Aftonbladet – 12 februari 1873, sida 3

med, skall man fnäå åt pitprops, till följd af de låga prisen, icke kat fraktas gärdeles långt landväg, och att distriktet för denna afverkning, utefter jernvägar och vattendrag; till följd deraf äro ganska smala, då dersinot de arealer, som äfbergas för ofvannämnda öfriga behof, äro så ofantligt mycket större, att någöa jemförelse knappast kan ifrågakomma. Och Jå stt exportförbud icke skulle det ringaste inverka på den storartade förbrukningen inom landet, får väl medgifvas att ädt vare föga bevändt med en lagstiftning, som förbisåg hufvudsaken för att ernå en obetydlighet. Väl säger fhän att, likaväl som inskränkningar under vissa tider i den enskildes rätt till jagt och fiske kunnat påbjudas, kan tskogsafverkning underkastas sädan medelst exportföfbnd, men derutinnan föreftanes den väsentliga skilnad att förbuden met jagt och fiske afse beforårandet af återväxt, hvilket icke är händelsen med ezport: förbud, sö endast afser att minska förbrukningen. Skall jemförelsen vara riktig, måste man öfvergifva exportförbuden och lagstifta för skogens återväxt, hvilket också är det onda rätta och som säkert, utan någons förfång, leder till målet — skogarnes bestånd. Svårigheterna att på denna väg komma till rätta äro väl icke heller så störa. Om hvar och ön; som afverkar skogsmark, som icke odlas till åker siler äng, vore skyldig efter kort tids förlopp hafva densamma, medelst plantering eller sådd, skogbevuxen, skälie den skogbärande arealen inom jandet bibehållas och faran för öfverdrifven afverkning vara förekommen. Medelst höga böter, som odelade tillfölle åklagaren, och om jordegaren, oaktadt han blifvit bötfälld, icke fullgjorde sin skyldighet, jägeribetjeningen då vore pligtig verkställa sådden eller planteringen på egarens bekostnad, elier, om tillgång hos honom saknades, kostnadeil 2tginge ur egendomen, liksom kronoutskylder med förmånsrätt, skulle lagen nog blifva verksam och ingens rätt derigenom förnärmas, då ett skogbärande hemman fäkerligen har mera värde än ett skoglöst i hvers hand det kommer. Medvetandet att ett sådant göromål, efter sko gens försäljning, återstode. skulle i sin mån invarka på skogegaren, så att han nog be tänkte sig, innan han afverkade sådana trak ter, som väl lemnade tillfällig förtjenst men icke räckte till att betäcka kostna derna för återväxt. Genom populära skrifter om torftiilverk ning och dertill tjenliga mossar, som finpas i mängd i alla våra skogsbygder, samt pre mier af hushållningssällskaperna till min dre brukare, som i stället för ved använde torf, skulle detta dyrbara bränsle blifvs kändt och allmänt begagnadt, och en be sparing på skog åstadkommas, om hvars betydenhet endast den kan göra sig före ställning, som känner till den oerhörda för bräkningen vid skogboernas hela äret ige nom lågande spislar. Då frågan förekommer under pågående riksdag, bör man kunna hoppas att den bli! afgjord på ett sätt, som lugnar landet och lemnar skydd och vård åt våra skogar utan att tusentals menniskor ruineras ge nom gagnlösa inskränkningar och förbud : nyttjanderätten, Skogbo.