Aftonbladet – 12 februari 1873, sida 3

fill ett medelförsäljningspris af 5 rår 50 öre erhålles således en nettovinst af 50 proc. på tackjernet, oberäknadt det höga pris, som beräknas för träkolen. Tillverkaingspiiset kommer ytterligare att nedsättas, då jernväxarnpe Ludvika—Falun och Norberg—Storvik 1874—1875 blifva färdiga och dö malmen levereras i Gefle, från hvilken hamn frakten till de norra orterna är billigare än från Strömsholm. Tages nu i betraktande att anläggningskostzaaden för en masugn för ängkraft är cirka 110,990 rdr, är lätt inse fördelen för de olika sågverksegarne inom samma flodområde, att associera sig för uppförande at dylika, för att tillgodogöra dels sbgaffallet, dels på ett rationelt sätt de betydliga kolskogar, som finnas längs norrländska kuststräckan från Gefle till Haparanda. Då om ett par år jernvägarne från bergslagerna blifva färdiga, kan derifrån påräknas outtömlig tiliförel af jernmalm. Denna samfärdsel mellan Norrlands skogsprodtkter och bergslagernas malmer kommer att gifva ökadt lif åt såväl jernvägar som sjöfarten, troligen öfverträffande de djerfvaste förhoppningar, enär för att transpor: tera erforderlig malm för tillverkning af 22 million centner taekjern, erfordras, med jemn sysselsättning, 50 ångare om 3 å 400 tons. En naturlig följd af denna ökade tillgång på tackjern och behof af tonnage blifver anläggandet af skeppsvarf i förening med valsverk och mekaniska verkstäder för fartygsbyggnad af såväl jern som trä. sas a dt a