Aftonbladet – 12 februari 1873, sida 3

sen och förnärmad öfver den lilla summa hon fått till utstyrsel, betraktade -hon sin garderob med det yttersta förakt; nu deremot, då hon önskade att den skulle vara tillräcklig, fann hon den verkligen både i godt stånd och) af god beskaffenhet. Och, käre vänner, hälften af detta lifvets bekymmer skulle kunna afhjelpas, om vi blott kunde bringa vårt upproriska sinne derhän, att betrakta allt från den bästa sidan, Men Helen hade att uthärda hvad som var vida värre än systrarnes anmärkningar — fadrens harm och förundran. Han var mycket ond; kanske synnerligast derför att just Rotneys varit föremålet för Helens frikostighet. Men i hvarje fall skulle han ansett det som den största narraktighet eller dumhet. Han gjorde Helen skarpa förebråelser, och sade att han ej hade så godt om pengar, så att han kunde kasta bort dem, och att om hon ej behöfde dem sjelf, borde hon gifvit honom dem tillbaka. Men pappa sade ju att jag skulle få göra hvad ville med dem, försvarade sig Helen. Jag frågade pappa på förhand derom, Men denna päminnelse endast harmade herr Martyn ännu mer, Då Helen framställde sin fråga till honom, hade han icke mycket tänkt på saken; han trodde att om hon ej ville köpa klädningar, var det emedan hon fätt det infallet att i stället skaffa sig nipper eller andra öfverflödsartiklar. Helen vår hjertans glad att Rotneys redan voro resta, ty i sin harm och förargelse, kunde han varit i stånd att befalla henne begära pengarne tillbaka. Edward Ware anlände under dagens lopp och historien berättådes för honom. Han klandrade visserligen ej sin fästmö, men hon kunde se att han betraktade saken ungefär som de andra, och då han kysste henne och