Aftonbladet – 11 februari 1873, sida 2

kunde kanske rädda honom från ett sorg ligt öde. Mycket obeslutsam och förvirrad — ocI dock med en bestämd känsla af att hor borde gifva bort penningarne och ej be gagna dem sjelf — lutade Helen Martyr sitt ansigte i händerna och suckade en böl om ledning i detta fall: ty hon hade fåt lära den herrliga sanning, att de som vänd: sig till Gud, behöfva ingen annan rädgit vare, Några minuter senare gick hon nec i förmaket, Sophia talade oupphörligt on de uppköp hon följande morgon skulle göra detta ögonblick såg hon allting i rosen ärg. Helen, vi få lof att gå ut så fort vi slu tat äta frukost, eljest hinna vi inte hem inpan Edward Ware kommer, Vi kunna vara färdiga att gå, strax efter nio. Ja, sade Helen, men det låg en liten tvekan i tonen. Elizabeth, du går väl med oss? Du har så godt omdöme. Och om du inte är med. tillade Sophia listigt, så bara slarfyar jag bort mina pengar. Jag skall följa med om det är möjligt, sade Elizabeth. Men det vore bäst attdu nu i afton satte upp en lista på hvad du behöfver, och hur dyrt det får vara, och låt sedan inte fresta dig, när du kommer i bodarne, att öfyerskrida dina egna priser. Jag skall skrifva listan strax, sade Sophia, Helen satt emellertid och lyssnade efter sin fars steg. Som vanligt, när man vänjar någon, och emedan hon önskade atthan skulle komma in tidigare än vanligt, kom van. betydligt senare än eljest. . Klockan rade slagit nio, då hon hörde honom komna in och gå till sitt rum. Hon skyndade senast dit,