvilka nationen skulle bestämma sig för en följd af är, och derför att man nu stod inför en ny konung, för hvilken det måste vara af största vigt att lära känna folkets tankar. Man var skyldig kobupgen den största erkänsla för det sätt, hvarpå han hade uppträdt bland oss; men let var i och med sitt råd han regerade, och derför var det af så stor betydelse, att nellan detta och representationen en öfver:nsstämmelse isträdde, hvilken kunde berygga eu ostörd och fruktbärande samveran mellan statsmakterna. Det varen pligt not konungen icke mindre än mot folket att Mlägsna allt missförstånd i detta afseende, ch derföre borde representationen hu uppräda med ett uttalande, som vore fast, sanadt och lojalt, men -tillika upprätthölle torthiugets anseende, dess värdighet och les makt. Den derpå följande debatten var ganska ort; några medlemmar af minoriteten önkade nemligsen, att saken skulle uppskjutas ill ett följande plenum, då den hade komnit oförberedt för dem, och som man gick n härpå, blef det echälligt berelutet, att dess idare-bsbandling skall ske nästa måndag en 17Februari.