Aftonbladet – 13 februari 1873, sida 3

— Enbet i Jagskipning. I Kristian stadsbladet läseg följande: a I det bekänta Gernandtska målet, som i Svea ho!rätt algiotdes den 31 sistl.. December, Jydde utslaget: Ått som Gernatiäts föröspeglingar för dem af allmänheten, hvilka abonnerade å hats tidskrift, att ernå ytterligare fördelar i penningevärde, af hvi!ka en del skulle bero af omständigheter, söm öj kuniia för abonnenterna på förhand beräknas ellet al döm i hågön Mån bestän mas, samt företaget följaktligen är alt bänföra till inrättande af så beskeffadt lotteri, som är förbudet i kongl. förordningen den 21 Mars 1844; ty och spm af hvad i målet förekommit fram år, ösöran, spm af Geratt åtminstönå ex del af de 2er nandt hållits till föryttrande genowi löttiing, icke finnas åtkomliga, finner kongl. hofrätten skäligt på det sätt ändra rådhusrättens utslag, att, jemlikt 3 3 i åberopade kongl. förordning. Crernandt dömes att för ifrågavarande förbrytelse böt, 500 rdr öck derjemtö, förklaras hafva förbrutit de genom lotteriet till föryttraude hållna lösören, såvidt de finnas åtkomliga. Kongl. hofrätten öfver Skåne och Bleki-ge har genom utslag den 31 sistl. Januari i samma sak kommit till ett.alldelss motsatt beslut, Sedan hr lacdsfiskal Wir6en väckt åtal emot hrr pöstmäslaren Ode och bokhandlaren Ahvnell i Hesslebolm derför, att de vid emottagande af prenumeration å tidskriften Svenska Familj-Journalen under år 1871 utlemnat bevis derom af sådan beskaffenhet, att desamma jemväl utgjort lottseälar till ett med tidskriftens utgifvande förenadt lotteri, till bortlottände af äldre årgångar af nämnda tidskrift, samt yrkai anstar ä dess derför. enligt 1 och 3 22 al kongl. förordningen den 21 Mars 1844. och Vestra Göinge häradsrätt, som haft att behandla målet, ogillat åtalet, bar kongl. hofrätten lemnat ett utslag, i utdrag lydande sålunda: Ått då anledning icke förekommit till antagande deraf. att det för tidskriften bestämda pris öfverskridit sjelfva tidskriftens värde. den omständighet att de bevis om verkställd subskription eller prenuineration. som sf förklaranden utfärdats, jemväl medfört rättighet för stbskribent eller prenumerant, som å föreskrifoa tider utlöst då utkomna häften af tidskriften, att deltaga uti de af tidskriftens förläggare anordnade så kallade premieutlottningar af äldre årgångar af tidskriften, ivke är af sådan beskaffenhet, att förklaranden kan anses genom utlemnande af samma bevis gjort sig förfallen till det ansvar, som derför blifvit å honom i målet yrkadt, pröfvar kongl: hofrätten rättvist fastställa det slut öfverklagade tilslaget innöhåller: Tidniogen tillägger: sKongl. Svea hofrätt har, med stöd just af 3 2 i kongl. förordningen den 21 Mars 1844, eller samma 2 hvarefter Wiren yrkat ansvar å Ode och Ahvnell, dömt Gernandt till 500 rdr böter, och kongl. hofrätten öfver Skåne och Blekinge har ansett förklarandena, på skäl som i utslaget uppgifvits, icke enligt samma päragrafer kunna till ansvar fällas. Frågas: Hvilken hofrätt har rätt? Här kan naturligtvis icke vara fråga om hrr Ode och Ahvnell; de hafva som kommissionärer för tidskriften handlat i fullkomlig öfvertygelse om sin lagliga rättighet. här är fråga om sak. Att högsta domstolen kommer att gifva sista utslaget i detta mål, derom äro vi förvissade, men faktum är dock, att tvenne hofrätter dömt fullomligt olika i samma sak och dermed visat enheten i vår lagskipning.