Aftonbladet – 15 februari 1873, sida 2

jäg har sparat något — nödigt för att rädda Martyn Ware, skulle han hafva hvarje penny jag eger. Han sade detta med lugn och allvar. Helen, inom sig undrande om någonsin nå gon menniska så erfarit Guds nåd som hon i denna stund, gjorde honom nägra frågor. om huru han kommit saken på spåren. Det är mig nu fullkomligt tydligt, sade han, att Martyn af Vavasour blifvit förledd till dårskaper och ett slösande lefnadssätt Jag fick i går veta att Martyn mottagit en vexel och förvandlat den i penningar, icke på vanligt sätt, utan på ett oregelbundet. icke brukligt sätt. Detta väckte genast mina misstankar. Jag bad honom komma upp till mig, i tanke att få höra sanningen af honom, men jag hann knappast göra ho nom en fråga, förrän vi blefvo afbrutna och han gick ned. Då han öppnade dörren, tap pade han ett geammanskrynkladt papper, som jag fann vara ett nyss från Vavasour an kommet bref. Det sade mig allt. Med de penningar, som skulle hafva kommit i detta bref, hade han naturligtvis ämnat betala der vexel han använde, Jag ställde saken till rätta redau i går afton, tillade han små leende, såväl hos bankiren som här i böc kerna. Jag ville inte att Hill skulle se det och han kommer tillbaka i dag. Huru skall jag kunna tacka er! sade hon. Huru skall jag någonsin kunna åter gälda detta! . Nej, inte så, svarade han, ty jag har i många år sagt till mig sjelf: huru skal jag någonsin kunna återgälda Helen Martyr hvad hon gjort för mig? Och min mor har lika ofta sagt detsamma. Ni vill då — ämnar ni låta honom få återkomma hit? frågade hon tvekande och under tårar.