Aftonbladet – 10 februari 1873, sida 3

ingalunda 1 likhet med de föregående talarne kunde finna vara för tidigt framkommet. (Forts.) Om reglering af utgifterna under riks statens första hufvudtitel. Motion af hr Ad. Hedin. I statsverkspropositionen föreslås, beträffande den å nuvarande riksstats Första hufvudtitel uppförda slutsumma af 1,417,000 rdr, ingen anhan förändring än det af tronombytet föranledda. sjelfklara uteslutandet af det disponibelt vordna anslaget å 126,000 rår för hertigen af Östergötland. När det i vederbörande, föredragande de partementschefs yttrande i ämnet till statsråds. protokollet — bilaga n:r 6 till propesitionen om statsverket, sid. 16—17 — heter, att han ansett sig sicke ega anledning föreslå någon annan förändring, torde detta förklarande, hvarför i åberopade utdrag af statsrådsprotokollet intet skäl finnes antydt, än mindre utveckladt, åtminstone tillsvidare, och intilldess att möjligen befintliga, men ännu hemligfållna grunder blifva offentliggjorda, få anses bero af ett förbiseende. Om eljest det antagandet ej är oriktigt. att det s. k. Arfprinsens palats ej hädanefter skall blifva för sitt hittills varande ändamål behöfligt, och om inrättandet derstädes af en särskild hushållning för det barn, som palatset enligt rinsessan Sofia Albertinas gåfvobref af den 17 Mars 1783 (jfr Svensk Författningssamling 1829 n:r 36) lärer skola tillfalla, ännu ej på länge torde ifri Gt tas, så vill det synas vara en påtaglig sjelfföljd, att vissa af de under hofoch slottsstaternauppförda, speciela anslag, t. ex. det för ved och kol för de kungliga hofven med flera böra nedsättas. Åtskilliga rubriker å riksstatens Första hufvudtitel gifva, utan vidare motivering, skäl nog att påpeka och fästastatsutskottets uppmärksamhet 2 vederbörande föredragandes förbiseende i denna del. Frågan åter om beloppet af den minskning af de antyddå anslagen, som kan ega rum, fordrar-en närmare undersökning, hvarför statsutskottet naturligtvis är i tiflfälle att erhålla nödiga upplysningar, som ej stå motionären till buds. Då en reglering i vissa delar af Första hufvudtiteln sålunda nu är en gifven och naturlig följd af tronombytet, torde det i alla hänseenden lämpligaste ögonblicket vara kommet att genomföra äfven vissa andra, till en del redan till förene ifrågasatta förändringar. Utan öfverdrift torde det väl kunna påstås vara en temligen allmän förväntan, att civillistan — utom det af K. M:t föreslagna afförandet af ett disponibelt belopp och de förut anförda inskränkningar ivissa under Första hufvudtiteln uppförda anslag. som af samma skäl synas böra ega rum — skall undergå någon nedsättning. Det är bekant, så väl att yrkanden härom flera gånger framstälts och vunnit ej obetydlig sympati, som att de väsentligen derför förkastats, att man — utan att för öfrigt förneka riksdagens formela rätt — ansett srannlagenheten för nära trädd genom nedsättning af de inkomster, som framl, H. M:t konung Carl XV antagligen påräknat att få oförminskade bibehålla, och som väl äfven då torde varit till förminskadt belopp erforderliga. Detta skäl har wu bortfallit, icke allenast icke någons rätt, icke ns någon granlagenhetshänsyn trädes för nära senom bestämmande för nuvarande konungen. lär Första hufvudtiteln första gången efter hans ronbestizning regleras, af en hofhållningssumna, något mindre än det belopp, hvartill hon nöjdes under loppet af företrädarens regering. De anledningar åter, som tala för en sådan åtvärd, äro många gånger framställåa, och torde undertecknad få hänvisa till hvad härom tillörene anförts. I fråga om beloppet skulle man j sakna anledning att påyrka återgång till den umma af 630,000 rår, hvilken af 1865—1866 årens iksdag endast på grund af särskilda, då förhanlen varande skäl höjdes med 170.000, derest ej å ndra sidan numera stegrade pris kunde anses våkalla en medelväg, hvadan jag har den äran utt föreslå, att anslaget för H. M:t konungens wofhållning måtte