Aftonbladet – 10 februari 1873, sida 2

du ju knappt begagnat; de äro så godt som nya. De äro ju gamla allesammans, sade Sophia mer och mer harmsen. Man har väl aldrig hört talas om dylikt! Att komma till sitt nya hem med bara gamla klädningar — det är ju oerhördt. Dessutom får jag lof att ha en spetssjal — hura skall jag bära mig åt i sommar utan en spetssjal?Elizabeth sydde flitigt, men sade ingenting. Hon hade för vana att tiga när systrarne motsade henne. Det är riktigt rysligt! fortfor Sophia. Om mamma hade lefvat och kunnat framställa saken riktigt för pappa, så hade vi fått mycket mera. Du borde gjort det, Elizabeth. Jag kan inte begripa det här. Pappa var aldrig snål i forna dagar. Tänk på alla pappas förluster på senare tider, Sophy! Och hans affär går oupphörligt utför af brist på kapital, sade Elizabeth sagta. Hurn skola vi få några handdukar?s gaf Sophia till svar. Vikunna inte hjelpa oss med mindre än ett dassin hvardera, och vi ha inte penningar till ett enda par! Jag önskar du skulle gifta dig sjelf, Elizabeth, finge du se huru godt det är, att inte kunna få hvad man behöfver. Du kan hjelpa dig med hvad du har, svarade Elizabeth. Jag skall göra hvad jag kan åt saken, men i värsta fall så måste du... Tala bara inte om det, Elizabeth! Värsta fall kan inte få komma i fråga. Kunna vi tänka på bröllop med så litet som vi ha, Helen ? Helen, som hade suttit tyst framför kaminen, såg upp med en got förströdd min, Jemfördt med det verkliga behof af penningar,