Aftonbladet – 10 februari 1873, sida 2

som hon denna eftermiddag sett, tycktes henne detta endast som en dårskap. Hvad var det du sade, Sopby? Om vi behöfva flera saker? Ja, jag kan väl tro det. Kan väl tro det! Du vet ju att vi äro tvungna att ha mycket mer? utropade Sophia förargad. Du var ju nära på gråt färdig öfver allt som felades oss i morgse, Kan du neka dertill? Nej, det kunde hon icke. Hon hade nästan gråtit vid tanken på hvad hennes vänner och fränder skulle säga om att hon kom ibland dem med en så knapp garderob. Knapp i jemförelse med andra unga damers, förstås. Vi borde åtminstone fått hundra pund hvardera! fortsatte Sophia att reta upp sig sjelf. Adelaide Gibsons utstyrsel kostade två hundra pund. Helen, vi få ju ej en enda supgklädning. Och det behöfver du ej heller, sade Elizabeth, som nu började bli ond. Supe: klädningar behöfver du inte: du har tillräckigt mänga sådana. Som jag begagnat, jag vet inte huru många gänger, skrek Sophia. De se nya ut, och dit du kommer bli de nya: der har ingen sett dem förut. Dessutom är inte troligt att du kommer på många supger derborta. Helen, som skall boiLonlon, kanske kommer i aftonsällskaper. Söta Amy, du skakar min stol. Och jag kunde nog behöfva ett par klädningar också, sade Helen och ryckte sig app ur sina drömmerier. Ack! den som vore rik ändål! Ack, den som finge t6 en gångl! sade Sophia, öfvergående till nya bekymmer. Jag har hundrade saker att uträtta sedan, ch dessutom skall jag skrifva bref.