fastställas till 700,000 rdr, hvilken summa man vågar anse såsom ett, för uppätthållande af det svenska kungadömets vär lighet och rätt förstådda ställning i nuvarande id. ingalunda för knappt tillmätt underhåll. När helst under de senaste åren fråga väckts m någon nedsättning af civillistan, har från kilda håll den åsigt uttalats, attföredömet från Danmark af en för konungens regeringstid betämd civillista förtjenar efterföljd, ja man har ifligt beklagat, att ej en dylik bestämmelse fines bland våra konstitutionela bud och reglor. Man har önskat ett värn mot det obehag, som öranledts lika mycket af begärda anslagsförhöjingar, som af föreslagna nedsättningar, af hvilka le förra beviljats med något så när samma känlor, hvarmed de senare afslagits. Rätta tidmnkten torde nu hafva inträdt att vidtaga ett örfogande, som lärer få anses i verkligheten syfta ej mindre H. M:t konungens bästa. än andets fördel och hvad för riksdagen är behagigast. Åtminstone är uppfattningen sådan i det and, hvars föredöme åberopats, såsom bevis varpå jag endast skall tillåta mig att anföra öljande yttrande af en bland brödralandets mest ramstående statsrättslärare, framlidne professorn rid Kjöbenhavns universitet C. G. Holck. -Oienedet med den saaledes foreskrevne Fremgangsnaade yttrar han om stagandet i? 9 af grundagen, att Kongens Civilliste bestemmes for hans Regjeringstid ved Lover at sikkre Kongens selvstendige og uaf hengige Stilling mod det Uryk, Rigsdagen under en modsat Forudsetning unde udöve paa ham ved Muligheden af en Nedsettelse i Civillisten.Hvad angår rätta sättet r ett förfogande, hvarför endast till sjelfva principen Danmarks föredöme kan åberopas, men leremot vid utförandet den betydliga skiljaktigheten mellan den svenska och danska finanslagstiftningens former — för att ej tala om saknalen af ett mot det danska svarande svenskt grundjagsbud — lärer föranleda afvikelse, skall undertecknad ej tillåta sig att genom framläggande af ett förslag gå utskottets större insigt och erfarenhet i förväg. Ex i senast församlade statsrevisionsberättelse om statsverket förekommande framställning har otvunget ledt tanken på behofvet af någon anordning, som kunde lemna större säkerhet, att ej till den kungliga familjens begagnande upplåten statsegendom måtte blifva med privategendom förblandad. Att så har skett i detafstatsrevisionen påpekade fall. synes klarligen framgå af de handlin ar, till hvilka revisionen hänvisar, och man skulle i sjelfva verket ej ega skäl att förundras, om, trots all möjlig omsorg å hofförvaltningarnes sida, en dylik förvexling äfven framgent i ett eller annat fall kunde komma att ega rum; tvärtom är det, så länge förhållandena i detta afseende lemnas så oordnade och så okontrollerade. som de för närvarande äro, ganska förklarligt och Nrskktigk om det stundom blir ganska svårt att med full bestämdhet skilja åtskillig staten tillhörig lösegendom från dylik, tillhörande den kungliga familjen. Äfven i detta fall må åberopas ett föredöme från Danmark, der vid tronombyte formlig inventering och afleverering från sterbhusets till len tillträdande konungens civillista af det s. k. statsinventariet eger rum. Med hänsyn härill hänvisar jag blott till 3 af Lov angaaende Bidrag til Kong Christian IX:es Civilliste af den 17 December 1863 och den deri åberopade resolution af den 7 Januari 1862, som ;rdnade förhållandet mellan staten och konung Fredrik VII:s civillista. Då den svenska rikslagen i sina styrelser öfver riksbanken och rikssäldskontoret eger ständiga delegationer. torde åväl formen för den anordning, hvars önskligret härmed blifvit antydd, vara lätt funnen, som ck påpekadt, att kostnaden ej behöfver blifva viskräckande. För den danska statsinventariikommissionen är sedan många år tillbaka i budseten uppfördt ett belopp af 1800 Riksbankdaler. I enlighet med hvad här ofvan anförts, och hvilket man ansett onödigt att inför det i alla Ivlika ämnen väl förfarna och hemmastadda