Aftonbladet – 11 februari 1873, sida 2

m— rn n mkmf(fmHi MM ÖR UM uppgick totalsumman till nio och tjug pund! Hon vände om papperet och skre upp på andra sidan hvad hon trodde sig kunna undvara, och adderade detta. Fen ton pund och fem shilling! Återstod blo att gå igenom listan ännu en gång med n subtraktion. Men under allt detta gick och kom b ständigt samma tanke i hennes hufvud, pli gade hennes hjerna, stack hennes samvet För henne att undvara alla dessa saker va ej en sak på lif och död — då deremot de andra bruk hon skulle kunna göra af sin penningar, nästan kunde sägas röra e lifssak. Hon stoppade papper och penna i si ficka och gick upp på sitt rum, och satt sig der att allvarligt tänka på saken. He len Martyn hade den starkaste rättskänsl och kunde alärig glömma budet: gör mo andra, som du vill att de skola göra mo dig. Hennes samvete hade vaknat och ho kunde ej söfva det. Skulle hon använda dessa penningar fö egen räkning eller skulle hon gifva den åt fru Rotney? För det första visste ho knappast huru hon skulle bära sig kt, uta alla de saker hon ämnat köpa, och det skull utan tvifvel vara en stor uppoffring fö henne att undvara dem; för det andra visste hon knappast om penningarne egentlige! kunde kallas hennes egendom, så att hol hade rätt att skänka bort dem, när henne; far ämnat dem till hennes utstyrsel, Deremot, om hon nu gaf denna sedel å! den stackars enkan, vore det ej blott er bjelp i nöden, utan kunde vara afgörande för ynglingens hela framtid. Om Bob stan nade här ensam och obeskyddad, utan led: ning — hvem kunde veta hvad han skulle taga sig till? Dessa stackars tio pund