Aftonbladet – 14 februari 1873, sida 2

got nytt! Herr Aukland har kommit med den här båten. Jaså, sade Martyn likgiltigt; han väntades med förra paketbåten, hörde jag. Han är uppe hos gubben nu. Jag har inte sett honom, men Preston säger... Han tystnade tvärt. Herr Aukland kom just in på kontoret i sällskap med Hill, som af kontorspersonalen alltid benämndes gubben. Den yngre delegaren i firman hade denna morgon kommit från Southampton, dit han anlände med postbäten från Jamaica. Det var hans första besök i Eng land, sedan hans inträde i firman; det sades att han skulle stanna här, då herr Hill. som blifvit gammal och rik, ville draga sig tillbaka från affärerna, och att en annan kompanjon skulle upptagas i firman, för att sköta affärerna på Jamaica, Unge Jones såg upp litet nyfiken, Martyn skulle hafva gjort på samma sätt, om hans tankar ej varit upptagna af den grufliga ny het han nyss hört. Först inträdde her Hill, en temligen korpulent, litet skallig herre. Aukland följde honom; han var smärt oeh välväxt, såg ut att vara omkring trettioåtta eller fyrtio år, hade mörka ögon och såg rätt bra ut, Herr Hill stannade vid pulpeten för att underrätta sin kompan jon, om hvilket arbete som sköttes i dette rum. Hvar är Mann? frågade han, a Spisar middag, sir, sade unge Jones, Åh — jaså, Hvems räkning är det der herr Ware? Det är Mauresbys sir, svarade Mar tyn och han kunde sedan ej förstå huru har kunnat svara så ordentligt. Mauresbys? Den skulle varit skickac i går. Hur kommer sig detta? vå ä gällt Martyns Hf, bäte han ej kun