Aftonbladet – 12 februari 1873, sida 2

Article Image
De af telegrafen i går meddelade ryktena om konung Amadeos af Spanien abdikering hafva enligt ett i natt ankommet telegram visat sig vara grundade. Budskapet om konungens beslut att afsäga sig kronan meddelades i går genom ett budskap åt cortes, i hvilkas händer ministeren nedlade sina fullmakter. Cortes beslöto derefter att förklara sig permanenta, för att åvägabringa en öfverenskommelse med regeringen rörande de åtgärder, som böra vidtagas. Ett utskott af 50 deputerade är valdt af cortes för att uppehålla permanensen, och sannolikt är det detta utskott, hvilket i telegrammet betecknas som regeringen. Närmaste orsaken till denna kris torde man, att döma af en antydan i ett af telegrammen, få tillskrifva följande omständigheter: På hösten förlidet är utnämnde den spanska regeringen general Hidalgo till generalguvernör i baskiska provinserna, hvilken utnämning förorsakade en stor uppständelse inom artillerikåren, känd för sin tillgifvenhet för exdrottning Isabella. General Hidalgo beskylles nemligen att ha deltagit i det blodiga myteriet den 22 Juni -1866, vid hvilket tillfälle ett artilleriregemente, i hvilket Hidalgo då tjenstgjorde som underofficer, nedgjorde nästan alla sina officerare. Då Hidalgo ankom till Vittoria, för att öfvertaga guvernörsembetet, vägrade på grund deraf de artilleriofficerare, som äro garnisonerade i-denna stad, att uppvakta honom, hvilket hade till följd att en del af officerarne blefvo arresterade. Den 16 November förlidet år gjordes saken i cortes till föremål för en interpellation, hvilken besvarades af dåvarande krigsministern Cordova, som på det lifligaste tog Hidalgos försvar och bestämdt pästod, att han aldrig deltagit i det nämnda myteriet. En komitå af officerare i Madrid föreslog samtidigt härmed, att regeringen antingen skulle tillsätta en hedersdomstol för att döma i striden mellan artilleriofficerarne och Hidalgo eller befalla officerarne att läta föreställa sig för generalkaptenen och att derefter återkalla denne från hans post. Regeringen vägrade naturligtvis att gå in härpå och saken hvilade fören tid. Den så kallade nationella ligan, hvilken bildat sig för att bekämpa regeringens åtgärder till genomförande af negeremancipationen på de vestindiska öarne, har emellertid nu, för att bereda regeringen ökade svärigheter, uppeggat artilleriofficerarne att afgifva en protest mot Hidalgos utnämning till generalkapten i de baskiska provinserna. Förliden fredag framstäldes en interpellation härom i cortes. Interpellationen besvarades af Zorilla i ett glänsande tal, som ofta afbröts af åhörarnes och de radikale och republikanske deputerades bifallsrop. Han framhöll att officerarne, som utan att protestera sett Hidalgo befordras till öfverste, brigadgeneral och fältmarskalk, nu icke egde något skäl att protestera, då Hidalgo på sin närvarande post icke hade några artilleriofficerare under sitt befäl. Ministerpresidenten förklarade, att protesten utgjorde ett attentat mot statsmakterna, mot regeringen, ja till och med mot dynastien; att len utgjorde ett oförtydbart inlägg mot revolutionen af 1868, att regeringen bör vidhålla general Hidalgos utnämning, så vidt bon icke helt och hället vill uppgifva sin värdighet, och slutligen att sjelfva majoriteten i cortes skulle svika sin pligt, om den anderstödde en minister, som vore i stånd att dagtinga i en sådan fråga. Regeringen hade icke framkallat konflikten. I dag skulle sortes, i morgon nationen, sedan historien fälla sin dom öfver denna konflikt, som arilleriofficerarne uppväckt i ett ögonblick. 1å ett inbördeskrig förhärjar landet, I hvarje fall hade emellertid regeringen på in sida förnuftet och rättvisan och skulle göra sin pligt, hvad som än kunde komma att inträffa. Afven krigsministern uppträdde och förklarade, att han skulle mottaga och bevilja så många afskedsansökningar, som inlemnades till honom och att han hade alla nödvändiga element för att reorganisera ar tilleriet på nya grundvalar. Cortes antogo derefter med 190 röster mot 2 ett förtroendevotum, hvilket förklarar att cortes med största tillfredsställelse åhört regerin

12 februari 1873, sida 2

Thumbnail