Aftonbladet – 15 februari 1873, sida 2

ärskild lasarettsafgift. FSREESOETESSNaEeN : De i går hitkomna utländska tidningarna nnehålla utan undantag telegrafiska med-l. lelanden om ryktena angående konung Ama-l: leos abdikation. Dessa telegram äro dock allmänhet lika ofullständiga med afseende oå närmaste orsaken till konungens afgång, som de telegrafiska underrättelser, hvilka kommit oss tillhanda. Ett undantag i detta hänseende bildar ett af telegrammen till Times, hvilket var afsändt från Madrid den 10 på aftonen och som särskildt sysselsätter sig med orsaken till tronafsägelsen. Detta .elegram, hvilket helt och hållet vederlägser det af oss härom dagen citerade Tudependance-telegrammet, som påstod att konunsen varit fullkomligt ense med sina ministrar i Hidalgo-affären; är af följande lylelse: Konungens afsigt att abdikera tillskrifves de olika åsigter, som varit rådande mellan Amadeo och hans ministrar rörande zeneral Hidalgos befordran till öfverbefälafvare öfver artilleriet och förfaringssättet mot artilleriofficerarne. Denna fråga uppstod förliden November, då general Hidalgo befordrades till generalkapten i de baskiska provinserna och då majoriteten af artilleri officerarne protesterade och inlemnade sina afskedsansökningar på grund deraf att ut: nämningen ansågs för orättvis och oregelbunden. Såsom ett af motiven för artilleri officerarnes åtgärd framhölls äfven den miss tanke, som hvilade på generalen att ha deltagit i myteriet 1866. Saken kom inför cortes och Hidalgo afgick slutligen. Kabinettet beslöt emellertid att gifva generalen kompensation och utnämnde honom nyligen till armebefälhafvare i Catalonien. Artilleriofficerarne förnyade nu sin protest och en stor del bland dem inlemnade sina afskedsansökningar. Kabinettet beslöt emellertid nu att icke fästa något afseende vid officerarnes opposition, utan biföll deras afskedsansökningar och grep sig an med en reor ganisation af artilleriet. Såsom vi nyligen omnämnde, antogo cortes ett förtroendevotum till ministeren, hvilket gillade dess åtgöranden i denna sak. Konung Amadeo ogillade general Hidalgos utnämning och kabinettets förfaringssätt mot artilleriofficerarne. Han känner sig nu kränkt öfver, att kabinettet tilltvingat sig hans samtycke genom att utverka sig cortes bifall till det sätt, hvarpå det i denna sak gått tillväga. Enligt ett telegram till Times från dess specielle korrespondent i Paris af den 10 dennes, var allmänhetens uppmärksamhet der nästan uteslutande riktad på författningsutskottets sista sammanträde och de resolutioner, som då antogos. Det berättades, att hertigen af Broglie, hvilken utskottet valt till sin rapportör, haft ett mycket vänskapligt samtal med Thiers och sagt honom, att han i rapporten skulle föra ett språk, som närmade sig så mycket som möjligt till den anda, i hvilken regeringens muntliga eller skriftliga meddelanden blifvit affattade. Det berättas äfven, att venstern och venstra centern sgändt delegerade till presidenten, hvilken svarat dem, att de meningsskiljaktigheter, som förefunnos dem emellan, skulle blifva utjemnade och att det icke var nödigt att taga saken så allvarsamt. Venstra centern tog vid ett särskildt möte utskottets förslag i skärskådande och uppehöll sig i synnerhet vid art. 1, 2 och 3. Hvad 4 artikeln angick, ansåg venstra centern att den endast är en tidsfråga och att det skulle vara bättre att icke gifva tretiomannautskottet ett konstitationelt mandat. Enligt Casimir PåEriers åsigt bör man uppdraga åt ett nytt utskott öfverflyttandet af den verkställande måktens funktioner. Nästa församling skulle, likasom den är 1849, väljas före den gamla församlingens upplösning, och utan afbrott följa på densamma. Thiers makt skulle bibehållas ända till dess den nya församlingen. trädde i verksamhet. Oberoende af de rykten, som cirkulera rörande detta ämne, kan man, menar korrespondenten, tryggt försäkra, att både nationalförsamlingens majoritet och regeringen vilja göra allt hvad som står i deras makt för att undvika en kris. Det är emellertid sannolikt, att regeringen icke skall godkänna art. 3 i den af utskottet antagna formen, och att det är församlingen sjelf, som i sista hand kommer att slita tvisten. Utskotts-majoritetens medlemmar försäkra, att en konflikt i sjelfva verket endast kan undvikas, om regeringen vill antaga det nuvarande utkastet, innan det diskuterats inom församlingen. andra sidan försäkra regeringens anhängare, att en debatt inom församlingen skall gifva regeringen en stark majoritet, som skall blifva det bästa medlet att hindra en konflikt mellan de båda makterna. Om orleanisterne ha smickrat sig med hoppet, att grefven af Chambord för att åstadkomma en försoning mellan de båda bourbonska linierna skulle göra vissa eftergifter, ha de grundligt misstagit sig. Den klerikala tidningen Le Monde offentliggör nemligen ett bref från grefven af Chambord, i hvilket han visserligen förklarar, att han med öppna armar vill mottaga sin kusin, grefven af Paris, om han vill göra TTR rr en rn an rn rs nr an